January
Monday 30 November 2009 photo 2/2
|
kan ju bara börja med att säga att de kommer bli en lång text haha, och tack,
tack malin, tack janne, tack maria, tack emil.
sitter å lyssnar på musik från "den gamla tiden" haha,
patetiskt, men så kolla jag igenom alla bilder,
bilder, 4 år tillbaka, 4 år.
dom 4 åren är kärlek.
det skulle blivit 4 år om bara ett par dagar,
precis innan jul, 4 år tillbaka, minns du malin?
torpan, sixten, jack, snö som tyngde ner grenarna,
vitt och gnistrande snö överallt,
ja, inte visste väll jag att dom kommande
dagarna/månaderna/åren skulle
betyda och förändra mig så mycket som
de faktiskt gjorde.
alla tankar river upp gamla minnen,
jobbiga minnen, glada minnen, sorgliga minnen, men trots de, kommer dom alltid vara en utav dom finaste minnena jag har.
alla te dagar inne hos emil,
undra hur många te påsar vi gjort av med
under våran tid där.. måste vara en hel del,
haha! stackars maria,
men kul hade vi ialf kan jag ju säga! haha
sockerkickar, skrattstunder, gulliga kattungar,
ja mer behöver jag väll inte säga för att ni ska
förstå att vi hade kul,
just dom här stunderna fick mig att må så bra,
att dom betydde nästan mer än själva livet ibland.
vilket jag förstått nu i efterhand, och att jag
inte uppskattade dom tillräckligt
när dom väl var, fick mig aldrig att inse hur
mycket allt dedär betydde för mig, egentligen.
men iallafall, var de första året
fridochfröjd och allt var i stortsett helt perfekt,
sen kom den andra sommaren vi tillbringade i stallet,
hela den vintern hade vi tajtat på janne
att få dit gulliver, den hästen var nog
den envisaste skit som jag mött,
helt ärligt, men fyfan va söt han va.
den sommaren, vart de bråk mellan mig och malin,
kommer inte ens ihåg va de handla om haha..!
patetiskt, men så var de,
och de vara nästan hela sommaren om jag minns rätt,
haha de kändes som de ialf.
jag minns att jag träna hur mycket som helst med gulliver,
och vi fick (faktiskt) en helt sjukt bra kontakt,
eller va man nu ska kalla de för.
han fick muskler, jag fick träningsvärk haha,
sen kom hösten, gulli och tösen flyttade ut, mitt ute i
ingenstans, vilket gjorde att de tog
dubbelt så lång tid för mig att ta mig
till den hästen som nu hade börjat betyda nått
för mig.
men jag kämpa på, och tog mig ut dit varje tisdag,
och vi fortsatte träna, jag hade fått ett nytt mål med allt,
jag skulle lära gulli att stanna med tryck på manken. (en knöl preics där manen börjar för er som inte fattar),
så tillslut stod jag där, med en häst i bara grimma och
grimskaft, och hade en hel äng framför mig,
jag började gå som vanligt och tränade med
trycket på manken. haha, faktiskt, så minns jag denhär delen bäst,
då de är en huggorm ca en halv decimeter framför mina fötter,
fick panik och hoppade upp på gulli,
han fick panik, ni kan ju tänka er vad som hände.
han sätter av rakt ut på ängen, jag har noll kontroll.
typ. haha. duktig som jag är (haha) så hade jag
ju faktiskt försökt lära honom dedär, vilket
hade gett resultat, och tro mig, han stannade,
med ett enda litet tryck på manken haha!
gissa om jag blev förvånad..
gick dock inte att göra om resten av ggrna jag försökte,
men jaja, de funkade en gång ialf. haha!
men ja, som sagt hela den hösten/vintern börja jag tröttna.
rejält.
och sommarn vart inte alls likadan som den brukade va.
under vinterhalvåret saknade jag stunderna
inne hos emil, en varm kopp te
och ett hus som började kännas som hemma.
jag vart sur/arg på mig själv, som tagit
dom stunderna för givet. vilket jag faktiskt
dumt nog gjorde sen också.
men ialf så kom den sommaren, och den
sommaren gick, och hösten/vintern var där.
igen.
jobbigt var de.
s jobbigt, att jag tappa lusten till de mesta faktiskt,
träffade nytt folk(haha..)
och de stallet var inte samma sak längre.
den våren eller hösten, minns inte men då "sa vi upp oss".
nått jag ångrar, men de va nog hög tid att göra de,
faktiskt,
och jag började om, eller va man nu ska kalla de för,
strunt samma, de jag ville säga med texten,
är att förstochfrämst, ta inget för givet.
och texten är tillägnad malin, och dom som orkar läsa haha,
men somsagt , tack till lundell och älskade hästar.
ni förändra mitt liv, och fanns där för mig, hur jobbigt allt än var, vad jag än tänkte på, så fick i mig på andra tankar.
lång och dålig text,
skitsamma,
ville bara säga tack. <3
tack malin, tack janne, tack maria, tack emil.
sitter å lyssnar på musik från "den gamla tiden" haha,
patetiskt, men så kolla jag igenom alla bilder,
bilder, 4 år tillbaka, 4 år.
dom 4 åren är kärlek.
det skulle blivit 4 år om bara ett par dagar,
precis innan jul, 4 år tillbaka, minns du malin?
torpan, sixten, jack, snö som tyngde ner grenarna,
vitt och gnistrande snö överallt,
ja, inte visste väll jag att dom kommande
dagarna/månaderna/åren skulle
betyda och förändra mig så mycket som
de faktiskt gjorde.
alla tankar river upp gamla minnen,
jobbiga minnen, glada minnen, sorgliga minnen, men trots de, kommer dom alltid vara en utav dom finaste minnena jag har.
alla te dagar inne hos emil,
undra hur många te påsar vi gjort av med
under våran tid där.. måste vara en hel del,
haha! stackars maria,
men kul hade vi ialf kan jag ju säga! haha
sockerkickar, skrattstunder, gulliga kattungar,
ja mer behöver jag väll inte säga för att ni ska
förstå att vi hade kul,
just dom här stunderna fick mig att må så bra,
att dom betydde nästan mer än själva livet ibland.
vilket jag förstått nu i efterhand, och att jag
inte uppskattade dom tillräckligt
när dom väl var, fick mig aldrig att inse hur
mycket allt dedär betydde för mig, egentligen.
men iallafall, var de första året
fridochfröjd och allt var i stortsett helt perfekt,
sen kom den andra sommaren vi tillbringade i stallet,
hela den vintern hade vi tajtat på janne
att få dit gulliver, den hästen var nog
den envisaste skit som jag mött,
helt ärligt, men fyfan va söt han va.
den sommaren, vart de bråk mellan mig och malin,
kommer inte ens ihåg va de handla om haha..!
patetiskt, men så var de,
och de vara nästan hela sommaren om jag minns rätt,
haha de kändes som de ialf.
jag minns att jag träna hur mycket som helst med gulliver,
och vi fick (faktiskt) en helt sjukt bra kontakt,
eller va man nu ska kalla de för.
han fick muskler, jag fick träningsvärk haha,
sen kom hösten, gulli och tösen flyttade ut, mitt ute i
ingenstans, vilket gjorde att de tog
dubbelt så lång tid för mig att ta mig
till den hästen som nu hade börjat betyda nått
för mig.
men jag kämpa på, och tog mig ut dit varje tisdag,
och vi fortsatte träna, jag hade fått ett nytt mål med allt,
jag skulle lära gulli att stanna med tryck på manken. (en knöl preics där manen börjar för er som inte fattar),
så tillslut stod jag där, med en häst i bara grimma och
grimskaft, och hade en hel äng framför mig,
jag började gå som vanligt och tränade med
trycket på manken. haha, faktiskt, så minns jag denhär delen bäst,
då de är en huggorm ca en halv decimeter framför mina fötter,
fick panik och hoppade upp på gulli,
han fick panik, ni kan ju tänka er vad som hände.
han sätter av rakt ut på ängen, jag har noll kontroll.
typ. haha. duktig som jag är (haha) så hade jag
ju faktiskt försökt lära honom dedär, vilket
hade gett resultat, och tro mig, han stannade,
med ett enda litet tryck på manken haha!
gissa om jag blev förvånad..
gick dock inte att göra om resten av ggrna jag försökte,
men jaja, de funkade en gång ialf. haha!
men ja, som sagt hela den hösten/vintern börja jag tröttna.
rejält.
och sommarn vart inte alls likadan som den brukade va.
under vinterhalvåret saknade jag stunderna
inne hos emil, en varm kopp te
och ett hus som började kännas som hemma.
jag vart sur/arg på mig själv, som tagit
dom stunderna för givet. vilket jag faktiskt
dumt nog gjorde sen också.
men ialf så kom den sommaren, och den
sommaren gick, och hösten/vintern var där.
igen.
jobbigt var de.
s jobbigt, att jag tappa lusten till de mesta faktiskt,
träffade nytt folk(haha..)
och de stallet var inte samma sak längre.
den våren eller hösten, minns inte men då "sa vi upp oss".
nått jag ångrar, men de va nog hög tid att göra de,
faktiskt,
och jag började om, eller va man nu ska kalla de för,
strunt samma, de jag ville säga med texten,
är att förstochfrämst, ta inget för givet.
och texten är tillägnad malin, och dom som orkar läsa haha,
men somsagt , tack till lundell och älskade hästar.
ni förändra mitt liv, och fanns där för mig, hur jobbigt allt än var, vad jag än tänkte på, så fick i mig på andra tankar.
lång och dålig text,
skitsamma,
ville bara säga tack. <3
Comment the photo
saknar våran kebab, saknar knutby stunderna, saknar alla skratt. saknar det som gav mig livet en mening.. <33
de är så sjukt hur blind man är för dom saker man har. när man väl mist de, är de ens liv som går under, att man inte fattar.. :/, men sånt är livet, bir bättre med tiden <333
älskar dig med sussi, och vi kmr aldrig glömma bort sixten <333 puss älskling !
puss <33333 (:
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ssuszii/427835383/
Visa toppen
Show footer