Dag 2 Min första kärlek:

Okey jag vet att många säger att man inte kan bli kär när man är liten men det är inte sant, jag har nämligen varit det.
Nä jag va sex år träffade jag min första kärlek, han hette Daniel och gick i samma klass som jag gjorde men det va lite omöjligt att älska honom egentligen för han va ihop med min bästa kompis och jag skulle aldrig kunna såra hennes känslor så jag gick och va olykligt förälskad i honom i tre hela år.
Jag minns exakt hur det kändes varje gång han kollade på mig och jag blev pirrig i hela kroppen varje gång vi skulle välja lag i gympan för jag hoppades alltid att jag skulle få komma i samma lag som honom.
Och så kom den dagen då min bästis gjorde slut med honom, jag hade äntligen min chans. Så ett tag efter att dem gjort slut så frågade jag honom, rakt ut, inga papper med ja och nej utan öga mot öga stod jag där med jetflygplan i magen, darriga knän och en torr hals och frågade honom:
"Vill du bli ihop med mig?"

"..........Nej" va det svaret jag fick. Det krossade mitt lilla hjärta och jag va hemma från skolan dagen efter.

Jag tror inte på att kärlek har åldersgränser, men jag tror nästan att man va mer kapabel att älska andra som liten. Man hade bara helt enkelt större känslor då, större kärlekar, större glädje, stora sorger och väldigt stora hjärta.

Puss på er alla och God (H)jul<3

typ tio dagar!!!!