Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Sylarna i bakgrunden. Bara några kilometer kvar att gå.
Anders och Martinsson vilar lite i solen. Vi hade sjuuukt tur med vädret! Sol och värme varje dag! Myggen såg vi bara av första kvällen.
Där nere ligger Sylstationen som är dagens mål.
Efter lunch tänkte vi att vi skulle försöka ta oss upp på Syltoppen. Lämnade packningen vid stationen och då hade man tid att titta på allt fint som växer längs vägen. Fjällsippor tex, tror
En renflock stod och svalkade sig i snön.
En flock pojkar svalkade sig i bäcken.
John H fyller på vattenflaskan. Sammanlagt var vi tio stycken som gick, jag, Rosita och åtta pojkar. Nice nice.
John A har en väldigt oreange keps. Han behövde man aldrig tappa bort, inte ens i mörkret. Smart iofs med tanke på att han brukar tappas bort.
Henke, Patrik, Erik från Sundsvall och Martinsson.
Världens godaste vatten?!
Lite mer än en mil från stationen var det upp till toppen. Jobbigt att gå, men vi kämpade på! Denna utsikt var värd varenda sekund av trötthet och ont i benen!
Henke och John H. Snart uppe!
Finally! 2,5 kämpiga timmar tog det att ta sig upp.
Utsikten...
Snön!
Gudars så vackert det var där uppe! Men kan inte påstå att det var lätt att ta sig upp. Det blev både klättring på stenblock och uppför stora snöpartier för att komma till toppen.
Det som fick mig att kämpa mig hela vägen upp, John H med toppsupen!
Häftigt att se allt så högt uppifrån.
John H på Syltoppen, 1700 möh.
Att bara vara.
När Jenny är som lyckligast:)
Jag och John stannade kvar lite längre än de andra, hoppade omkring på toppen, njöt, tittade på utsikten och lyssnade till vinden.