August
Friday 15 January 2010 photo 1/1
|
Ignorera grodstarten.
Idag kansk det är svårt att tro, men en gång i tiden var jag en duktig simmare, som inte såg sina egna ambitioner, sin egen kärlek till sporten, istället för att säga att jag inte ville simma längre sa jag hela tiden "jag har ont i huvudet" eller "Jag mår illa, jag kan inte simma idag"
Och bara det ledd till att jag simmade mindre och mindre, utan att se vad jag en dag skulle komma att förlora,
*min kondition
*orkan till att göra andra saker
*Planera min vardag ordentligt
*Må jävligt bra
*Matlust
Att än idag sakna simningen så jävla mycket, men det jävligaste med detta är att jag själv inte orkar göra något åt det, för jag är för lat. Att sakna något man älskar för att man själv lagt det är jobbigt, jag menar.. I högstadiet tränade jag ca. 3-4 gånger i veckan, varje pass var lagom tufft och låg på 1,5 - 2 timmar. Jag levde ju fan i simhallen.
Och även om jag inte tog en jävla massa medaljer som syster, så kom jag ändå in i mål, slog mina personliga rekord, utan att sett det så, ser jag det nu, så var jag faktiskt jäkligt stolt över mig själv, jag kom i mål, jag slog mig själv i en tävling. Det är ju det som räknas. Eller har jag fel?
Idag kansk det är svårt att tro, men en gång i tiden var jag en duktig simmare, som inte såg sina egna ambitioner, sin egen kärlek till sporten, istället för att säga att jag inte ville simma längre sa jag hela tiden "jag har ont i huvudet" eller "Jag mår illa, jag kan inte simma idag"
Och bara det ledd till att jag simmade mindre och mindre, utan att se vad jag en dag skulle komma att förlora,
*min kondition
*orkan till att göra andra saker
*Planera min vardag ordentligt
*Må jävligt bra
*Matlust
Att än idag sakna simningen så jävla mycket, men det jävligaste med detta är att jag själv inte orkar göra något åt det, för jag är för lat. Att sakna något man älskar för att man själv lagt det är jobbigt, jag menar.. I högstadiet tränade jag ca. 3-4 gånger i veckan, varje pass var lagom tufft och låg på 1,5 - 2 timmar. Jag levde ju fan i simhallen.
Och även om jag inte tog en jävla massa medaljer som syster, så kom jag ändå in i mål, slog mina personliga rekord, utan att sett det så, ser jag det nu, så var jag faktiskt jäkligt stolt över mig själv, jag kom i mål, jag slog mig själv i en tävling. Det är ju det som räknas. Eller har jag fel?
å så håller jag med willboy, det spelar ingen roll om man kommer först eller sist, bara man är stolt över sig själv och då man slår sitt egna rerekord ;) :)
Att man är stolt över sig själv, och slår sig själv, är ju huvudsaken, sen spelar det ingen roll om man kommer först eller sist i en tävling. =)
Men vet du? :)
Det löser sig det där!
Du löser det.
Vi löser det :)
<br />
Neeh, vadå? O.o
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/strumpwoman/437546281/
Visa toppen
Show footer