Havets vågor spelar en melodi, månen blickar ner mot sin spegelbild. Sanden yr, yr kring flickans fötter. Flickan finns där, dansar där. En böljande hårman virvlar omkring, liksom flickan. Hon tycks dansa till havets melodi, en häftig rytm som verkar finnas i flickans blod. Månen och stjärnorna gör henne sällskap, betraktar henne. Flickan dansar, virvlar runt i sanden nästan bedrägligt snabbt. Hennes steg är behagfulla, hennes rörelser fulländade, månen ger hennes hår en röd ton.
Hon bringar en dans, till månen och stjärnorna, till deras tvillingar som ler tillbaka upp mot dem från det böljande havet. Hon bringar en dans. Dansar som aldrig förr. Dansar för sina vänner högt upp på himmelen. Natten är tyst, flickan tycks vara i samklang med naturen. Småfåglar flyger högt över henne. Kaniner stampar bredvid henne. Vargar vakar stilla över den lilla flickan och rådjur betraktar scenen, de verkar nästan vara en del av den.
Natten blir ljusare, men hon dansar ändå, hon virvlar omkring. Månen och stjärnorna bleknar bort, och deras syskon med dem. De slukas av havet och himmelen. Plötsligt stannar flickan upp, betraktar himmelen, betraktar det för ögonblicket så stilla havet. Istället för en rund måne och tusen små stjärnor reser sig solen över henne. Tätt åtföljd av sin syster på havets yta.
Solen värmer flickan, den tänder ett leende på hennes läppar. Dansen börjar på nytt, men nu bringad åt flickans nyfunna vän. Hon dansar åt solen, virvlar runt så häftigt att inte ens vinden hinner ikapp henne. Hennes steg är i samklang med takten från det stilla brusandet av havets vågor. Havets melodi som till en början var stillsam, ökar takten. Den blir vildare och vildare. Melodin hinner ikapp flickan, de blir ett sällsamt och vacker par.
Flickans dans blir ett med havet, flickan blir ett med havet, plötsligt uppslukas hon av det och försvinner. Djuren börjar dra sig tillbaka in i skogen, stillsamt och sorgset. Vågorna sköljer varsamt undan virrvarret av hennes små nätta fotspår. Snart är spåren av hennes dans borta. Bara månen, stjärnorna och solen vet, för djuren har redan glömt. Och så havet. havet vet också, men den lockande hemlighetsfulla ytan avslöjar inte sina hemligheter. Aldrig någonsin.

Fråga mig inte hur min hjärna fungerar, jag bara såg. ._.'

Ja :/ det var något som jag liksom fantiserade om en kväll innan jag somnade.