Seriöst.
Jag har verkligen inget liv;

Snögubbar står vid ett skimrande norrsken
kärlek singlar sakta upp från frostens kalla
natt isfrossa bland dessa flingor faller ner
från skyn.

En snöboll farande genom
vindens unkna kväll
som dansat flera mil
från Miami ink hit till
vårt kalla land Sverige
& med en tugga salami i
din mun och rosa diskborstar
på köksbordet torkar du upp
de överblivna smulorna från de
endorfiner som blev kvar i
toalettstolen

(Ditt hår är lika svart och trasigt som
min lilla trasdocka jag brände i tårgas)

Än så dunkar frosten på majoritetens
fönster, så omtänksamt, generöst och
vänligt, sådär magiskt vänligt så att
långärmade spöken kan dansa med
våra miserabla eldar flammar upp
likt små flugor kring ruttna päron
där de samlas för att för ett ögonblick
få gemenskap om livslång gemenskap,
tro.

Tänder som har sveda sedan gårdagens
svåra kamp om smygkärlek och regnbågar
de trodde existerade.
Krypande kommer olyckligheten krypande

(först var det bara lycka
& andas som var viktigt)

Men nu är det bara svåda,
kyla och förtvivlan som existerar
i din bubbla av frätna moln fulla
med falska regnbågar.

Annons

The photo has no tags

September 2014