October
Saturday 11 September 2010 photo 1/1
|
Hoffmaestro måste ju varit det bästa på länge.
Jag stod helt mosad och kunde knappt röra mig. Sakta men säkert blev det mer och mer folk och i samband med det steg värmen såklart. Sakta men säkert. Det blev varmt, för varmt. Väntan var lång som en evighet och jag trodde jag skulle somna ståendes. Värmen från alla människor var galen och syret var helt borta från luften. Jag var utmattad och trodde jag skulle svimma av syrebrist redan innan de gick på scenen.
En och en halv timmes väntan utan syre eller plats att röra sig på. Dessutom ungefär sådär 36 och en halv armbåge i ryggen. Kanske. Och massa ungar som tränger sig framåt, eller försöker komma ut från publiken. Men sen. Gud va underbart. Eller, vissa låtar är ju inte så jävla bra. Men sista. Asså jag dör. Att bara hoppa, springa, hoppa. Att bara röra sig till musiken och inte bry sig om ett skit. Det var i samband med det jag återupplevde alla festivaler och alla spelningar på en och samma gång. Lyckan bara sprider sig i kroppen och allt släpper. Alla problem, alla tankar, allt. Ingenting känns jobbigt längre. Det bara rinner av en. Det är ren lycka. Hur kan det vara så här bra? Jag förstår inte. Jag skulle kunna tillbringa ett helt liv på enbart spelningar. Jag vill så jävla mycket ha sommar och festival. Vara full och glad!
Comment the photo
19 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/svampiish/471704756/
Visa toppen
Show footer