March
Saturday 28 November 2009 photo 1/1
|
Meh.
Lätta sömnproblem som vanligt. Det är ingen big deal egentligen, bara sjukt störigt ibland. Brukar iofs må bättre dagen efter med några få undantag.
Vet inte riktigt vad problemet är. Men antar att det har nåt att göra med hur jag behandlar folk jag känner. Jag mår dåligt av att jag inte hör av mig, inte pratar med folk och rent allmänt verkar skita i andra.Jag vet dock inte varför, men jag orkar helt enkelt inte hålla kontakt med folk ibland. Det är en grej jag har.
Detsamma gäller när folk försöker få tag i mig senare när de undrar "var jag tagit vägen". Ni anar inte hur mycket jag får höra det.Och jag vet att ni gör det av en anledning. Ni bryr er, och det uppskattar jag verkligen. Men på nåt sätt gör det saken värre. När ni vill ha tag i mig kan jag vara avvisande och låta bli att svara, eller helt enkelt glömma bort att svara. Och när någon sen försöker nå mig igen, då känns det så konstigt. Jag känner mig ställd mot väggen. Jag måste förklara vad jag gjort, och varför. Och när jag inte kan det, well... jag antar att det är lättare att inte göra nåt alls då. I alla fall för stunden.Och det blir bara värre desto längre tid det går. Som om det är ner att förklara då.
Sen är det så många av er som jag lärt känna, och som jag kanske borde umgås mer med. Men jag kan inte. Jag är för lat helt enkelt. Jag orkar inte vara social. Jag är hellre ensam. Det är lättare. Det är för jobbigt för mig att vara med folk ibland. Jag måste ha nåt att säga. Jag måste vara aktiv. Jag måste vara där. Jag måste lägga ner energi och tid. Och jag borde orka det. Men jag gör inte det. Jag har ljugit för er alla för länge. Jag skyller på att jag gjort andra saker, att jag inte kunde, att det inte funkar, men inte längre. Jag ÄR så här. Det är en del av min person. Jag är lat, på alla plan som finns. Och det river upp mig inifrån att behöva ha en fasad av att jag bryr mig om andra när jag inte gör det egentligen och ni som brytt er om mig vill jag att ni ska veta detta. Ni ska inte behöva slösa eran tid på mig. Ni kommer inte få ut nåt av det. Det är inte värt.Jag förstår om ni inte vill kalla mig eran vän längre.
Mycket är osagt men tärningen är redan kastad.
Lätta sömnproblem som vanligt. Det är ingen big deal egentligen, bara sjukt störigt ibland. Brukar iofs må bättre dagen efter med några få undantag.
Vet inte riktigt vad problemet är. Men antar att det har nåt att göra med hur jag behandlar folk jag känner. Jag mår dåligt av att jag inte hör av mig, inte pratar med folk och rent allmänt verkar skita i andra.Jag vet dock inte varför, men jag orkar helt enkelt inte hålla kontakt med folk ibland. Det är en grej jag har.
Detsamma gäller när folk försöker få tag i mig senare när de undrar "var jag tagit vägen". Ni anar inte hur mycket jag får höra det.Och jag vet att ni gör det av en anledning. Ni bryr er, och det uppskattar jag verkligen. Men på nåt sätt gör det saken värre. När ni vill ha tag i mig kan jag vara avvisande och låta bli att svara, eller helt enkelt glömma bort att svara. Och när någon sen försöker nå mig igen, då känns det så konstigt. Jag känner mig ställd mot väggen. Jag måste förklara vad jag gjort, och varför. Och när jag inte kan det, well... jag antar att det är lättare att inte göra nåt alls då. I alla fall för stunden.Och det blir bara värre desto längre tid det går. Som om det är ner att förklara då.
Sen är det så många av er som jag lärt känna, och som jag kanske borde umgås mer med. Men jag kan inte. Jag är för lat helt enkelt. Jag orkar inte vara social. Jag är hellre ensam. Det är lättare. Det är för jobbigt för mig att vara med folk ibland. Jag måste ha nåt att säga. Jag måste vara aktiv. Jag måste vara där. Jag måste lägga ner energi och tid. Och jag borde orka det. Men jag gör inte det. Jag har ljugit för er alla för länge. Jag skyller på att jag gjort andra saker, att jag inte kunde, att det inte funkar, men inte längre. Jag ÄR så här. Det är en del av min person. Jag är lat, på alla plan som finns. Och det river upp mig inifrån att behöva ha en fasad av att jag bryr mig om andra när jag inte gör det egentligen och ni som brytt er om mig vill jag att ni ska veta detta. Ni ska inte behöva slösa eran tid på mig. Ni kommer inte få ut nåt av det. Det är inte värt.Jag förstår om ni inte vill kalla mig eran vän längre.
Mycket är osagt men tärningen är redan kastad.
Comment the photo
(Fråga Viina hur mycket han kommer ihåg...)
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/steampirate/427231956/
Visa toppen
Show footer