October
October 2006
Pappa hade dött nio dagar tidigare. Silja och jag var på en SPA-weekend på Gotland. Sedan länge beställd.
Där vilar många pappaminnen sedan barndomen, bl.a. en s
Jag tycker om tomma stolar.
De kan berätta för min fantasi om vem som har suttit där.
Jag vet inget bättre café.
Ändå har jag bara varit där kanske 3-4 gånger.
Minnena av min gamla familj bor där och vittrar med tiden.
Bleks, faller sönder
Kaffe är en av mina drycker. Te, whiskey, öl och sodavatten de andra främsta.
Här är bordet där jag satt senaste gången.
Då var far med. Och mor och min nya familj.
Det var en sommar i början av 2000-talet.
Nu är saknaden lika stor som bo
Visby, en idyll men vad finns bakom nästa krök?
Kurvor är som livet, man ser inte bakom nästa minut.
Villa Alskog.
Bilen parkerad utanför.
Trevlig middag.
God mat.
Fin miljö.
Men sedan kom eländet.
Igen.
Kyrkan i Alskog var låst.
Jag borde ha gått in för att be en bön.
Fast jag tror inte men tycker om att tända ljus.
Silja vaknade med migrän, balansrubbningar, illam&
En mur, en grind, ett stopp.
Livet stannar och accelererar utan till synes någon kontroll.
I Villa Alskogs trädgård som även var utställningsrum.
"Hjärta av glas" finns det en film som heter av en av mina favoritregissörer, Werner Herzog.
Jag åkte till Gålrums gravfält i närheten.
Det var ett ställe som far tyckte om.
Här finns själva tiden begravd.
Jag tog en piprök till saknaden.
Då
Ljuset på Gotland är inte Sveriges ljus, det är sitt eget.
Jag ringde morbror doktor i Stockholm.
-Åk in! sa han. För att undanröja alla tvivel på en hjärn
Innan Siljas samtal hade jag hunnit gå runt alla gravarna och känt min stora närhet till far.
Här hade han stått åtminstone två gånger i sina sportjackor
Skeppsättningar.
Snart skulle han själv under en sten.
Så borde stoftet vila:
vid en stilla sjö.
På stranden och med bergen
runtomkring.
En skön musik
I vårens tid då livet föds kändes tomheten extra stor.
Det spelade ingen roll att döden är en naturlig del i livet.
Inte då.
Inte för mig.
Men livet var
Fru Silja på Visby lasarett.
Där skrev jag ett tal till pappa som jag aldrig höll på middagen efter hans begravning.
På andra sidan fönstret från undersökningsrummet sjönk solen vackert den kvällen. Jag fick ensam åka tillbaka till Villa Alskog och blev serverad sparad middagsma
Nattarna kunde komma men mitt rum förblev tomt.
Somnade dock.
Ensam.
Vid husfasaden morgonen därpå möttes jag av denna.
För dyr för att köpas tyvärr.
Annars läcker, läcker.
Mitt frukostställe.
De hade inte fått fram utemöblerna.
Det kändes som att vara på sommarstället i Östergötland.
Sitta på trappen.
Andra frukosten e
Tur att naturen finns.
Den räddade mig under mina tonår i längtan och saknad.
Och har så fortsatt att göra i stunder av tvivel och dubier.
Livet går vidare.
Det var inte hjärnblödning utan en mycket stark migränattack framkallad av stress.
Men det dröjde ett dygn innan jag fick reda på det trots att de
Visa toppen
Show footer