November
Sunday 1 March 2009 photo 22/31
|
15 Roses
Dagarna gick till veckor. Det ända jag gjorde var att bara vara i soffan utom när jag skulle äta. Elena var det ända jag hade i mina tankar. Hon var alltid i mina drömmar, men det var minnen från när hon och jag var på stranden. Jag tänkte mycket på att göra en plan på hur jag skulle få henne tillbaka men det kommer nog aldrig hända... En dag fick mamma nog, hon gick runt i cirklar.
- Mamma, vad håller du på med? Jag hade vaknat från soffan av att mammas klackskor hade typ skrapats mot trägolvet.
- Jag ska lösa en sak åt dig, för jag orkar inte se dig så här sårad mer. Hon menade seriöst allvar.
- Nej det ska du inte, för det ska jag göra själv. Det blir bättre om jag gör det. Sa jag med en lung och nyvaken röst.
- Gubben du vet att jag älskar dig, men det blir faktiskt bättre om jag prata med henne för det var faksikt du som gjorde den här röran. Det sista hon sa hade hon rätt i, jag hade ställt till den här röran.
- Men det är ju jag som har gjort den här röran, right? Frågade jag och hon nickade direkt.
- Då borde det vara jag som fixar det! Jag började springa mot yttedörren.
- Ehh...Justin
- Vad? Jag vände mig om mot mamma och hon skrattade bara åt mig bara för jag inte visst vad hon ville eller tänkte.
- Om du ska åka till Elena och lösa allt så kanske du borde ta på dig något annat än att ha på dig bara underkläder. Hon började storgarva och efter några minuter kunde inte jag häller hålla mig från skratt. Jag gick och duschade, torkade håret och valde kläder. Det fick bli svarta skin byxor, en grå t-shirt, en svart jacka och gråa supra skor. Jag skyndade ut till bilen och startade den. Tänk.... bara tänk om Elena förlåter mig, jag skulle bara inte kunna leva i ett liv utan henne.
Elenas Perspektiv:
Jag hade inte gjort något! Jag hade bara varit inne i mitt rum som förra gången, mitt hjärta var krossat och kommer aldrig bli helt igen. Det knackade på dörren och mamma kommer in med en s buket med 15 rosor.
- Här. Hon gav mig buketen. Roserna lukat gudomliga, nästan som......nästan som Justins doft. Bara att tänkta hans namn gjorde så det blev en till liten bit av mitt hjärta som gick sönder.
- Tack, men...... vem är det från?
- Jag vet inte...., men tror säkert att det kommer stå i dom små korten i buketen. Mamma lät så glad, när hon skulle precis gå ut ur rummet så kollade hon på mig med en glimt i ögat av lycka. På varje ros fanns det en lapp som var knuttet runt rosen med ett grönt snöre. Jag tog upp en och började läsa den '' Varje ros beskriver hur jag tycker om dig, kanske inte det mest romantiska sättet som finns men....jag kom inte på något annat. '' Jag kände igen hanstilen direkt, det var Justins handstil. Varför gör det här för? Han hörde att jag inte vill vara med i saker som han var inblandad i, men jag kan inte säga att jag inte älskar han. Det skulle jag aldrig sluta att göra, även om jag var ledsen på han så älskar jag honom fortfarande. Jag tog upp nästa ros och började läsa '' Detta kommer inte bli lätt att börja att beskriva dig, men det första jag nog kan säga är att du är den vackrast jag har sätt '' Det började bli tårar i ögonen när jag bara läste det, även om han inte sa det med äkta ord så var det ändå romantiskt. På nästa lapp stog det '' Du är den underbaraste jag vet, skulle göra vad som helst för att få dig att le ''
Jag log, inget fejk leende, utan ett äkta leende. Alla lappar var nästan samma men jag märkte att han försökte göra skillnad på dom så gott han kunde. Det var bara en lapp kvar, jag började att läsa på den, det var inte som jag hade tänkt mig '' Gå till stranden där du och jag brukade vara på. Bara gå vidare till skogen jag visade dig och till ängen. När du är på väg så kommer jag att vänta '' Vad hade Justin satt ihop nu då? Skulle jag ta chansen att träffa honom? Jag reste mig upp ur sängen och ner mot dörren. Medans jag höll på att knytta mina skor så var mamma också i hallen och log ett stort leende.
- Du visste att det var från Justin eller hur?
- Inte svårt, han kom själv med dom hit. Hon kunde inte sluta le, konstigt nog så kunde jag inte det häller.
- Mamma, vad håller du på med? Jag hade vaknat från soffan av att mammas klackskor hade typ skrapats mot trägolvet.
- Jag ska lösa en sak åt dig, för jag orkar inte se dig så här sårad mer. Hon menade seriöst allvar.
- Nej det ska du inte, för det ska jag göra själv. Det blir bättre om jag gör det. Sa jag med en lung och nyvaken röst.
- Gubben du vet att jag älskar dig, men det blir faktiskt bättre om jag prata med henne för det var faksikt du som gjorde den här röran. Det sista hon sa hade hon rätt i, jag hade ställt till den här röran.
- Men det är ju jag som har gjort den här röran, right? Frågade jag och hon nickade direkt.
- Då borde det vara jag som fixar det! Jag började springa mot yttedörren.
- Ehh...Justin
- Vad? Jag vände mig om mot mamma och hon skrattade bara åt mig bara för jag inte visst vad hon ville eller tänkte.
- Om du ska åka till Elena och lösa allt så kanske du borde ta på dig något annat än att ha på dig bara underkläder. Hon började storgarva och efter några minuter kunde inte jag häller hålla mig från skratt. Jag gick och duschade, torkade håret och valde kläder. Det fick bli svarta skin byxor, en grå t-shirt, en svart jacka och gråa supra skor. Jag skyndade ut till bilen och startade den. Tänk.... bara tänk om Elena förlåter mig, jag skulle bara inte kunna leva i ett liv utan henne.
- Här. Hon gav mig buketen. Roserna lukat gudomliga, nästan som......nästan som Justins doft. Bara att tänkta hans namn gjorde så det blev en till liten bit av mitt hjärta som gick sönder.
- Tack, men...... vem är det från?
- Jag vet inte...., men tror säkert att det kommer stå i dom små korten i buketen. Mamma lät så glad, när hon skulle precis gå ut ur rummet så kollade hon på mig med en glimt i ögat av lycka. På varje ros fanns det en lapp som var knuttet runt rosen med ett grönt snöre. Jag tog upp en och började läsa den '' Varje ros beskriver hur jag tycker om dig, kanske inte det mest romantiska sättet som finns men....jag kom inte på något annat. '' Jag kände igen hanstilen direkt, det var Justins handstil. Varför gör det här för? Han hörde att jag inte vill vara med i saker som han var inblandad i, men jag kan inte säga att jag inte älskar han. Det skulle jag aldrig sluta att göra, även om jag var ledsen på han så älskar jag honom fortfarande. Jag tog upp nästa ros och började läsa '' Detta kommer inte bli lätt att börja att beskriva dig, men det första jag nog kan säga är att du är den vackrast jag har sätt '' Det började bli tårar i ögonen när jag bara läste det, även om han inte sa det med äkta ord så var det ändå romantiskt. På nästa lapp stog det '' Du är den underbaraste jag vet, skulle göra vad som helst för att få dig att le ''
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/swaggybelieve/495489989/
Visa toppen
Show footer