Thursday 1 April 2010 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
April, April!
Kom hem tidigt idag och äntligen är det lov! Nu ska det tränas både från marken och från ryggen! Började idag med att mocka lite i hagen. Körde iväg fem kärror skit, men det syns knappt. Blir mer ikväll/imorgon.
Sedan ställde jag mig i hagen i närheten av hästarna. Ville att Mero skulle söka kontakt. Det gjorde han. Han lämnade sitt hö kom fram till mig och hälsade och gick sedan tillbaka. Det fick räcka. Jag hämtade grimman och tog in Martini och sedan tog jag ut Mero på en promenad.
Tränade att han inte skulle hamna i drivläge och hugga mig i ryggen eller ens putta mig. Det gick sådär till en början, men funkade.När vi var halvvägs genom skogen till Havreängen var det så mycket snö så jag tänkte att "Äsch jag hoppar upp. Det kan ju inte bli värre än att jag hamnar på backen och att han springer hem." Sagt och gjort. Han gick jättesnällt hela tiden. Vi kom fram till den lilla sänkan som går rakt över skogsvägen och där har det i dessa vårtider samlats grymt mycket vatten både över vägen och på sidorna. Mero tvekade först, men när han fått kolla in läget och jag tryckte till lite framåt med sättet så gick han i(!) och över vattnet. Då sprudlade det av lycka i hela kroppen på mig. Han litar på mig!
När vi kom till Aris hus var det lite läskiga grejor som töat fram och eftersom jag varken hade träns eller hjälm så tog jag det säkra före det osäkra och hoppade av. Kom till ännu en gigantisk vattenpöl och när jag gick före över tvekade han inte ens.
När vi kommit över stora vägen till grusvägen såg jag hel tiden att han gick med partiet mellan nosen till bogen vid min sida. Alltså som längst bak med nosen vid sidan och längst fram med bogen vid min sida. Kommer han längre bak riskerar jag att han hamnar i drivläge och blir frestad att bita mig i axeln eller dra mig i kläderna och det är just detta jag vill vänja bort. Hamnar han för långt fram tappar jag lite av bromsförmågan, då blir det han som leder mig istället för tvärtom. Så vi gick såhär längs hela grusvägen och det funkade bra. När jag stannade skulle han stanna, när jag gick skulle han gå och det funkade prima. Travade även en del och där fick jag se upp så att han inte försökte tränga mig med bogen. Men efter ett tag gick även det bra.
Nu var det tax att ta in i skogen igen och det blev därmed mycket snö så jag gick in en bit på stigen och sedan hoppade jag upp och red uppför backen. Detta gick inte lika bra. På backkrönet bredde en mer gigantisk än gigantisk, vattenpöl ut sig, Denna var mer som en mindre sjö och det var dessutom massor med snö runt om, så nu ville han dra ut i skogen fick dock stopp på honom. Tog det säkra före det osäkra igen och hoppade av och gick till där stigen delar sig. Gick en bit på den nya stigen och ställde mig därefter på en liten upphöjning bredvid ett träd för att komma upp utan att behöva ta sats i den ojämna snön. Där började dock problemet med att få hästen att gå och ställa sig exakt där jag ville för att komma upp och stå still där. Blev exakt samma jobb som vi gjorde häromdagen i ridhuset.
Då gjorde vi det med två bommar där han skulle gå emellan och kunna stanna mitt i, backa, gå framåt och allt detta ska kunna justeras när jag bara står på ett och samma ställe och också steg för steg. Han ska bara ta exakt så många steg som jag ber honom om. Detta med bara ett steg i taget ställde till lite problem och han fick något kaos i hjärnan ett tag tror jag, men jag fortsatte bara lugnt och metodiskt och till slut stod han där! Exakt lagom långt bort och lagom nära för att jag skulle komma upp. Sedan red jag en bit och hoppade av innan vi kom ut på grusvägen igen då jag inte vill att han skulle bjudas in att öka farten.
Backade i uppförsbacke (med snö) också. Även då fick han lite hjärnkaos, men det gick till slut också. Tack Bambina för att du gav mig det tålamod jag behöver!
När han klarat allt detta fick han gå ut på grusvägen och gå några meter. Sedan för att han inte ska tro att all backning är jobbigt så backade jag honom även där jag det gick kanon och han tuggade fint. Sedan var det samma jobb som tidigare på grusvägen. Få honom att inte behöva frästas att hamna i drivläge och dra/putta i/på mig. Det gick nu kanon! När han gjorde minsta lilla antydan i avsaktningarna att vilja bita efter mig så sträckte jag bara lugnt fram handen, ville han fortfarande bita så gav jag ett lätt tryck på munnen, från sidan och när han släppte detta tryck klappade jag honom och gick sedan vidare och upprepade om det behövdes.
När vi kom hem lyfte jag på hovarna och även det gick bra. Sedan fick han äntligen gå ut i hagen igen. Det uppskattades nog för detta blev ett ansträngande pass för hans hjärna tror jag. Där ser man vad en promenad kan vara nyttig ibland.
Red lektion idag också. Han gick bra! Han stannade inte en enda gång, Bröt av från galopp till trav en gång, men kom igång igen när jag gav fattning. Det enda jag behöver tänka på nu är att inte rida ut för mycket. Så att jag kan befästa form utan att kämpa med för mycket kondis och balans. Måste också se upp med min hand. Jag ska tänka GUMMIBAND!
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/stjaertberg/450775005/