Thursday 22 April 2010 photo 1/2
|
Vad fan hände?
Igår var allt som vanlgt. Jag var lite förkyld och sådär. men inget mer. Inte illa alls. Istället för att rida lekte jag med Kalimero löst i ridhuset så att han skulle få springa av sig. Inget mer med det.
Senare på kvällen blev jag sämre. Hade ont överallt (som man kan ha när man är förkyld). Mamma och jag kollade på Drömmen om italien och därefter såg jag på Andra Avenyn, men vid det laget kunde jag knappt koncentrera mig tillräckligt för att veta vad som hände på tv:n. Det hade börjat lite smått under Drömmen om italien. Jag hade lite ont i magen, kan inte förklara själva smärtan, men den satt ungefär i mitten av magen, precis där revbenen slutar. Under programmet fick jag som en riktig krämpa. Hela magen drog ihop sig så att jag fick tårar i ögonen. Jag låg ihopkrupen på sidan utan att kunna röra mig. Men efter ett par minuter släppte det såpass att jag kunde räta ut mig, lägga mig på mage (även om det gjorde mig lite illamående) och fortsätta titta på tv.
Skrivaren till datorn stör tvn ibland så att den inte får signal. Så jag skulle bara resa mig upp, gå några steg och knäppa av skrivaren. Innan jag hann tillbaka ill soffan var jag tvungen att böja mig ner pga magsmärtor. Jag kunde inte hålla mig upprätt. Men det släppte igen så att jag kunde gå och lägga mig i soffan igen. Men det blev bara värre och värre och i slutet på Andra Avenyn låg jag bara och kved.
Skulle gå och lägga mig... okej, jag fick gå kutryggig som en gammal gumma för att inte ramla ihop av smärtor. När jag kom till sängen fick jag problem med att lyfta upp bennen på madrassen. Så fort jag spände mig minsta lilla i magmusklerna var det som om någon skar en kniv genom mig. Det tog flera minuter för mig att komma upp i sängen (som bara är ca 30cm över golvet). När jag skulle lägga mig till rätta var det samma sak. Så fort jag rörde mig så fick jag nån slags krämpor. Till slut låg jag där i alla fall ihopkrupen på sidan för att varken sträcka ut eller spänna muskler i magen.
Jag kunde inte somna. Det gick en halvtimme, sen gick jag på toa (vid 22.15) tog flera minuter att få krafter nog att gå "enda" dit, ihopkrupen som en gammal gumma med korta långsamma steg tog jag mig fram. Bara att sitta där var en pina. Sedan gick jag tillbaka till sängen och det tog nu ännu längre tid för mig att lägga mig ner. Fick sitta som en köttbulle, med hakan vad knäna
Ska det behöva vara smärtsamt at lägga sig ner i en säng? Ska man ha problem att lyfta benen tillräckligt högt för att komma upp i sängen?
Jag vet inte om jag somnade, jag var delvis borta i alla fall tror jag. Men vid halv 1 tiden fick jag panik. Kastade benen över sängkanten och reste mig (aldeles för snabbt) och var nära att falla tillbaka ner i sängen. Återfick kontrollen och släpae mig iväg till toaletten. Men lagom framme (mitt rum är bara ca 5m ifrån toan) så visste jag inte längre varför jag gått dit, Tog med mig skurhinken och släpade mig tillbaka till sängen. Bättre att ha en hink nära om jag skulle behöva spy så att jag bara behöver luta mig över sängkanten än att jag ska behöva kasta benen över den och ta mig till toaletten.
Precis som jag trott så kom kväljningarna ganska snart, Hade ingen tidsuppfattning, men det kändes som att jag låg där och hulkade väldigt länge. Hade inte mycket att spy upp så kom bara vatten och ibland ingenting alls. (Hatar att spy "tort") När jag lyckats lugna ner mig vilade jag en stund och släpade mig sedan iväg till köket för ett glas vatten att skölja munnen med. Jag mådde inte mycket bättre, men tillräckligt för att jag skulle kunna sova en stund.
Vid 3 var det dax igen. Kändes som om jag knappt hunnit somna (vilket ju nästan var sant) innan jag vaknade igen av att jag svettades som en tok. La av en pizza till i skurhinken. Tog tempen (37,8 - lite feber). Låg sedan och halvslumrade ett tag innan jag fick krafter att ta hinken, släpa mig iväg till toaletten, tömma den, gå över till badrummet (vägg i vägg) skölja ur den och sedan släpa mig tillbaka till rummet.
Nu kunde jag sova enda till kl 6. Pratade med mamma och fick stanna hemma. Somnade om med 2 hundar och 1 katt i sängen ^^ De känner verkligen när man mår dåligt. Sov till 11 och släpade mig då upp för att släppa ut hundarna en stund på gården och göra lite frukost till mig själv, som jag hoppas jag får behålla.
Känner mig mycket bättre nu. Kan fortfarande inte gå normalt utan är kutryggig och långsam, men kan i alla fall röra mig utan att börja svettas och få tårar i ögnen. Magen känns fortfarande ihopdragen och jag vet inte vad detta spektakel är för något, men huvudsaken är att jag inte behöva ligga ihopkurad och kvida längre.
Det här var nog den värsta natten i mitt liv.
Comment the photo
Krya på dig!
Så gå in på bloggen Komentera bara bra saker om dig själv! får vara helt anonymt,och blir det tillräckligt många ska jag trycka en GIRLPOWER BOOK!:D:D
Http://sarabillstroom.blogg.se
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/stjaertberg/454039293/