Koizumi:"Jag gick mot parken där hon satt, och väntade på mig. Jag gick närmare och blev allt mer nervösare... Vad kommer hon att tycka om mig efter det här... Eller, hon kommer säkert tycka att jag är ett galet psyko... Jag trampade på en kvist... och hon ryckte till, vände huvudet bakåt och log mot mig... med ett varmt leende. Jag satt mig bredvid henne, och hon fortsatte och le. jag log lite snabbt åt henne, tog ett djupt andetag och kollade ner. Hon kollade lite konstigt på mig, och frågade "Vad är det Koizumi-kun?"... Jag tänkte en stund och svarade "Jo, jag måste säga en grej till dig, eller rättare sagt två grejer. Och jag tror inte att du kommer att bli glad över det.", jag vart ännu mer nervösare. "Vad för nått? Du vet att du alltid kan prata med mig." sa hon och kollade oroligt på mig. "Men, du kommer säkert att hata mig eller tycka att jag är ett freak, så snälla när jag har pratat klart, kan du då bara lämna mig då?" sa jag åt henne med bestämd röst och hon såg verkligen chockad ut. "Vad snackar du om!? Du vet att jag älskar dig vad som än händer eller inte!" sa hon med gråten i halsen. "Jag tror inte du kommer göra det längre..." sa jag tyst och tog ett djupt andetag... Kuninobo började bli tårögd, och jag hatar verkligen att se henne såhär, men jag är tvungen. Hon är fortfarande tyst... "J...ja...jag måste... göra slut med dig Kunin-chan. Det går bara inte mer. Och det är inte för att jag har slutat att älska dig, det är inte dig, allt är bara på grund av mig..." sa jag och kollade ner och mina kinder började brännas av tårarna som kom. Kuninobo blev bara tyst och det rann bara tårar av hennes vackra ögon. Som jag väntade mig så sprang hon iväg nästa sekund. Jag visste det, hon hatar mig nu, men det var säkert bäst så. Hon skulle säkert lämna mig ifall jag sa den andra hemligheten..."

(Jag har ritat bilden, och den ska föreställa bilden till kapitlet... till min berättelse "Can we belive each other?"..men jag vill bara ha en kommentar..är den bra hittils?)

HAHHA! xD... nån annan gång...