september
söndag 19 april 2015 bild 1/3
|
(konstnär, Lene Aronsson)
Jag är en kråka som är förälskad i sin Nebulosa.
Kråkan flyger bara om natten med sina trasiga vingar, känner sig så ensam.
Kråkan kraxar efter en vän men känner sig ensam.
Om natten är kråkan glad, då syns Nebulosan och Kråkan är inte längre ensam.
Ibland möter Kråkan sin Uggla, Ugglan är den som lärde Kråkan att flyga sist vingarna bröts.
Kråkan är jag.
Nebulosan är Malin.
Ugglan är Emma.
------------------------------------
Jag är i ett hål igen, jag bara gråter, vill inte prata, för då gråter jag bara.
Jag har haft det trevligt med familjen igår men sen igår kväll är det svart.
Ångestanfall från helvetet drog sig över mig och påminde mig om den sjukdom jag är.
------------------------------------
Man får inte röra mig, då smittas man.
Man får inte hålla fast mig.
Man får inte glömma mig.
Man får inte se mig.
Jag är en sjukdom, en pest.
Jag vill inte mer, orkar inte.
Jag vill inte leva, men vill inte lämna min Nebulosa.
Jag är ett olöst pussel, en labyrint utan utgång.
Jag är olösbar, det finns ingen hjälp.
-------------------------------------------------------
Min mamma sa att eftersom att jag varit sjuk så länge och ingen lyckats hjälpa mig än så kunde hon betala för att jag skulle få gå hos en privat psykolog. Jag mailade en igår och hoppas på svar när veckan börjar igen.
Det var efter det som ångesten kröp över mig ännu en gång.
Det viktiga är att hon förstår mig, min framtida psykolog. Att hon inte har något emot att jag har Malin eller att jag pratar i metaforer.
Hon får inte tycka att jag är korkad för att jag är så sjuk. Att jag är en sjukdom menar jag.
----------------------------------------------
Jag vill inte resa mig från mitt bo, det byggde jag alldeles själv.
Jag vill inte gå ut, där finns fiender.
--------------------------------------
Jag orkar inte vara sjuk längre men jag har inget val.
Jag måste komma på vad jag gjort för fel så jag kan sona mina brott med den sjukdom som kröp över mig.
Min hund lämnar inte min sida, hon känner att matte är sjuk.
Jag älskar henne så, men jag är en dålig matte.
------------------
Kråkans fjädrar vissnar som löven, de faller sönder när vinden blåser igenom dem.
Kråkan kraxande har tystnat för kråkan tappade bort sin röst.
Kråkan kan inte längre flyga, för kråkans ben är av.
Kråkan känner sig kall, tom och ful.
Kråkans kärlek är Nebulosan, stjärnornas bästa färg.
Kråkan vill flyga till rymden och försvinna in i Nebulosans sken.
Ugglan är Emma.
------------------------------------
Jag är i ett hål igen, jag bara gråter, vill inte prata, för då gråter jag bara.
Jag har haft det trevligt med familjen igår men sen igår kväll är det svart.
Ångestanfall från helvetet drog sig över mig och påminde mig om den sjukdom jag är.
------------------------------------
Man får inte röra mig, då smittas man.
Man får inte hålla fast mig.
Man får inte glömma mig.
Man får inte se mig.
Jag är en sjukdom, en pest.
Jag vill inte mer, orkar inte.
Jag är ett olöst pussel, en labyrint utan utgång.
Jag är olösbar, det finns ingen hjälp.
-------------------------------------------------------
Min mamma sa att eftersom att jag varit sjuk så länge och ingen lyckats hjälpa mig än så kunde hon betala för att jag skulle få gå hos en privat psykolog. Jag mailade en igår och hoppas på svar när veckan börjar igen.
Det var efter det som ångesten kröp över mig ännu en gång.
Det viktiga är att hon förstår mig, min framtida psykolog. Att hon inte har något emot att jag har Malin eller att jag pratar i metaforer.
Hon får inte tycka att jag är korkad för att jag är så sjuk. Att jag är en sjukdom menar jag.
----------------------------------------------
Jag vill inte resa mig från mitt bo, det byggde jag alldeles själv.
Jag vill inte gå ut, där finns fiender.
--------------------------------------
Jag orkar inte vara sjuk längre men jag har inget val.
Jag måste komma på vad jag gjort för fel så jag kan sona mina brott med den sjukdom som kröp över mig.
Min hund lämnar inte min sida, hon känner att matte är sjuk.
Jag älskar henne så, men jag är en dålig matte.
------------------
Kråkans fjädrar vissnar som löven, de faller sönder när vinden blåser igenom dem.
Kråkan kraxande har tystnat för kråkan tappade bort sin röst.
Kråkan kan inte längre flyga, för kråkans ben är av.
Kråkan känner sig kall, tom och ful.
Kråkans kärlek är Nebulosan, stjärnornas bästa färg.
Kråkan vill flyga till rymden och försvinna in i Nebulosans sken.
Annons
Kamerainfo
Kamera NIKON D80
Brännvidd 40 mm
Bländare f/4.5
Slutartid 1/30 s
ISO 250
2 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/svartatassar/519730779/
Visa toppen
Visa sidfoten