Hade en fett swell dag idag när jag satt å degade i Örsundsbro med mina polare, bakis i vanlig o ordning med ölen i den ena näven och avsaknaden av ångest i den andre. Klockan drog sig närmare tre, så det var väl dags å börja supa igen tänkte jag. Man får inte börja för sent.
Väl hemma fortsätter jag å Kim dega och öla på en gräsplätt, för det är så livet är.
Direkt när jag kommer in i lägenheten ringer min mor för att berätta att jag måste packa till flytten om två dagar. Den tanken hade aldrig någonsin slagit mig, så den piken uppskattades utan vidare irritation. Tydligen måste man inte bara ha kuddar med sig att sova på, man ska ha ett gäng prydnadskuddar med sig att luta sig på när man läser för att sov-kuddarna inte ska smittas av AIDS när mina avfalls stinkande vardagskläder nuddar dem. Jag brukar nämligen rulla runt i lik när jag har tråkigt.
Sen blev jag seriös och frågade morsan om jag inte skulle ta med ett sorts toapapper å torka mig i röven med, och ett annat i skrevet med.
Det kommer sluta med att jag kommer tvingas ta med kläder och skit för ett helt kompani för att undslippa kritik.
Så likt som alla föräldrar berättar för en hur man ska gå på toa när man är 20 år gammal, fortsätter även min mor att berätta för mig vilka uppgifter som bör utföras för att man ska kunna sova, äta och gå utan att ramla ihop i en hög av spasmer på golvet.

Innerst inne vet vi ju alla att föräldrar bara terroriserar sina barn för att få prata med dem, det fanns ju så få människor när dom var unga under Krita-perioden att dom inte riktigt har vant sig vid tanken på att man faktiskt kan gå utanför dörren och konversera med folk utan att bli uppäten av en triceratops.

Varför är du i Örsa när jag inte ens bor där längre?