June
Thursday 28 May 2009 photo 2/2
|
Han som ville flyga
Novell av min kompis
Av Jonathan Agorander
Han har inget namn. Man vet inte om han ens har haft ett namn. Han minns ingenting av sitt förflutna. Det enda som spelar roll är nuet
och han har fullt upp med att hålla sig vid liv. Den personen som den här historien handlar om har inget språk, ingen familj och inget
samhälle att leva med. Han har levt i en mörk skog nånstans så länge han kan minnas. Huvudfödan är rötter, växter och smådjur.
Bostaden är en stor grotta med en smal öppning. Golvet är täckt av granris och hans sovplats är en
hög med mossa, hans skafferi är ett hål i marken i närheten av grottan. Hans jaktvapen är pinnar som han har slipat med skarpa stenar
och överallt i området runt hans grotta är det fällor för smådjur och rovdjur som skulle kunna vara ett hot. Denna dag var fin, inte för varm
inte för kall, solen sken så han bestämde sig för att gå till älven nära grottan. Fisk är mat han äter så mycket som möjligt då det är sommar.
Han smög runt vattnet i hopp om att hitta fisk, beredd med en vass pinne, lika tyst som en död mus. Han såg då en blänkande fisk vid vattenytan
och fortare än man hade kunnat reagera var fisken spetsad. Det hade blivit eftermiddag och dagens fångst var väldigt lyckad. Han tittade stolt
på sin reflektion i vattnet. Hans ansikte var nästan helt täckt av tovigt svart skägg och hår, hans kropp var till stor del täckt av blandade djurpälsar
ihopsatta med skarpa trästickor. Den vackraste varelsen han sett var han själv, i hans åsikt. Till och med vackrare än fåglarna som han avundades för hur dom kan flyga.
Sorgen mannen kände för den enda önskan han hade var stor, att kunna röra sig fritt i luften. Han kände då en konstig lukt. En lukt som man aldrig känner i skogen.
Den var söt och stack lite i näsan. Den kom från nånting inne i skogen och han smög genast åt det hållet för att undersöka. Mannen såg då något
som chockerade honom stort, en varelse som var så lik honom men ändå olik. Den hade saker på sig som kunde liknas med pälsar men hade så konstiga färger.
Det som var på benet hade en blå färg som kunde jämföras med himlen, det på överkroppen var rött som blod. Varelsens hår var ljust och det såg mycket lenare ut
än mannens eget. Denna varelse var långt vackrare än han själv kom mannen fram till och det var nånting så tilldragande med varelsens former.
Han gick då försiktigt fram till varelsen utan att bry sig om att smyga. Varelsen tittade då åt hans håll och började ge ifrån sig komplicerade ljud, det verkade
vara ungefär som när fåglar kvittrar till varandra. Mannen kände lukten mycket starkare nu och han kände sig plötsligt mycket varm och upphetsad
av någon anledning. Varelsen backade mer ju närmare han kom och mannen ville bara ta på varelsen och känna håret och den tillsynes lena hyn.
Varelsen började svettas nervöst och ljuden blev mer förtvivlade. Mannen förstod att varelsen skulle börja springa så han kastade pinnen han hade rätt
in i varelsens hals. Blod rann ur varelsens mun och såret, mannen tyckte att det var synd att han var tvungen att döda det men han ville inte riskera att
det skulle springa iväg. Han tog varelsen och fisken med till sin grotta och när han var framme la han varelsens kropp på det ristäckta golvet och började känna
överallt, lukta och till och med smaka. Han kände sig varm och upphetsad igen och på nåt konstig vis förstod han vad han ville göra. han tog av det
mjuka och pälslika materialet från varelsens döda kropp och när det var helt naket såg han att mellan benen så var det annorlunda på framsidan
mot hur det var på hans framsida mellan benen. Organet han utförde sina naturliga behov med hade nu blivit hårt och han tillfredsställde sig i organet
mellan varelsens ben. Den känslan var så otrolig, så euforisk. Han hade aldrig trott att nånting kunde vara så skönt. När han var klar så kände han sig
så levande, det var nåt speciellt med den här sortens varelser, kanske de var nyckeln till att flyga. Han funderade länge och han bestämde att det var värt
att försöka. Nästa dag gjorde han sig redo för att gå ut ur skogen. Han samlade mat i en påse han hade gjort av rådjurspäls, gjorde några kastpinnar
och bröt av en arm från varelsen med en stor sten som han ville ta med sig. Mannen var ganska säker på vart varelserna kunde vara. Utanför skogen där det hörs
konstiga ljud. Mannen har aldrig vågat gå dit men nu måste han. Efter ett par timmar var han vid kanten av skogen. Han tittade ut ur skogen och såg en massa
stora saker som troligen var där varelserna bodde. Han smög närmare tills han ordentligt kunde iaktta varelserna. Det visade sig att det fanns två sorter av den
rasen: Såna som var väldigt lika mannen och såna som var lika den han hade mött i skogen. När det hade blivit natt smög han in i ett bo där han visste att det bara
fanns en varelse av rätt sort, den sov. Ännu en varelses hjärtslag har slutat och mannen tog nu med den till sin grotta, fast det tog lång tid. När han var hemma
så tillfredställde han sig upprepade gånger på båda varelserna han hade nu men förmågan att flyga hade ännu inte visat sig. Han funderade djupt på
vad han skulle göra och bestämde sig för att sova på saken. Mannen vaknade och kände en extrem hunger. Idén han fick då gjorde honom ivrig att gå till området
där varelserna bor igen. Kanske förmågan att flyga kommer om han äter en eller flera varelser... Sex månader senare och nu var hans grotta en plats för tillbedjan
av dom vackra varelserna. Kroppsdelar låg på ett täcke av maskrosor och alla huvuden av varelserna han hade dödat och ätit hade en pinne var att sitta på.
Runt ett dussin varelser bestod hans samling av men han har fortfarande inte försökt flyga än. Mannen var stolt. Hans grotta var ett paradis av materiellt nöje som han
ägnade varje natt åt. En klippa i närheten av älven där han första gången kände lukten av varelserna är den bestämda platsen för där mannen ska ta sin första
flygtur för att hedra den första som tyvärr nu är förmultnad och rutten men han älskar den lika mycket för det. Inget kan mäta sig med Den Förstas skönhet.
I natt ska han ta sin sista skönhet innan han försöker flyga. Mannen började med samma rutin fast han bestämde sig när han var framme att han skulle ta en
av dom mindre av varelserna som knappt har börjat bli stora vid bröstkorgen. Han smög in i ett bo där han visste att det fanns rätt sort. Mannen gick in i en
av trägrottorna inne i boet och hittade det perfekta exemplaret. Han rörde sig långsamt för att sticka en vass pinne i denna manifestation av skönhet.
Blod sprutade... Just då han plockade upp hans nyckel till frihet från markens monotona värld hörde han ett gällt skr bakom sig, en väldigt ung varelse såg
honom bärandes på den döda flockmedlemmen... Mannen sprang så fort han kunde men den livlösa skönheten saktade ner honom. Han hörde varelser bakom
honom, många, med vargliknande djur. Mannen satte kurs mot klippan som skulle bli starten för hans äventyr i luften. När han var uppe på toppen av klippan
tittade han ner mot marken. Minst två dussin varelser var på väg uppför den stora stenformationen. Han hade inget val, han bet av en bit kött från skönhetens arm
och hoppade mot sin frihet. Lyckan han kände de sista sekunderna av sitt liv är nånting vi alla borde avundas.
Novell av min kompis
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/strukenskjorta/372894800/
Visa toppen
Show footer