Jag tycker denhär tishan är väldigt fin, och det var en njutning att se unga pojkar och flickor bära den. Men den borde varit S. Passform from hell. Något annat from hell var resan till Hultsfred dagen innan. Lite småbakis var vi när vi satte oss på tåget till Falköping, där vi skulle byta till tåg till Nässjö, där vi skulle byta till tåg till Hultsfred. Rymligt. Plats med bord. I Nässjö fick vi tid till att köpa lite götta och lite frukostmaterial inför tältningen. När vi så skulle leta upp vårat tåg såg vi på avgångsskärmen att det var inställt! Vi frågade försynt en kvinna i gul väst som gick förbi: "Ursäkta, det står att tåget till Hultsfred är inställt..?" Vi fick ett svaret att "Ja, men det står väl 'ersätts med buss också, va?'" Jag parerade med "Ja, men var i helvete är bussfanskapet då, idiotjävel!?" och sparkade henne på smalbenet för att vara säker på att jag var tillräckligt otrevlig. Bussen, Tony Nybergs - "Probably the best bus in town", stod utanför entrén och var redan när vi kom på rätt så sillapackad. Men vi fick varsin plats iallafall, men de 30 baltiska bärplockarna som skulle till nån småby på vägen var inte lika lyckliga. Eller, jo de verkade väldigt glada, men någon sittplats fick de inte. Eller, jo det fick de, men inte på något säte. Den alltid så muntre busschauffören skrek i högtalarna att han inte kör bussen innan alla sitter ner, så alla som inte har någon plats måste sätta sig i gången. En ung representant för den småländska lokalbefolkningen trängde sig fram och frågade om det inte skulle komma någon extra buss. "SITT NER ELLER GÅ AV", hörde vi längst bak i bussen. En annan man, iförd blå SJ-kostym hörde vi också skrika "PASSAR DET INTE KAN DU GÅ AV OCH TA EN TAXI". Så ungdomen satte sig snällt på sin plats. Efter ett antal felsvängningar och förbikörande av folks hållplatser var vi så ändå i Hultsfred City, och det var dags att knalla med packningen till festivalen, där vi skulle hitta vår funktionärscamping. Men det var gårdagen det. På söndagen skulle vi vara uppe med tuppen och börja jobba. Vi sökte oss till Atlantisscenen, där vi skulle jobba med att bygga upp området, och där hittade vi ett tiotal andra förvirrade människor i en ring runt en lite äldre ungdom. Denna man kom vi att lära känna som Daniel. Vår arbetsledare. "Jaha, välkomna hit då, eh.. Jag heter Daniel.. Vi kommer få vänta lite på våra arbetshandskar eftersom bilen dom ligger i är någon annanstans, men.. Tja, ni ser dom lastpallarna där borta? Dom står lite dumt till.. Ni skulle ju kunna ta och ställa dem in väggen därborta istället, så kommer man förbi med bil." Tre ivriga unga män rusade genast dit. Senare lärde vi känna dem som Hultsfredsbor och lumpare. "Jaha, ja, ni andra kan ju börja rensa upp runt asfaltsplanen här. Plocka undan alla grenar och större skräp och sånt." Vi andra började vandra ut och spana efter skräp. "Och ta det lugnt bara, ni behöver inte stressa. Kom ihåg att ni är på festival." Där satte min kärlek till Daniel in. Senare under det långa arbetspasset, då vi väntade på att se om de bulgariska tältbyggarna hyrda av Cirkus Scott behövde hjälp med Hultsfreds största tält, hann vi med att gå och fika. Dricka lite vatten. Äta lunch. Checka in. Och incheckningen drog ut lite på tiden eftersom det vart nåt vajsing med Daniels incheckning. Så han sa åt oss att vi kunde gå och fika lite så länge. En fjärde lumpare vi kom i kontakt med beklagade sig över hur slappt det var. Tände in cigg och förklarade att i lumpen så gör man minsann nånting hela tiden, även fast det inte fanns något att göra. Jag, Dave och två tjejer (som jag inte kommer ihåg namnen på - Nina och Veronika kanske?) verkade vara på samma nivå, så vi höll oss till varandra och slappade i backstagetälten medan de andra letade efter uppgifter att få göra och få chansen att visa sig på styva linan inför chefen. Ju längre tiden gick gled dock den sistnämnde lumparen över i vårt läger och det kändes såklart som en personlig seger. Surappa ("slappa" uttalat på japanska) wins again! Vi frågade en representant från lokalbefolkningen hur det låg till med öppettider på affärerna i stan, eftersom vi inte hade någon öl med oss. Ica, inte långt från festivalen, hade minsann öppet till åtta, så dit kunde vi bege oss för att köpa folköl. Linn och (ja, just det, kom ihåg namn nån gång..) som var catering- och kontorschef hade inte heller köpt öl än, så vi stämde träff med dem morgonen efter, innan vårt arbetspass, för att åka deras bil och shoppa alkowhole, alkowhole!

Annons

The photo has no tags

July 2009