November
Wednesday 2 December 2009 photo 7/8
|
Del 7
Jag slöt mina ögon och förskte vila men det gick bara inte. Jag kunde inte sluta tänka på Justin. Det gick bara inte. Det var som att han fanns i mitt hjärta och ville inte gå därifrån. Tårarna fortsatte falla ner från mina kinder. Att tänka på han skulle inte få mig att må bättre men det var det enda minnet jag hade kvar av han. Jag hade inget ann...at. Han är det enda för mig nu. Som minnet av att tänka på hans gnistranden choklad bruna ögon sken i solen. Jag saknade att se han. Tårarna blev bara mer och mer. Varför måste det bli så svårt att glömma han?
( En vecka senare )
Jag satt i soffan och kollade på tv. Jag hade fått vara hemma ända sen den dagen då jag inte orkade med skolan eller ville vara där. Min mamma hade förståt allt och varför jag var ledsen. Jag hade nästan glömmt han. Men det fanns bara några minnen kvar av han. Och jag ville behålla dom. Det var underbara minnen som te.x. den kvällen jag var med Justin. Tårarna började komma men jag torkade bort dom lika snabbt som dom kom. Jag kollade ut mot fönstret och såg en solstrålle komma mot mitt ansikte. Hetan från solen blände mina ögon. Samma heta hade Justin get mig när jag var med han. Men nu var jag bara kall. Och den värmen var borta. Kunde inte Justin komma tillbacka nu. Jag saknar han enormt mycket och vill säga mina känslor för han. Eftersom det är så fint väder och hade hållt mig inomhus en hel vecka så kan jag behöva lite frisk luft. Jag gick till hallen och tog på mig mina skor och gick ut sen. Det underbara vår vädret fick mig faktist på bättre humör inombords. Jag gick en bit mot strandprommenaden. När jag kom ditt så såg alla som var där konstigt på mig. Det började skrämma mig. Varför stirrade dom så på mig? Jag gick bara vidare. Jag ställde mig på kanten mot vattnet och kollade rakt ut mot den underbara horisonten. Efter några minuter så kände jag en hand på min arm. Jag vände mig om och blev chockad över att se den personen. Jag kramde om den och började nästan gråta för jag blev så glad. Det kändes som det var en dröm. Jag nöpp mig lät i armen efter kramen. Nej det var inte en dröm. Jag kollade djupt in i hans ögon. Han bara log mot mig.
Alexis: Jag har saknar dig jätte mycket, var har du varit, du har typ varit borta snart i 2 veckor
Justin: Jag vet och jag är jätte ledsen men jag vet inte hur jag ska förklara det för dig.
Alexis: Men det är väll inget konstigt med att säga vart du har varit?
Justin: Jo för det är annurlunda, det går nästan inte att förklara med ord.
Alexis: Men bara säg det.
Justin: Lova bara att inte säga till nån.
Alexis: Tror du att jag skulle säga det till nån?
Justin: Nej det tror jag väll inte, men det är så att......
Alexis: Att....
Justin: Snälla bli inte chockad över det, men att jag är en kändis.
Jag blev chockad men jag döljde det djupt inom mig så det inte skulle märkas.
Alexis: Vaa?
Justin: Jaa
Alexis: Så du har typ gjort konserter nu dom här dagarna som du har varit borta?
Justin: Jaa och....
Alexis: Och vaddå?
Justin: Jag har en sak att säga till dig.
Alexis: Vaddå?
Jag kollade allvarligt på han. Jag såg det på hans ögon att han var nervös och han var oroad över nått. Han tog ett djupt andetag.
Justin: Jag älskar dig, och du är den enda jag tänker på.
han menade allvar. Och jag blev jätte rör inom mig. Jag kände precis samma sak för honom.
Alexis: Och Justin det är en sak jag vill säga också
Justin: Vad?
Alexis: Jag känner presic samma sak för dig.
Jag såg han le det underbara leende jag inte hade sätt på länge. Jag log tillbacka mot han. Men det skulle inte bli lika fint och underbart som Justins. Jag kände en vattendroppe komma i min hand. Började ös rengna. Gud så typiskt att det ska hände just nu. Men jag slutade tänka på det för jag började tänka på nått anat. Nu kom det som jag har väntat på så längre..........
Jag slöt mina ögon och förskte vila men det gick bara inte. Jag kunde inte sluta tänka på Justin. Det gick bara inte. Det var som att han fanns i mitt hjärta och ville inte gå därifrån. Tårarna fortsatte falla ner från mina kinder. Att tänka på han skulle inte få mig att må bättre men det var det enda minnet jag hade kvar av han. Jag hade inget ann...at. Han är det enda för mig nu. Som minnet av att tänka på hans gnistranden choklad bruna ögon sken i solen. Jag saknade att se han. Tårarna blev bara mer och mer. Varför måste det bli så svårt att glömma han?
Jag satt i soffan och kollade på tv. Jag hade fått vara hemma ända sen den dagen då jag inte orkade med skolan eller ville vara där. Min mamma hade förståt allt och varför jag var ledsen. Jag hade nästan glömmt han. Men det fanns bara några minnen kvar av han. Och jag ville behålla dom. Det var underbara minnen som te.x. den kvällen jag var med Justin. Tårarna började komma men jag torkade bort dom lika snabbt som dom kom. Jag kollade ut mot fönstret och såg en solstrålle komma mot mitt ansikte. Hetan från solen blände mina ögon. Samma heta hade Justin get mig när jag var med han. Men nu var jag bara kall. Och den värmen var borta. Kunde inte Justin komma tillbacka nu. Jag saknar han enormt mycket och vill säga mina känslor för han. Eftersom det är så fint väder och hade hållt mig inomhus en hel vecka så kan jag behöva lite frisk luft. Jag gick till hallen och tog på mig mina skor och gick ut sen. Det underbara vår vädret fick mig faktist på bättre humör inombords. Jag gick en bit mot strandprommenaden. När jag kom ditt så såg alla som var där konstigt på mig. Det började skrämma mig. Varför stirrade dom så på mig? Jag gick bara vidare. Jag ställde mig på kanten mot vattnet och kollade rakt ut mot den underbara horisonten. Efter några minuter så kände jag en hand på min arm. Jag vände mig om och blev chockad över att se den personen. Jag kramde om den och började nästan gråta för jag blev så glad. Det kändes som det var en dröm. Jag nöpp mig lät i armen efter kramen. Nej det var inte en dröm. Jag kollade djupt in i hans ögon. Han bara log mot mig.
Alexis: Jag har saknar dig jätte mycket, var har du varit, du har typ varit borta snart i 2 veckor
Justin: Jag vet och jag är jätte ledsen men jag vet inte hur jag ska förklara det för dig.
Alexis: Men det är väll inget konstigt med att säga vart du har varit?
Justin: Jo för det är annurlunda, det går nästan inte att förklara med ord.
Alexis: Men bara säg det.
Justin: Lova bara att inte säga till nån.
Alexis: Tror du att jag skulle säga det till nån?
Alexis: Att....
Jag blev chockad men jag döljde det djupt inom mig så det inte skulle märkas.
Alexis: Vaa?
Justin: Jaa
Alexis: Så du har typ gjort konserter nu dom här dagarna som du har varit borta?
Justin: Jaa och....
Alexis: Och vaddå?
Justin: Jag har en sak att säga till dig.
Jag kollade allvarligt på han. Jag såg det på hans ögon att han var nervös och han var oroad över nått. Han tog ett djupt andetag.
Justin: Jag älskar dig, och du är den enda jag tänker på.
han menade allvar. Och jag blev jätte rör inom mig. Jag kände precis samma sak för honom.
Justin: Vad?
Jag såg han le det underbara leende jag inte hade sätt på länge. Jag log tillbacka mot han. Men det skulle inte bli lika fint och underbart som Justins. Jag kände en vattendroppe komma i min hand. Började ös rengna. Gud så typiskt att det ska hände just nu. Men jag slutade tänka på det för jag började tänka på nått anat. Nu kom det som jag har väntat på så längre..........
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/swaggybelieve/486431152/
Visa toppen
Show footer