Wednesday 28 January 2009 photo 1/1
|
Wednesday 28 January 2009 photo 1/1
|
"De djävlar, som förändrat migska jag för alltid hämnasVems öde det än ämnas"sjöng hennes vackra röst."De bugar sig för mytenoch vänder kappan efter vinden.Och de kysser mig på kindenoch jag spyr på deras tröst.De lägger sig och vilar tryggtoch barnsligt vid mitt bröst.Och när de fått sin glädje går de ut.För de får allt ett slut,och deras sorger tidvis domnar.Det blir vår och det blir sommarmen här vilar en förbannelse av höst.De ler åt allt och inget och ger fan i besvären,och de skrattar åt misärenför den har de sett förut.Och den kärlek som jag gerär blott en del av den jag saknarvarje morgon när jag vaknar,var sekund och var minut.Har någon nånsin sagt till mighur kärleken ser ut?Eller varför den kan lämna sånna hål?Den sticker som en nål,och förvandlar mina nervertill stoft och sot och skärvor,och förvandlar varje amorpil till krut.De sover gott om natten när de klarat sina läxor.Själv sover jag med häxorsom ingen bjudit hit.Ingen tycks förstå det sårsom svider i mitt hjärta.För deras sår av smärtakan man badda lätt med sprit.Men de djävlar som förändrat migde dödar bit för bit.Och glädjen har försvunnit liksom jag.Men jag hittar den en dagoch jag är envis kan man tycka,men jag skall finna all min lycka,om så Döden ska bli den som tar mig dit!"