November
Wednesday 15 July 2009 photo 1/1
|
Nu har jag bestämt mig, jag har verkligen fått nog nu.Jag orkar inte bråka, jag orkar inte höra på hur värdelöst dum jag är och jag klarar inte av att höra hur du önskar att du bara skitit i mig när jag var liten. Jag orkar inte bråka om pengar och få papper från försäkringkassan titt som tätt för att du inte vill betala underhåll.Jag vill inte tvingas prata med utomstående folk för att överhuvudtaget kunna tala med dig.
När du lärt att börja lyssna,när du är villig att ge mig en ärlig chans, så får du hemskt gärna ringa mig för jag vill inte att du försvinner ur mitt liv igen pappa. Det är bara det,att jag inte klarar av pressen av att konstant behöva medla mellan dig och mamma hela tiden och alltid vara i centrum av bråk.Jag väljer att vara hos mamma för att du skrämmer mig ibland pappa,och jag är rädd för dig vissa gånger.Jag älskar dig så mycket en dotter kan älska sin pappa,det enda jag strävar efter är att du ska vara stolt över mig men det känns aldrig som om jag räcker till.
Jag känner mig hemsk som gör såhär,men jag vet inte vad jag ska göra.
Dom senaste gångerna jag varit hos dig har du bett mig fara och flyga,talat om för mig hur du ångrar att du inte sket i mig från första början.Så jag tänker göra som du vill,och när och om du vill ha mig tillbaka så ring bara.
Jag kan inte förstå dig,du säger att du vet vad som fattats hela mitt liv. Att jag aldrig kunnat förlita mig på någon,vare sig dig eller mamma och att det aldrig funnits någon som har stöttat mig i mitt liv,så varför gör du inte det nu?Varför ställer du inte upp och finns där när jag står framför dig och ber dig om det.Det är inget annat jag vill ha ifrån dig.
Bara att du ska stötta och acceptera ett val jag själv gjort för en gångs skull.Jag älskar dig,men just nu gör det för ont.
Mitt hjärta spricker för varje ord jag skriver och för varje tanke som rusar förbi.Hata mig inte.
När du lärt att börja lyssna,när du är villig att ge mig en ärlig chans, så får du hemskt gärna ringa mig för jag vill inte att du försvinner ur mitt liv igen pappa. Det är bara det,att jag inte klarar av pressen av att konstant behöva medla mellan dig och mamma hela tiden och alltid vara i centrum av bråk.Jag väljer att vara hos mamma för att du skrämmer mig ibland pappa,och jag är rädd för dig vissa gånger.Jag älskar dig så mycket en dotter kan älska sin pappa,det enda jag strävar efter är att du ska vara stolt över mig men det känns aldrig som om jag räcker till.
Jag känner mig hemsk som gör såhär,men jag vet inte vad jag ska göra.
Dom senaste gångerna jag varit hos dig har du bett mig fara och flyga,talat om för mig hur du ångrar att du inte sket i mig från första början.Så jag tänker göra som du vill,och när och om du vill ha mig tillbaka så ring bara.
Jag kan inte förstå dig,du säger att du vet vad som fattats hela mitt liv. Att jag aldrig kunnat förlita mig på någon,vare sig dig eller mamma och att det aldrig funnits någon som har stöttat mig i mitt liv,så varför gör du inte det nu?Varför ställer du inte upp och finns där när jag står framför dig och ber dig om det.Det är inget annat jag vill ha ifrån dig.
Bara att du ska stötta och acceptera ett val jag själv gjort för en gångs skull.Jag älskar dig,men just nu gör det för ont.
Mitt hjärta spricker för varje ord jag skriver och för varje tanke som rusar förbi.Hata mig inte.
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/suburbiangirl/391108114/
Visa toppen
Show footer