Thursday 16 April 2009 photo 3/3
![]() ![]() ![]() |
Jag vet att du sover,
känner värmen från din hud.
Bara lukten gör mig svag,
men jag vågar inte väcka dig nu.
Jag skulle ge dig,
allting du pekar på.
Men bara när du inte hör,
vågar jag säga så.
Om du bara visste hur mycket jag tycker om dig. Jag blir rädd.
Varje går du säger att du tänkt slår mitt hjärta långsamt och snabbt på samma gång.
Och jag får inte fram ett ord.
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor.
Jag kan inte ens stå
när du inte ser på.
Och genomskinlig grå,
blir jag, utan dina andetag.
Igår var en kväll bland de andra. Vi pratade med andra och med varandra. En av alla de anledningarna jag hade för att du skulle komma var att jag ville säga ett par saker till dig.
Fick inte fram ett ord.
Min klocka har stannat.
Under dina ögonlock,
fladdrar drömmarna förbi.
Inuti är du fjäderlätt och vit.
Och utan ett ljud,
mitt hjärta i din hand.
Har jag tappat bort mitt språk,
det fastnar i ditt hår.
Jag kan inte förstå varför jag väljer att hålla tyst, allt blir så komplicerat då. När jag är ensam kan jag komma på minst 1000 saker att säga dig, men när jag väl får chansen,
får jag inte fram ett ord.
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor.
Jag kan inte ens stå
när du inte ser på.
Och färglös som en tår,
blir jag utan dina andetag.
Om jag bara kunde säga vad jag tänkte på rakt ut, så att jag kunde slippa all ånger timmarna efter. Jag upprepar att jag vill prata, och när du ber mig säga någonting,
får jag inte fram ett ord.
känner värmen från din hud.
Bara lukten gör mig svag,
men jag vågar inte väcka dig nu.
Jag skulle ge dig,
allting du pekar på.
Men bara när du inte hör,
vågar jag säga så.
Om du bara visste hur mycket jag tycker om dig. Jag blir rädd.
Varje går du säger att du tänkt slår mitt hjärta långsamt och snabbt på samma gång.
Och jag får inte fram ett ord.
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor.
Jag kan inte ens stå
när du inte ser på.
Och genomskinlig grå,
blir jag, utan dina andetag.
Igår var en kväll bland de andra. Vi pratade med andra och med varandra. En av alla de anledningarna jag hade för att du skulle komma var att jag ville säga ett par saker till dig.
Fick inte fram ett ord.
Min klocka har stannat.
Under dina ögonlock,
fladdrar drömmarna förbi.
Inuti är du fjäderlätt och vit.
Och utan ett ljud,
mitt hjärta i din hand.
Har jag tappat bort mitt språk,
det fastnar i ditt hår.
Jag kan inte förstå varför jag väljer att hålla tyst, allt blir så komplicerat då. När jag är ensam kan jag komma på minst 1000 saker att säga dig, men när jag väl får chansen,
får jag inte fram ett ord.
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor.
Jag kan inte ens stå
när du inte ser på.
Och färglös som en tår,
blir jag utan dina andetag.
Om jag bara kunde säga vad jag tänkte på rakt ut, så att jag kunde slippa all ånger timmarna efter. Jag upprepar att jag vill prata, och när du ber mig säga någonting,
får jag inte fram ett ord.