Jag klarade det! Jag är snart hel för första gången i mitt liv fast ärren finns där men de syns och känns inte som för, jag har lagt dig bakom mig och för varje dag som går kommer jag längre ifrån dig.

"De sliter och de drar, de vill alla ha en liten bit av det som en gång var jag.
Jag gömmer mig, rädd att de ska se att det bara är ett tomt skall som ligger där.
Rädd att de ska komma efter mig, jaga mig tills jag ännu en gång ger upp.
Men jag rör mig sakta, tyst bakåt.
Bakåt, bort från dessa hemska varelser som så länge har hemsökt min själ.
När jag är tillräckligt långt borta kan de inte nå mig, inte nå mitt hårt sargade hjärta.
Reser jag mig sakta och låter ögonen vänja sig vid det nya ljuset, ljuset jag så länge längtat efter!
Jag är fri, mina demoner är borta.
Kanske inte för alltid, men jag ska kämpa!
Aldrig mer att de ska få riva min hud, aldrig mer få smaka mitt blod.
Se på mig, se inte mina ärr.
Sörj inte för de ärr jag fått, de har gjort mig till den jag är idag. Så de är vackra, än om de gör ont om natten.
När timmen är sen och tystnaden slående, då kan jag höra dem viska i mitt öra.
Men jag sluter mina ögon och drömmer mig bort till platsen där inget kan göra mig illa, till drömmarnas land" 29 Juni 2008

Annons

The photo has no tags

July 2010