augusti
torsdag 4 oktober 2007 bild 1/3
|
Hjärtat, Jag saknar dig så otroligt mycket, kan inte förstå att det gått så lång tid. 10 månader. 10 jävla tunga & hårda månader! Fasst jag börjar komma på bättre fötter nu, det ser du va? Det går bättre nu. Det ska gå bättre nu. Eller Gör det verkligen det? Ska det göra det? Jag vet inte faktiskt, ska jag vara ärlig så finns det mycket jag inte vet längre. Varken ut eller in. Sitter i skolan nu & visst jag skrattar & ler, det sitter ju trotts allt bara några meter ifrån mig. Men mina tankar & mina tår fyllda ögon det kommer det inte få se. Jag ska vara stark, jag tänker inte bryta ihop för dem. Det är ju mycket som är tungt nu. Både din & Peters bortgång & allt som händer runt omkring mig. Det är jobbigt att inte kunna vara sig själv fullt ut. Det är skit jobbigt att kämpa mot tårarna. Men jag gör det. Eller ja jag har ju gått hem en gång för det var en tung dag. Men det är en konstig känsla nuförtiden, som om allt är bra men samtidigt inte. Jag försöker få in i huvet att allt blir bra en dag. Inom en snar framtid, att allt löser sig. Men ajg har en känsla en annan känsla som säger att det kommer inte bli bra på länge, för jag kan inte sätta fingret på vad det är mer som tynger mig. Jag har mått dåligt i sex år, så varför skulle det bli bra nu igentligen? Det rä skrämmande igentligen att tänka så. Men det blir faktiskt bara värre & värre, jag blir bara mer & mer paranoid dessutom. Vad faan är det som händer med mig? Jag vet inte? Jag vore vara glad leva livet & allt det hära. Det vore du med! Du ska inte vara där du är. Du passar inte in där. Du ska vara här. Levande, fri & glad. Du ska inte vara någon annan stanns. Här hos oss det är där du hör hemma. & Jag tänker ALDRIG sluta älta att du ska vara här hos oss. Jag tänker aldrig släppa tanken att du en dag kommer hem igen. Önske tänkande. Men jag får faktiskt tro på mirakel ibland. Ska jag vara ärlig vete faan vad ett mirakel är. Eller ödet eller något annat. Det verkar bara finnas ödet som tar saker ifrån oss Eller fördärvar på annat sätt. Det är bara så orättvist. Folk säger din villja, ja det var din villja, men det var ödet som gav dig den villjan & det var ödet som gav dig dina föräldrar & det var ödet som gav dig dina vänner & det var ödet som gav mig chansen att träffa en av de underbaraste personerna som någonsin haft tillgång till mitt liv. Jag vore igentligen fortsätta med Datakunskapen. Men jag orkar inte bry mig just idag. Fasst vi slutar nu, så ajg blir tvungen att sluta allt det hära & återgå till mitt falska spel, falska leende & skratt! Hälsa morfar & peter, jag saknar & älskar er! Jag saknar & älskar dig bror!
Annons
Visa toppen
Visa sidfoten