Ögonen gråter, men munnen den ler Hon är på väg upp, och vill aldrig mer ner Från löften och svek blev hon självdestruktiv Och i rop på hjälp sökte hon ta sitt liv Hon byggde en vägg utav falska skratt Men bakom fasaden var det mesta svart Jag hoppas att hon hinner komma till ro Innan skalet spricker och faller ihop Vad ingen annan vet är att sanden rinner ner Om timglaset blir tomt så finns hon inte mer Om jag hade vetat hur det skulle bli Så hade jag tvekat och smugit förbi För jag var den droppen som slutligen fick Bägarn att svämma när säkringen gick Så brinn för att synas och skrik så det hörs För snabbt kan du tyna och visionen förstörs Och även om ingen kommer skylla på mig Så tar jag på mig skulden till ödet för dig Om timglaset blir tomt och sanden rinner ner Så lyser inte solen på våran flicka mer Detta är en saga utan lyckligt slut Ingenting blir nånsin som det var förut Men den som blundar slipper se hur det ser ut För vem bryr sig om en saga utan lyckligt slut

Annons

The photo has no tags

Suzzen Wed 6 Feb 2008 18:42

Fint skrivet

1 comments on this photo

June 2015