När ens jobb bryter ner en till en Kråka vars vingar skall brytas ännu en gång, så känner man sig så vilsen, så trött och bruten att knappt ens kärlek får en att le. De skäller på Kråkan, klagar om allt, det är en som pickar på Kråkan, som att bara Kråkan gör fel, hon, ingenting alls. Kråkan är värdelös, bortom all kontroll. Det säger de som flyger högst, så Kråkan får tiga. Men Nevulosan gav Kråkan mod, mod att kraxa emot. Kråkan ska fly, lämna denna håla. Flaxa ned vingarna innan de bryts helt av och finna en ny plats. En plats där Kråkan uppskattas, där Kråkan får beröm istället för skäll. Där Kråkan får höra att Kråkan gör nytta. För han kan inte drivas av vassa ord, han kan drivas med beröm och andra ord vars stämma är god. Kråkan är ledsen, men tårarna finns inte mer. Kråkan är arg, men det syns bara när ingen annan ser. Kråkan vill flyga högt bland alla moln, men varje gång ska han hindras. Varje gång störtar han till åskans höga dån.

Annons

The photo has no tags

Camera iPhone 4S

Focal length 4 mm

Aperture f/2.4

Shutter 1/60 s

ISO 50

Date

bocopop Fri 17 Jul 2015 12:10

:( <3

1 comments on this photo

October 2017