November
Sunday 1 March 2009 photo 21/31
|
I Can't Lie To You
Jag hade försökt hålla tårarna inne när jag pratade med Justin, men nu kan jag inte hålla dom inne längre. Dom var som eld mot min hud, bränns som aldrig förr, det vill aldrig sluta. Jag skulle lidas till slutet, tills jag inte orkade mer.
- Elena snälla, jag är verkligen jätte ledsen. Jag kände igen röst mycket väll även om jag hade ryggen mot honom.
- Lämmna mig ifred, jag vill inte ha något med dig att göra längre. Jag ville inte se han för det skulle göra mig på sätt och vis svagare.
- Jag ber dig, jag gör vad som helst för att du ska bli min igen. Jag kan inte leva utan dig. Orden han sa lät så underbart i hans ljudton, mörkt och hest men ändå kärleks fullt. Men det ändrade mig ändå inte.
- Men vet du vad jag kan, jag kan leva utan dig för jag ville inte vara din någonsin mer. Så lämman mig ifred och var hällre med Selena. Efter att ha sakt det som jag aldrig hade trott att jag skulle våga att säga så kände jag hur jag ångrade mig.
- Om det är det du vill så..... nu kunde jag höra att han inte kunde hålla tårarna inne längre. Jag vände mig om mot han men nu hade han ryggen mot mig.
- Det är precis vad jag vill, jag vill aldrig se dig igen. Jag gick förbi han in till huset och låste dörren. Jag lutade mig mot dörren och bara gled ner mot golvet, jag kände mig verkligen som en idiot nu. Mina ben kändes svaga, att jag inte kunde gå eller stå med dom. Jag gick motvilligt upp med dom och kollade ut genom fönstret men han var redan borta......... föralltid. Jag skulle aldrig se honom med den kärleks fulla blicken han gav mig alltid. Det som är bäst för mig nu är att glömma allt jag och Justin har gjort tillsamman och gå vidare.
Justins Perspektiv:
När jag kom hem så hade jag bara lust att slå på något och skrika. Jag hade förlorat den jag älskar föralltid... Jag vill inte ha Selena, jag vill ha Elena och vara med henne hela mitt liv. Men den chansen är över, hon kommer säkert låtsas att jag inte finns och sen bli ihop med någon annan. Jag kommer inte ge upp, om jag måste så ska jag slås för henne. Jag spakade mina skor in i väggen och mamma kom fram till mig.
- Justin, vad är det? Hon tog med mig in till vardagsrummet och satte mig i soffan. Jag berättade precis allt för henne och hon avbröt mig inte. När jag bara berättade allt så började jag få tårar. Jag hade berättat allt och nu väntade jag bara på vad hon skulle säga.
- Men gubben, allt kommer lösa sig. Jag är helt säker på att hon kommer ändra sig. Mammas ord lät så övertygande men inte lika övertygande som Elenas ord med att hon aldrig ville se mig igen.
- Jag är inte så säker på det. Elena lät så övertygande när hon sa att hon aldrig vill se mig igen.
- Men Justin, jag är helt säker på det. Ja kanske lät hon övertygande men du kommer väll ihåg andra gången det hände? Hon förlät dig och det kommer hon göra denna gången också. Hon behöver bara lite tid.
- Men den tiden kan ta flera år och jag kan inte vänta så länge. Nu vill jag inte höra vad mamma hade att säga. Jag la mig ner i soffan och ville bara ta det lungt. Inan mamma gick så la hon en filt över mig. Mamma gick in och gjorde lite jobb, men hon sa att hon skulle åka iväg och göra en sak, jag bryr mig i alla fall inte. Det ända som är i mitt huvud nu är Elena, det kom upp bilder när vi var på stranden förr ett år sen och vår första kyss och sånt. Bilderna bara sårade mig inom bords. Tanken av att hon inte var min längre gjorde så ont, som att det var ett stort hål igenom mitt hjärta. Smärtan skulle nog aldrig ta slut, inte fören jag inte kade med den. Jag hade aldrig vellat ha Selena, hon är bara som en storasyster för mig. Det var bara Selena som vill vara mer än vänner, ja visst är hon söt, snygg och så men inte så att jag älskar henne som jag gör med Elena. När jag sa till henna att jag inte kan ljuga för henne så är det sant, jag kan inte ljuga för en person som har så ärliga ögon. Hennes ljusa blåa ögon ser så ärliga ut så jag kan bara vara ärlig när jag är med henne. i mina tankar kom hennes ansikte upp och det log stort, det vackra leendet som jag älskade. Efter några minuter så somnade jag med tårar........
- Elena snälla, jag är verkligen jätte ledsen. Jag kände igen röst mycket väll även om jag hade ryggen mot honom.
- Lämmna mig ifred, jag vill inte ha något med dig att göra längre. Jag ville inte se han för det skulle göra mig på sätt och vis svagare.
- Jag ber dig, jag gör vad som helst för att du ska bli min igen. Jag kan inte leva utan dig. Orden han sa lät så underbart i hans ljudton, mörkt och hest men ändå kärleks fullt. Men det ändrade mig ändå inte.
- Men vet du vad jag kan, jag kan leva utan dig för jag ville inte vara din någonsin mer. Så lämman mig ifred och var hällre med Selena. Efter att ha sakt det som jag aldrig hade trott att jag skulle våga att säga så kände jag hur jag ångrade mig.
- Om det är det du vill så..... nu kunde jag höra att han inte kunde hålla tårarna inne längre. Jag vände mig om mot han men nu hade han ryggen mot mig.
- Det är precis vad jag vill, jag vill aldrig se dig igen. Jag gick förbi han in till huset och låste dörren. Jag lutade mig mot dörren och bara gled ner mot golvet, jag kände mig verkligen som en idiot nu. Mina ben kändes svaga, att jag inte kunde gå eller stå med dom. Jag gick motvilligt upp med dom och kollade ut genom fönstret men han var redan borta......... föralltid. Jag skulle aldrig se honom med den kärleks fulla blicken han gav mig alltid. Det som är bäst för mig nu är att glömma allt jag och Justin har gjort tillsamman och gå vidare.
Justins Perspektiv:
När jag kom hem så hade jag bara lust att slå på något och skrika. Jag hade förlorat den jag älskar föralltid... Jag vill inte ha Selena, jag vill ha Elena och vara med henne hela mitt liv. Men den chansen är över, hon kommer säkert låtsas att jag inte finns och sen bli ihop med någon annan. Jag kommer inte ge upp, om jag måste så ska jag slås för henne. Jag spakade mina skor in i väggen och mamma kom fram till mig.
- Justin, vad är det? Hon tog med mig in till vardagsrummet och satte mig i soffan. Jag berättade precis allt för henne och hon avbröt mig inte. När jag bara berättade allt så började jag få tårar. Jag hade berättat allt och nu väntade jag bara på vad hon skulle säga.
- Men gubben, allt kommer lösa sig. Jag är helt säker på att hon kommer ändra sig. Mammas ord lät så övertygande men inte lika övertygande som Elenas ord med att hon aldrig ville se mig igen.
- Jag är inte så säker på det. Elena lät så övertygande när hon sa att hon aldrig vill se mig igen.
- Men Justin, jag är helt säker på det. Ja kanske lät hon övertygande men du kommer väll ihåg andra gången det hände? Hon förlät dig och det kommer hon göra denna gången också. Hon behöver bara lite tid.
- Men den tiden kan ta flera år och jag kan inte vänta så länge. Nu vill jag inte höra vad mamma hade att säga. Jag la mig ner i soffan och ville bara ta det lungt. Inan mamma gick så la hon en filt över mig. Mamma gick in och gjorde lite jobb, men hon sa att hon skulle åka iväg och göra en sak, jag bryr mig i alla fall inte. Det ända som är i mitt huvud nu är Elena, det kom upp bilder när vi var på stranden förr ett år sen och vår första kyss och sånt. Bilderna bara sårade mig inom bords. Tanken av att hon inte var min längre gjorde så ont, som att det var ett stort hål igenom mitt hjärta. Smärtan skulle nog aldrig ta slut, inte fören jag inte kade med den. Jag hade aldrig vellat ha Selena, hon är bara som en storasyster för mig. Det var bara Selena som vill vara mer än vänner, ja visst är hon söt, snygg och så men inte så att jag älskar henne som jag gör med Elena. När jag sa till henna att jag inte kan ljuga för henne så är det sant, jag kan inte ljuga för en person som har så ärliga ögon. Hennes ljusa blåa ögon ser så ärliga ut så jag kan bara vara ärlig när jag är med henne. i mina tankar kom hennes ansikte upp och det log stort, det vackra leendet som jag älskade. Efter några minuter så somnade jag med tårar........
Hittar inte...!!
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/swaggybelieve/495405015/
Visa toppen
Show footer