November
Sunday 1 March 2009 photo 8/31
|
I'm Sorry
När jag kom hem rusade jag upp på mitt rum och slängde mig på sängen. Tårarna sved i mina ögon. Jag fattar inte att jag kunde vara så dum att gå på allt detta. Justin hade krossade en del av mitt hjärta. Jag vill aldrig se honom eller prata med honom mer. Tårarna blev bara mer och mer så att det brände under ögonen. Ett pipande ljud hördes från min mobil. Jag läste sms utan att tänka att det kunde ha varit Justin som hade skickat det. Men jag blev nöjd när det inte var han.
''Jag kommer att vara borta ikväll för jag måste jobba. Om du vill så kan du bjuda över Sara så du slipper vara ensam för Jacob ( Min storebror ) kommer sova över hos en kompis. // Kram Mamma''
Jag suckade djup. Jag vill bara vara ensam just nu så det var bra att mamma jobbade. För jag skulle verkligen inte orka nu förklara vad som har hänt. Jag gick till badrummet för att tvätta mitt ansikte och jag såg mig själv i spegeln. Jag såg ut som ett spöke när jag såg så blek ut och när mina ögon hade blivit röda för att jag hade gråtit så mycket. Jag tvättade snabbt mitt ansikte och gick sen när för att hämta vatten. Det kändes nästan som att det fanns en klump i min hals som gjorde så jag inte kunde prata. Presic när jag hade drukit allt som fanns i glaset så ringe det på dörrklockan. Jag la i från mig glaset, gick till dörren och öppnade dörren. När jag såg vem som var utanför stängde jag dörren direkt men han stoppade fötten mellan väggen och dörren. Han gick in utan att jag sa att han fick.
- Vad vill du Justin? frågade jag kallt utan att kolla på hans ansikte.
- Jag är verkligen ledsen, det var inte meningen. Jag var på väg men... Sen fick han inte ut ett ord. Jag kollade på hans änglalika ansikte. Det rann ner en tår ner för han kind.
-Men vad då? Att du gjorde allt detta för att såra mig. Jag trodde att du inte var sån men jag hade tydligen fel. Försvinn ur mitt hus! Jag blev så arg att jag kände hur varmt det började bli i ansiktet.
- Snälla Elena. Jag är jätte ledsen för att jag inte kom men jag kunde inte komma fram. Sa han med en darrig röst som att han inte kunde prata.
- Varför? Frågade jag med fortfarande kall röst. Jag ville vetta men endå ville jag inte det.
- När jag skulle åka till parken så attackerade paparazzinen mig så jag kunde inte komma fram. Men när det hade gått nästan en timme så släppte dom förbi mig men när jag kom till parken var du inte där. Så jag gick hem till dig för att säga att jag är jätte ledsen. Sa han med en djup suck i slutet. Jag trodde på det för detta skulle anars vara en för bra lögn. Jag kolla noga in i hans ögon för att se ett tecken på att han ljög men det gjorde han inte. Inte ett enda tecken. Jag började gråtta igen för att jag hade blivit så arg på honom. Justin gick fram till mig och kramde om mig. Jag kramde han tillbaka. Kramen var varm och tröstande. Min tårar rann ner för min kind och kom på Justins vita skjorta. Han pussade mig på pannan och jag blev genast lungare. Jag släppte taget om Justin men han släppte inte taget om mig. Jag kunde knappt få luft för han kramde mig jätte hårt.
- Justin,.....jag......får ingen ......luft. Fick jag fram mellan försöken att få luft.
-Oj, förlåt. Sa Justin och släppte taget om mig direkt.
''Jag kommer att vara borta ikväll för jag måste jobba. Om du vill så kan du bjuda över Sara så du slipper vara ensam för Jacob ( Min storebror ) kommer sova över hos en kompis. // Kram Mamma''
Jag suckade djup. Jag vill bara vara ensam just nu så det var bra att mamma jobbade. För jag skulle verkligen inte orka nu förklara vad som har hänt. Jag gick till badrummet för att tvätta mitt ansikte och jag såg mig själv i spegeln. Jag såg ut som ett spöke när jag såg så blek ut och när mina ögon hade blivit röda för att jag hade gråtit så mycket. Jag tvättade snabbt mitt ansikte och gick sen när för att hämta vatten. Det kändes nästan som att det fanns en klump i min hals som gjorde så jag inte kunde prata. Presic när jag hade drukit allt som fanns i glaset så ringe det på dörrklockan. Jag la i från mig glaset, gick till dörren och öppnade dörren. När jag såg vem som var utanför stängde jag dörren direkt men han stoppade fötten mellan väggen och dörren. Han gick in utan att jag sa att han fick.
- Vad vill du Justin? frågade jag kallt utan att kolla på hans ansikte.
- Jag är verkligen ledsen, det var inte meningen. Jag var på väg men... Sen fick han inte ut ett ord. Jag kollade på hans änglalika ansikte. Det rann ner en tår ner för han kind.
-Men vad då? Att du gjorde allt detta för att såra mig. Jag trodde att du inte var sån men jag hade tydligen fel. Försvinn ur mitt hus! Jag blev så arg att jag kände hur varmt det började bli i ansiktet.
- Snälla Elena. Jag är jätte ledsen för att jag inte kom men jag kunde inte komma fram. Sa han med en darrig röst som att han inte kunde prata.
- Varför? Frågade jag med fortfarande kall röst. Jag ville vetta men endå ville jag inte det.
- När jag skulle åka till parken så attackerade paparazzinen mig så jag kunde inte komma fram. Men när det hade gått nästan en timme så släppte dom förbi mig men när jag kom till parken var du inte där. Så jag gick hem till dig för att säga att jag är jätte ledsen. Sa han med en djup suck i slutet. Jag trodde på det för detta skulle anars vara en för bra lögn. Jag kolla noga in i hans ögon för att se ett tecken på att han ljög men det gjorde han inte. Inte ett enda tecken. Jag började gråtta igen för att jag hade blivit så arg på honom. Justin gick fram till mig och kramde om mig. Jag kramde han tillbaka. Kramen var varm och tröstande. Min tårar rann ner för min kind och kom på Justins vita skjorta. Han pussade mig på pannan och jag blev genast lungare. Jag släppte taget om Justin men han släppte inte taget om mig. Jag kunde knappt få luft för han kramde mig jätte hårt.
- Justin,.....jag......får ingen ......luft. Fick jag fram mellan försöken att få luft.
-Oj, förlåt. Sa Justin och släppte taget om mig direkt.
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/swaggybelieve/492952242/
Visa toppen
Show footer