Min hjärna består av kaos med både positiva och negativa tankar och ting. Så många funderingar kring så många olika aspekter. Så många möjligheter med så många omvägar och hinder i sin väg. Så mycket problem med så lite förståelse. Så många skratt att tårar inte längre krävs, så många tårar som jag saknat att spilla men som icke varit tillgängliga. Jag är vilsen även om jag nu har ljus i mitt mörker, ge mig en karta, hjälp mig finna vägen och följ mig dit. Håll min hand, min vän. Led mig mot min destination och låt henne aldrig se mig gråta. För mina skrik skulle eka i hennes huvud tills allt hopp om henne vore slut. Hon skulle bli lika vilsen som jag, en nattens vidunder som sopas Stockholms tomma gator om nätterna från alla löv och pölar, som är så skygg under solens varma strålar men så pigg när månen lyser. Mina funderingar leder mig ingenstans men jag kan ändå varje dag ge dig ett leende, världen. Varför? Tja, det är en fråga jag inte hittat ett svar till än.

Annons

The photo has no tags

October 2017