October
Tuesday 22 October 2013 photo 1/1
|
http://thischarminglife.blogg.se/
en novell om en man & en kvinna vars vägar möts under tragiska omständigheter..
om ett kriminellt motorcykel gäng, om en kvinna med ett förskräckligt förflutet, tillsammans måste de samarbeta för dem & klubbens överlevnad
Ur kapitel 18. Little By Little
"You probably think that I'm annoying because I cry all the time. I don’t want to cry, even if it's so much right now." Trots att han kände sig obekväm i denna situation så tyckte han inte att hon var irriterande, han var mest irriterad på sig själv för att han var så tafatt. Han brukade inte vara tafatt, inte det minsta. Han mötte hennes tårfyllda blick och kom på sig själv att vilja torka bort tåren som rullade nerför hennes kind. Vilket han inte gjorde i och för sig.
"You’re not annoying. You’re someone who has been through hell and back, so you have the full right to cry as much as you feel the need to.“ Han visste inte om det var meningen att han skulle sätta en tröstande hand på henne axel eller något liknande. Han var inte van med sådana här situationer, någon man som deppade över en förlorad flickvän, ja, men med dem var det bara att klappa manligt på axeln och bjuda på några öl.
"You’re not annoying. You’re someone who has been through hell and back, so you have the full right to cry as much as you feel the need to.“ Han visste inte om det var meningen att han skulle sätta en tröstande hand på henne axel eller något liknande. Han var inte van med sådana här situationer, någon man som deppade över en förlorad flickvän, ja, men med dem var det bara att klappa manligt på axeln och bjuda på några öl.
Annons
Visa toppen
Show footer