November
Sunday 1 March 2009 photo 15/31
|
I Just Wanna Be With You
-Hej, är Elena hemma? Sa den underbara rösten som jag älskade. Kändes som jag inte hade hört hans röst på flera år. Kände han inte igen mig? Eller hade jag blivit annorlunda?
- Justin, det är jag. Sa jag med ett litet skratt i min röst. Justin kollade på mig med stora ögon och kollade på mig från topp till tå.
- Elena? Jag känner inte igen dig, du ser så annorlunda ut sen sist jag såg dig. Jag kunde inte svara på det, eller jag hade inget att säga. Justin hade föränrats väldigt mycket sen när jag såg han för ett år sen. Han var mer muskulösare och han var lite mer solbränd. Och hans hår hade blivit lite mörkare. Justin sträckte ut sina armen som menades med att han ville ha en kram men jag backade. Justin försökte flera gånger över att få en kram men jag backade flera gånger. Jag slog mig mot en vägg som jag hade gått in i. Justin var precis framför mig väldigt nära, lite för nära. Jag slingrade mig undan mellan det avståndet det var mellan Justin och väggen. Jag gick vidare till vardagsrummet och Justin var precis bakom mig. Jag vände mig om och kollade rakt in i hans ögon.
- Justin, varför är du här? Jag kunde inte låta trevlig. Justin kollade ner på golvet men gick några steg fram och han kom närmare mig.
- Elena, jag ville inte att du ska vara ledsen över det jag gjorde. Jag vill inte ha Selena. Sa han med en hess röst. Jag rös till av att han var inte så många cm från mitt ansikte.
- Vem vill du ha då? Sa jag med en låg röst men jag visst att Justin hörde det. Han tog sin hand mot mig kind och smekte den med sin tumme. Jag kollade ner på golvet men Justin tog tag om min hacka och gjorde så jag kollade på han.
- Dig. Det var dom ända orden han sa. Det kändes som jag skulle gråta. En del av mig ville att han skulle vara min men en annan del vill motsatsen. Jag suckade djupt. Jag visste inte vad jag ville. Justin hade fortfarande sin hand på min kind.
- Ja visst, är jag ditt andra hand val eller? Du kan inte bara komma hit och tro att jag förlåter dig. För jag ska förlåta dig så för du jobba hårdare Justin. Jag tog bort hans hand från min kind och började gå därifrån. Men Justin tog min hand och gjorde så jag var efter det mot hans bröstkorg. Han hade sina armar om mig för att jag inte skulle gå. Jag slog lite lätt på han för att han skulle släppa mig men han reagerade inte han bara log. Jag försökte med allt, slå, bita och riva men han släppte inte mig eller han sa inte ens ett '' aj ''. Jag började bli irriterad.
- Varför kan du inte släppa mig och bara gå iväg? Sa jag och försökte låte så arg som det bara gick. Men Justin gick inte på det men han vet att jag menade allvar med min fråga. Denna gången log han inte längre, nu såg han mer sårad ut. Att han verkligen blev ledsen över det jag sa. Han släpte taget om mig och började gå mot dörren.
- Om det är verkligen vad du vill så. Sa han med en väldigt sorgsen röst. Jag gick dåligt samvete av att höra han så. Han gick ut genom dörren och han stängde den så långsamt så man hörde inte att den stängdes. Vad hade jag gjort? Jag sårade den personen som verkligen betyde något för mig mer än en vän. Jag rusade med att sätta på mig skorna och gå ut ur huset till trotoaren. Jag brydde mig inte att det rengnade och att jag bara hade på mig ett linne och ett bar mjukisbyxor. Jag kollade både åt vänster och höger men jag såg han inte. Tårarna började bildas i mina ögon.
- Justin ! Skrek jag ut men jag hörde inget tillbaka. Jag satte mig på trotoaren och grätt. Varför var jag så dum att jag sårade en person som jag verkligen älskar. Justin försökte bara göra så allt skulle vara bra mellan oss men jag förstörde allt. Jag kände att någon la sin hand på min axel. Jag hade mina händer runt mina ben och jag försökte kolla upp vem det var men jag kunde inte se nåt. Jag blundade ett tag och när jag vaknade så låg jag i någons famn. Jag kollade vem det var och det var till min förvåning Justin. Han hade inte märkt att jag kollade på han men han fortsatte att bära in mig till mitt rum. Jag blundade en gång till och jag kände när Justin lyfte ner mig till min säng. Han bädade om mig och han gav mig en puss på kinden och rörde min kind. Jag öppnade sakta mina ögon och såg rakt på han. Han satt på sina knä på golvet och lutade sig lite fram mot sängen. Jag gjorde så jag kom lite närmare Justin som var vid säng kanten. Han lutade sig också lite mer mot sängen. Ingen av oss sa nått på en lång stund. Tystnaden tog nästan kål på mig. Men jag visste vad jag skulle säga.
- Justin, jag är ledsen över det jag sa till dig jag menade. Jag kunde inte säga något mer för Justin la sitt pekfinger för min munn.
- Du behöver inte be om ursäkt. Sa han med en glad röst och log lite i månskenet.
- Justin, det är jag. Sa jag med ett litet skratt i min röst. Justin kollade på mig med stora ögon och kollade på mig från topp till tå.
- Elena? Jag känner inte igen dig, du ser så annorlunda ut sen sist jag såg dig. Jag kunde inte svara på det, eller jag hade inget att säga. Justin hade föränrats väldigt mycket sen när jag såg han för ett år sen. Han var mer muskulösare och han var lite mer solbränd. Och hans hår hade blivit lite mörkare. Justin sträckte ut sina armen som menades med att han ville ha en kram men jag backade. Justin försökte flera gånger över att få en kram men jag backade flera gånger. Jag slog mig mot en vägg som jag hade gått in i. Justin var precis framför mig väldigt nära, lite för nära. Jag slingrade mig undan mellan det avståndet det var mellan Justin och väggen. Jag gick vidare till vardagsrummet och Justin var precis bakom mig. Jag vände mig om och kollade rakt in i hans ögon.
- Justin, varför är du här? Jag kunde inte låta trevlig. Justin kollade ner på golvet men gick några steg fram och han kom närmare mig.
- Elena, jag ville inte att du ska vara ledsen över det jag gjorde. Jag vill inte ha Selena. Sa han med en hess röst. Jag rös till av att han var inte så många cm från mitt ansikte.
- Vem vill du ha då? Sa jag med en låg röst men jag visst att Justin hörde det. Han tog sin hand mot mig kind och smekte den med sin tumme. Jag kollade ner på golvet men Justin tog tag om min hacka och gjorde så jag kollade på han.
- Dig. Det var dom ända orden han sa. Det kändes som jag skulle gråta. En del av mig ville att han skulle vara min men en annan del vill motsatsen. Jag suckade djupt. Jag visste inte vad jag ville. Justin hade fortfarande sin hand på min kind.
- Ja visst, är jag ditt andra hand val eller? Du kan inte bara komma hit och tro att jag förlåter dig. För jag ska förlåta dig så för du jobba hårdare Justin. Jag tog bort hans hand från min kind och började gå därifrån. Men Justin tog min hand och gjorde så jag var efter det mot hans bröstkorg. Han hade sina armar om mig för att jag inte skulle gå. Jag slog lite lätt på han för att han skulle släppa mig men han reagerade inte han bara log. Jag försökte med allt, slå, bita och riva men han släppte inte mig eller han sa inte ens ett '' aj ''. Jag började bli irriterad.
- Varför kan du inte släppa mig och bara gå iväg? Sa jag och försökte låte så arg som det bara gick. Men Justin gick inte på det men han vet att jag menade allvar med min fråga. Denna gången log han inte längre, nu såg han mer sårad ut. Att han verkligen blev ledsen över det jag sa. Han släpte taget om mig och började gå mot dörren.
- Om det är verkligen vad du vill så. Sa han med en väldigt sorgsen röst. Jag gick dåligt samvete av att höra han så. Han gick ut genom dörren och han stängde den så långsamt så man hörde inte att den stängdes. Vad hade jag gjort? Jag sårade den personen som verkligen betyde något för mig mer än en vän. Jag rusade med att sätta på mig skorna och gå ut ur huset till trotoaren. Jag brydde mig inte att det rengnade och att jag bara hade på mig ett linne och ett bar mjukisbyxor. Jag kollade både åt vänster och höger men jag såg han inte. Tårarna började bildas i mina ögon.
- Justin ! Skrek jag ut men jag hörde inget tillbaka. Jag satte mig på trotoaren och grätt. Varför var jag så dum att jag sårade en person som jag verkligen älskar. Justin försökte bara göra så allt skulle vara bra mellan oss men jag förstörde allt. Jag kände att någon la sin hand på min axel. Jag hade mina händer runt mina ben och jag försökte kolla upp vem det var men jag kunde inte se nåt. Jag blundade ett tag och när jag vaknade så låg jag i någons famn. Jag kollade vem det var och det var till min förvåning Justin. Han hade inte märkt att jag kollade på han men han fortsatte att bära in mig till mitt rum. Jag blundade en gång till och jag kände när Justin lyfte ner mig till min säng. Han bädade om mig och han gav mig en puss på kinden och rörde min kind. Jag öppnade sakta mina ögon och såg rakt på han. Han satt på sina knä på golvet och lutade sig lite fram mot sängen. Jag gjorde så jag kom lite närmare Justin som var vid säng kanten. Han lutade sig också lite mer mot sängen. Ingen av oss sa nått på en lång stund. Tystnaden tog nästan kål på mig. Men jag visste vad jag skulle säga.
- Justin, jag är ledsen över det jag sa till dig jag menade. Jag kunde inte säga något mer för Justin la sitt pekfinger för min munn.
- Du behöver inte be om ursäkt. Sa han med en glad röst och log lite i månskenet.
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/swaggybelieve/493893591/
Visa toppen
Show footer