Saturday 25 August 2007 photo 8/11
|
När jag kommer att säga hej då, kommer mitt inre kryma till den lilla flickan jag är. Den lilla flickan som inte åt upp sin mat, och som du jagade omkring i lägenheten. Nu är den lilla flickan stor, men på insidan känner hon sig fortfarande liten. Flickan är snart vuxen och hon jagas inte längre. Hon hör knappt vad du säger, och hon träffar dig inte lika ofta. Men jag är fortfarande den flickan som ler av att få sig dig medans du fortfarande är i livet. Medan du ler, och kan skratta. Du kan inte längre äta själv. Inte heller gå. Prata kan vara svårt. Att ta i hand eller hålla om när man kramas försöker du så gott du kan. Jag är fortfarande den flickan som minns. Jag minns älgarna i skogen. Och jag kommer alltid minnas dig. För att jag älskar dig. Men det är dags att bli en stor flicka nu, och stora flickor gråter inte.
Annons