maj
söndag 9 augusti 2009 bild 1/2
|
Hihi, ibland kommer fantasin över en, och då börjar man skriva.
Denna lilla FantasyNovell (kanske) är ännu inte färdigskriven, men jag vill lägga ut detta ändå.
Mellan grönskande trän drypande av gyllene sav rörde han sig. Solen hade sedan länge sjunkit ned i Stora sjön för att sova, och det enda ljus som kunde vägleda honom var det som kom från små självlysande svampar på marken och ljusbaggarna i luften.
Detta var inte hans tid på dygnet. Han var en dagens varelse, natten hörde till andra varelser, och därför kände han oron krypa i hans nacke likt en spindel som kittlande banade sig in i hans kropp och satte alla muskler på helspänn. Minsta lilla prasslande fick honom att rycka till där han hastigt rörde sig emot hemträdets trygga varma bo.
”Jag skulle inte ha stannat kvar, jag visste det” muttrade han för sig själv. ”En älva har ingenting i skogen att göra nattetid, trollen har att göra, och kanske andra ännu mer skumma och illaluktande varelser, men inte Älvor!”
Han sköt nervöst upp de glasögon som han fått av Bentanten för sin syns skull. De halkade alltid ner, men han hade inte hjärta att gå tillbaka till henne och be om nya, bättre. Då kanske hon skulle bli ledsen.
Glasögonen var dock inte det enda som utseendemässigt skiljde honom från en typisk älva så som många av oss människor ser dem. Detta beror väl delvis på att älvor faktiskt inte ser ut så som vi människor inbillar oss.
De är i och för sig ganska små, det stämmer, och inte är de särskilt grova heller. Dock saknas de insektslika vingarna som vi är så förtjusta i att placera på deras ryggar. Faktum är att Älvor inte kan flyga alls.
Just denna älva i fråga, Dussin som han hette, hade tjockt svart hår tillbakadraget i en fläta, blekvioletta ögon och en ganska rund, en aning röd näsa. Han var inte direkt någon vacker älva, men det var det å andra sidan inte många älvor som var, och för att vara en älva såg han rent ut av hyfsad ut.
Dussin var relativt nervös i beteendet i största allmänhet. Spindeln kallad oro brukade väldigt ofta krypa i honom och få hans mun att muttra okontrollerat och hans panna att tillverka en rosendoftande svettdroppe då och då. (Där har vi ännu en sak med älvor – de kan inte lukta illa.) men för att vara helt ärlig, så kan jag nu säga att Dussin luktade mer ros än ens han brukade. Han hade stannat kvar lite för länge hos Hjortron, ett skogsknytt som han råkade vara väldigt förtjust i, och det var därför han denna kväll var allt för sen för att egentligen vilja vara ute i skogen.
För att i alla fall återgå till berättelsen, utan att spilla mer tid på förklaringar, kan jag gå in på att berätta att Dussin, trots att han hoppades på det, inte var ensam där ute i skogen. Han anade det nog själv, för han var en aning synsk, men helt säker kunde han inte vara. Den som fanns där med honom var inte skogsknyttet Hjortron, som ville se till att han kom hem säker. Den som följde honom var ett troll.
Trollet i fråga ska vi gå in mer på detalj med senare, men nu återgår vi, för spänningens skull, till Dussin.
And that's it, folks, fortsättning förljer och så vidare :)
(Klaga på mitt skrivande om ni hittar fel, det behövs verkligen lite kritik här)
Denna lilla FantasyNovell (kanske) är ännu inte färdigskriven, men jag vill lägga ut detta ändå.
Mellan grönskande trän drypande av gyllene sav rörde han sig. Solen hade sedan länge sjunkit ned i Stora sjön för att sova, och det enda ljus som kunde vägleda honom var det som kom från små självlysande svampar på marken och ljusbaggarna i luften.
Detta var inte hans tid på dygnet. Han var en dagens varelse, natten hörde till andra varelser, och därför kände han oron krypa i hans nacke likt en spindel som kittlande banade sig in i hans kropp och satte alla muskler på helspänn. Minsta lilla prasslande fick honom att rycka till där han hastigt rörde sig emot hemträdets trygga varma bo.
”Jag skulle inte ha stannat kvar, jag visste det” muttrade han för sig själv. ”En älva har ingenting i skogen att göra nattetid, trollen har att göra, och kanske andra ännu mer skumma och illaluktande varelser, men inte Älvor!”
Han sköt nervöst upp de glasögon som han fått av Bentanten för sin syns skull. De halkade alltid ner, men han hade inte hjärta att gå tillbaka till henne och be om nya, bättre. Då kanske hon skulle bli ledsen.
Glasögonen var dock inte det enda som utseendemässigt skiljde honom från en typisk älva så som många av oss människor ser dem. Detta beror väl delvis på att älvor faktiskt inte ser ut så som vi människor inbillar oss.
De är i och för sig ganska små, det stämmer, och inte är de särskilt grova heller. Dock saknas de insektslika vingarna som vi är så förtjusta i att placera på deras ryggar. Faktum är att Älvor inte kan flyga alls.
Just denna älva i fråga, Dussin som han hette, hade tjockt svart hår tillbakadraget i en fläta, blekvioletta ögon och en ganska rund, en aning röd näsa. Han var inte direkt någon vacker älva, men det var det å andra sidan inte många älvor som var, och för att vara en älva såg han rent ut av hyfsad ut.
Dussin var relativt nervös i beteendet i största allmänhet. Spindeln kallad oro brukade väldigt ofta krypa i honom och få hans mun att muttra okontrollerat och hans panna att tillverka en rosendoftande svettdroppe då och då. (Där har vi ännu en sak med älvor – de kan inte lukta illa.) men för att vara helt ärlig, så kan jag nu säga att Dussin luktade mer ros än ens han brukade. Han hade stannat kvar lite för länge hos Hjortron, ett skogsknytt som han råkade vara väldigt förtjust i, och det var därför han denna kväll var allt för sen för att egentligen vilja vara ute i skogen.
För att i alla fall återgå till berättelsen, utan att spilla mer tid på förklaringar, kan jag gå in på att berätta att Dussin, trots att han hoppades på det, inte var ensam där ute i skogen. Han anade det nog själv, för han var en aning synsk, men helt säker kunde han inte vara. Den som fanns där med honom var inte skogsknyttet Hjortron, som ville se till att han kom hem säker. Den som följde honom var ett troll.
Trollet i fråga ska vi gå in mer på detalj med senare, men nu återgår vi, för spänningens skull, till Dussin.
And that's it, folks, fortsättning förljer och så vidare :)
(Klaga på mitt skrivande om ni hittar fel, det behövs verkligen lite kritik här)
Kommentera bilden
Fortsätt så! Vill gärna läsa boken senare! ^^
"En älva har ingenting i skogen att göra nattetid, trollen har att göra, och kanske andra ännu mer skumma och illaluktande varelser.. " xD
22 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/stortroll/399296299/
Visa toppen
Visa sidfoten