November
Sunday 1 March 2009 photo 11/31
|
Last Time For A Long Time
Rummet var otroligt varmt när jag vaknade. Tempraturen ville inte sjunka så jag öppnade fönstret som var stängd. Jag trittade snabbt på väckarklockan, halv 11. En väldigt bra tid att vakna för jag skulle mötta Justin på stranden klockan 12. Undrar vad han ska säga? Redan när jag tänkte på hans namn så kom en bild på han upp i mina tankar, när han log och kollade rakt in i mina ögon. Jag kan aldrig glömma dom ögonen när dom var i solskenet, som flyttande guld. Jag gick ner för trappan och till min förvåning så satt mamma vid köksbordet och läste tidningen. Hon hade inte ens lyft blicken ur tidingen och inte märkte mig. Som jag inte fanns, så hade hon behandlat mig sen när pappa dog.. Som jag inte exesterar, att Jacob var det enda barnet. Jag hade blivit annorlunda när hon inte har bryt om mig. Alla kanske tror att hon bryr sig, men det gör hon inte. Hon jobbar extra pass bara för hon vill inte ta hand om mig, att jag ska lära mig ta hand om mig själv som hon säger hela tiden till mig. Jag gick sakta till kylen för att ta ut mjölkpaketet utan att hon skulle märka mig men det gick inte vidare bra när kylen började låta så tittade hon på mig.
- Åh, god morgon gumman. Sa hon med en väldigt irriterad röst. Jag brydde mig inte om att svara. Jag hällde upp mjölk i ett glas och gick upp på mitt rum. Dörren stängdes med en smäll. Jag har ingen lust att leva här. Min egna mamma bryr sig inte om mig och behandlar mig som jag inte finns i hennes liv. Dörren öppnas igen men det var inte jag som öppnade den. Jag visste att det var mamma som skulle nu skälla på mig för jag stör henne när hon läser tidningen. Hon stängde dörren och sätte sig brevid mig på sängen.
- Gumman, jag vet att du tycker det är jobbigt men du får inte börja tro att jag inte bryr mig om dig. Jag jobbar så mycket för att du och Jacob ska ha det så bra så möjligt. Sa hon med en röst som jag inte har fått höra på länge. Hon brukade prata med den rösten när jag var liten.
- För att vi ska ha det så bra som möjligt?! Du är nästan aldrig hemmma och träffar oss nästan aldrig nu för tiden! Skrek jag utan att jag tänkte på vad jag hade sakt. En tår rann ner för hennes kind.
- Förlåt mamma, men jag blev bara så.. Sa jag utan att jag fick avsluta min mening utan mamma fortsatte den.
- Arg, ja du har massa anledning att vara det på mig. Om jag hade fått mer pengar i lön så skulle jag vara hemma mer och träffa mina undrbara barn som snart ska flytta hem i från. Sa hon och torkade min kind när det rann ner en tår för den.
- Men varför skaffar du inte ett annat jobb med bättre lön? Frågade jag med ledsam röst.
- Jag försöker men jag hittar aldrig ett. Sa hon och kramde om mig. Jag kände mig ganska så dum nu när jag har skält på mamma när hon faktiskt bryr sig om mig. Jag lutade mitt huvud på hennes axel och blick kom mot klockan som var på bordet brevid sängen.
- Mamma jag måste göra mig iordning, jag ska träffa en kompis. Sa jag väldigt stresat. Jag rusade mot badrummet och tog en snabb dusch och borstade tänderna. Jag valde snabbt kläder som fick bli svart vitt linne, jeans shorts och höga blåa convears. Mamma sa att hon kunde köra mig så jag gick ut till bilen. Mamma var tvungen att klä på sig andra kläder för annars skulle hon bara ha på sig sin pjamas. När mamma hade släppt av mig vid strandparkeringen så sprang jag till stranden. Jag kollade lite runt och jag fick se Justin sitta vid klippan med en ganska ledsam blick. Han var kläd i en skjorta, en blå t-shirt, svarta jeans och svarta convears. Han såg mig så han började gå mot mig. När han kom närmare mig så började han le. Han kramde mig stort och jag kramde han tillbaks.
- Du skrev att du hade något viktigt att säga, vad är det? Frågade jag och log men han log inte tillbaka. Justin kollade ner på sanden och tog mina händer i sina.
- Du vet väll att jag kommer åka vidare på min tuner. Sa han, men det han sa var inte direkt en fråga. För han vett redan att jag vet att han måste åka. Jag nicka och han kollade rakt in i mina ögon nu. Dom var ljusare än guld nu i solskenet än vad dom var igår.
- Och jag vill vara med dig så mycket som möjlig idag inan jag åker. Sa Justin med mer ledsen ton. '' så mycket som möjligt idag inan jag åker '' orden ekade i mitt huvud. Jag fick redan svar på när han skulle åka, redan imorgon.
- Men när åker du imorgon? Frågade jag utan att låta som jag var ledsen för jag vill inte att just Justin skulle se mig ledsen igen. Men min röst lät nästan lika ledsen som Justins.
- Väldigt tidigt på morgonen. Sa han och kramde mina händer hårdare.
- Åh, god morgon gumman. Sa hon med en väldigt irriterad röst. Jag brydde mig inte om att svara. Jag hällde upp mjölk i ett glas och gick upp på mitt rum. Dörren stängdes med en smäll. Jag har ingen lust att leva här. Min egna mamma bryr sig inte om mig och behandlar mig som jag inte finns i hennes liv. Dörren öppnas igen men det var inte jag som öppnade den. Jag visste att det var mamma som skulle nu skälla på mig för jag stör henne när hon läser tidningen. Hon stängde dörren och sätte sig brevid mig på sängen.
- Gumman, jag vet att du tycker det är jobbigt men du får inte börja tro att jag inte bryr mig om dig. Jag jobbar så mycket för att du och Jacob ska ha det så bra så möjligt. Sa hon med en röst som jag inte har fått höra på länge. Hon brukade prata med den rösten när jag var liten.
- För att vi ska ha det så bra som möjligt?! Du är nästan aldrig hemmma och träffar oss nästan aldrig nu för tiden! Skrek jag utan att jag tänkte på vad jag hade sakt. En tår rann ner för hennes kind.
- Förlåt mamma, men jag blev bara så.. Sa jag utan att jag fick avsluta min mening utan mamma fortsatte den.
- Arg, ja du har massa anledning att vara det på mig. Om jag hade fått mer pengar i lön så skulle jag vara hemma mer och träffa mina undrbara barn som snart ska flytta hem i från. Sa hon och torkade min kind när det rann ner en tår för den.
- Men varför skaffar du inte ett annat jobb med bättre lön? Frågade jag med ledsam röst.
- Jag försöker men jag hittar aldrig ett. Sa hon och kramde om mig. Jag kände mig ganska så dum nu när jag har skält på mamma när hon faktiskt bryr sig om mig. Jag lutade mitt huvud på hennes axel och blick kom mot klockan som var på bordet brevid sängen.
- Mamma jag måste göra mig iordning, jag ska träffa en kompis. Sa jag väldigt stresat. Jag rusade mot badrummet och tog en snabb dusch och borstade tänderna. Jag valde snabbt kläder som fick bli svart vitt linne, jeans shorts och höga blåa convears. Mamma sa att hon kunde köra mig så jag gick ut till bilen. Mamma var tvungen att klä på sig andra kläder för annars skulle hon bara ha på sig sin pjamas. När mamma hade släppt av mig vid strandparkeringen så sprang jag till stranden. Jag kollade lite runt och jag fick se Justin sitta vid klippan med en ganska ledsam blick. Han var kläd i en skjorta, en blå t-shirt, svarta jeans och svarta convears. Han såg mig så han började gå mot mig. När han kom närmare mig så började han le. Han kramde mig stort och jag kramde han tillbaks.
- Du skrev att du hade något viktigt att säga, vad är det? Frågade jag och log men han log inte tillbaka. Justin kollade ner på sanden och tog mina händer i sina.
- Du vet väll att jag kommer åka vidare på min tuner. Sa han, men det han sa var inte direkt en fråga. För han vett redan att jag vet att han måste åka. Jag nicka och han kollade rakt in i mina ögon nu. Dom var ljusare än guld nu i solskenet än vad dom var igår.
- Och jag vill vara med dig så mycket som möjlig idag inan jag åker. Sa Justin med mer ledsen ton. '' så mycket som möjligt idag inan jag åker '' orden ekade i mitt huvud. Jag fick redan svar på när han skulle åka, redan imorgon.
- Men när åker du imorgon? Frågade jag utan att låta som jag var ledsen för jag vill inte att just Justin skulle se mig ledsen igen. Men min röst lät nästan lika ledsen som Justins.
- Väldigt tidigt på morgonen. Sa han och kramde mina händer hårdare.
asbra jue :D<3
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/swaggybelieve/493444818/
Visa toppen
Show footer