May
Sunday 7 September 2008 photo 2/4
|
Every rose has it's thorn
again and again and again
___________________________________________________
Dom ligger på lur, där bakom den sminkade perfekta tillvaron.
Dom kan när som helst komma utan förberedelse och förstöra allt.
Allt, det lilla jag byggt upp så många gånger och som har brutits ner.
Jag tvingar mig själv till dom svåraste prövningarna
Bara för att kunna stå där och le, öga mot öga.
Bara en förberedelse.
Besvikelsen eller var det bara en känsla hänger över mig som en mantel, mitt i sommaren, omöjlig att ta av.
Det hade blivit bättre, jo det är så man vill tänka
Jag vet innerst inne att det inte hade det, jag hade kommit hit ändå.
Hit som jag trodde jag inte skulle hamna. Men nu är jag här ändå.
Det hade varit så lättare att bara vara arg
Men jag kan det inte.
Varje litet spår försvinner sakta men säkert.
Men visst var inte allt förjäves?
Jag låter nu min mask vittras bort, för att imorn ha en ny, tjockare på plats.
Alla lever sina liv runt omkring, när jag tittar på.
Ibland är glömskan min bästa vän, men den försvinner så snabbt.
Att få göra det där lilla, bara en gång till, för ibland är glömskan min värsta ovän
Men som sagt, jag tittar och ler, tittar med uttorkade ögon.
Jag ångrar ingenting
Vet hur det är här i vekligheten
Men kan ändå inte skydda mig från mitt huvud.
Värmen blir genast så kall
Aldrig igen, det är kylans kännetecken
Jag fick aldrig bilden
Men kommer alltid känna värmen när jag ser den
Jag måste sätta punkt
Men en sak är säker
Jag glömmer aldrig.
again and again and again
___________________________________________________
Dom ligger på lur, där bakom den sminkade perfekta tillvaron.
Dom kan när som helst komma utan förberedelse och förstöra allt.
Allt, det lilla jag byggt upp så många gånger och som har brutits ner.
Jag tvingar mig själv till dom svåraste prövningarna
Bara för att kunna stå där och le, öga mot öga.
Bara en förberedelse.
Besvikelsen eller var det bara en känsla hänger över mig som en mantel, mitt i sommaren, omöjlig att ta av.
Det hade blivit bättre, jo det är så man vill tänka
Jag vet innerst inne att det inte hade det, jag hade kommit hit ändå.
Hit som jag trodde jag inte skulle hamna. Men nu är jag här ändå.
Det hade varit så lättare att bara vara arg
Men jag kan det inte.
Varje litet spår försvinner sakta men säkert.
Men visst var inte allt förjäves?
Jag låter nu min mask vittras bort, för att imorn ha en ny, tjockare på plats.
Alla lever sina liv runt omkring, när jag tittar på.
Ibland är glömskan min bästa vän, men den försvinner så snabbt.
Att få göra det där lilla, bara en gång till, för ibland är glömskan min värsta ovän
Men som sagt, jag tittar och ler, tittar med uttorkade ögon.
Jag ångrar ingenting
Vet hur det är här i vekligheten
Men kan ändå inte skydda mig från mitt huvud.
Värmen blir genast så kall
Aldrig igen, det är kylans kännetecken
Jag fick aldrig bilden
Men kommer alltid känna värmen när jag ser den
Jag måste sätta punkt
Men en sak är säker
Jag glömmer aldrig.
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/svartgummianka/263900841/
Visa toppen
Show footer