November
Monday 2 March 2009 photo 1/2
|
First Step 2 My Dreams - Del 1
Jag satt i ett folkfullt på flygplatsen. Det var massor av barn som grät och vuxna skrek andra i rummet. Allt oväsen fick mitt huvud att dunka av smärta, huvudvärk. Skriken blev bara värre när det var massa tonårs tjejer som blev glad eller chockade över något jag inte brydde mig om. Dom hade ställt sig i en ring runt någon. Några av tjejerna hade med sig skyltar som stog något på som ''Marry Me Justin'' eller ''You have been a bad boy Justin, go to my bed now''. Det förklarade redan allt vem det var dom skrek och grät för, Justin Bieber. Jag hade inte direkt gillat han, det är inte så att jag inte gillar hans låtar eller sånt, han är ganska söt och så men jag skulle egentligen inte fatta varför så många är helt galna i honom, jag ser inget speciellt i honom. Skriken blev ennu högre när Justin hade börjat gå till sitt flygplan och dom följde efter honom som hundar. Jag himlade lätt med ögonen och gick till planet jag skulle åka med hem till underbara Miami, där jag bor. Jag försökte gå på planet så sanbbt som möjligt men när jag skulle precis passera ett hörn till ingången, såklart gick jag in i någon och tappade min väska. Jag suckade frustrerat och började plocka upp allt, utan att kolla på vem personen var.
- Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, sa personen med en mörk och sametslen röst. Jag började till och med få rysningar av hur vänlig han lät, hade först trott han skulle vara arg för jag hade gått in i honom. Jag struntade i att svara, gick förbi honom och började gå på planet.
När planet hade lyft satte jag i mina hörlurar i mina öror och satte på musik, den första låten jag kom att tänka på var One In A Million av Ne-Yo. Aldrig att jag tröttnade på den, det blev bara bättre och bättre varje gång man hörde den. Texten fick mig att tänka på Christian, min pojkvän, inom mig blev hela min kropp helt varm och lycklig. Jag kom då att tänka på Catlin, min bästa vän som är även Christians storasyster. Aldrig att jag kunde glömma den minen Catlin hade när hon fick reda på att jag och Christian var ihop, det var bara priceless, önskar jag hade filmat det. Utan att jag var berädd satte sig någon brevid mig, en ung kille med en ljusblå tröja med svarta bokstäver på och en svart mössa på sig. Jag ryckte på ögonbrynet, hur kan han ha på sig en mössa när det är typ 20 grader här inne? Han märkte att jag kollade på honom, han vände sin blick mot mig och log lite. När jag märkte direkt att det var Justin vände jag bort min blick och kollade ut genom fönstret.
- Hej, sa han med den liknande mörka rösten jag hade hört förut, men hans röst var hes, jag kunde inte glömma den lena rösten, så vacker och intensiv.
-Hej, viskade jag kallt och torrt tillbaka. Jag hade redan bestämmt att jag inte vill bli vän med honom, inte det att han inte värkar snäll, bara det att jag binder mig lätt vid en person och då blir det svårt för mig när han ska åka igen.
-Ehh, jag tror du glömmde den här förut när du krockade in i mig, sa han och sträckte fram min plånbok. Jag var tacksam att han hade letat upp mig för att ge tillbaka den, sen skulle han säkert gå iväg igen, för jag är ju ingen.
-Tack, viskade jag igen. Egentligen vet jag inte varför jag viskade, för att jag inte vill prata eller att jag var faktiskt nervös att vara i närheten av han. Han satt fortfarande och kollade på mig, det kändes väldigt behagligt men endå så var det en obehaglig tystnad, så jag fick avbryta den för han skulle antagligen inte gå.
- Vad ska du göra i Miami?, frågade jag sanbbt och var nästan desperat övar att få ett svar. Han log lite snett mot mig, slickade sig om läpparna och börjae prata.
- Ska hälsa på en kompis, har inte träffat han på ett tag, själv?, hans röst var lika mörk som den han hade pratat med mig, kanske för att jag skulle smälta av välbehag.
- Jag kanske inte borde undra, men vad heter han?, jag log lite mot honom och han log tillbaka.
- Christian, Christian Beadles, svarade han mycket snabbare än innan. Jag stelnade lite, skämtar han med mig? Christian, min älskling? Varför har han inte sakt något? Trodde han inte att jag skulle kunna ta det att han är kompis med en av världens störta artister? Att jag inte skulle komma överens med Justin? Det irriterade mig faktiskt att varken Christian eller Catlin inte hade sakt något.
- Sa jag något fel?, frågade han. Jag hade spänt mina läppar hårt mot varandra och hade slutit igen mina ögon.
- Nej, det är bara det att Christian är min pojkvän och han har inte ens nämt något om du är hans kompis för mig, blev bara lite irriterad över det, jag försökte le lite men lykades inte vidare bra med det. Han nickade förstående och kollade in i mina ögon. Om jag ska vara ärlig, så har han verkligen underbara ögon, det var som hasselbrunt med lite gnutta smält guld i en underbar blanding som troligen fick alla tjejer att falla när dom såg in i dom och jag förstog dom, jag smälte just nu framför han. Han log brett så hans vita tänder syntes, skulle han vissa allt som var vackert och få mig att dö snart?
- Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, sa personen med en mörk och sametslen röst. Jag började till och med få rysningar av hur vänlig han lät, hade först trott han skulle vara arg för jag hade gått in i honom. Jag struntade i att svara, gick förbi honom och började gå på planet.
När planet hade lyft satte jag i mina hörlurar i mina öror och satte på musik, den första låten jag kom att tänka på var One In A Million av Ne-Yo. Aldrig att jag tröttnade på den, det blev bara bättre och bättre varje gång man hörde den. Texten fick mig att tänka på Christian, min pojkvän, inom mig blev hela min kropp helt varm och lycklig. Jag kom då att tänka på Catlin, min bästa vän som är även Christians storasyster. Aldrig att jag kunde glömma den minen Catlin hade när hon fick reda på att jag och Christian var ihop, det var bara priceless, önskar jag hade filmat det. Utan att jag var berädd satte sig någon brevid mig, en ung kille med en ljusblå tröja med svarta bokstäver på och en svart mössa på sig. Jag ryckte på ögonbrynet, hur kan han ha på sig en mössa när det är typ 20 grader här inne? Han märkte att jag kollade på honom, han vände sin blick mot mig och log lite. När jag märkte direkt att det var Justin vände jag bort min blick och kollade ut genom fönstret.
- Hej, sa han med den liknande mörka rösten jag hade hört förut, men hans röst var hes, jag kunde inte glömma den lena rösten, så vacker och intensiv.
-Hej, viskade jag kallt och torrt tillbaka. Jag hade redan bestämmt att jag inte vill bli vän med honom, inte det att han inte värkar snäll, bara det att jag binder mig lätt vid en person och då blir det svårt för mig när han ska åka igen.
-Ehh, jag tror du glömmde den här förut när du krockade in i mig, sa han och sträckte fram min plånbok. Jag var tacksam att han hade letat upp mig för att ge tillbaka den, sen skulle han säkert gå iväg igen, för jag är ju ingen.
-Tack, viskade jag igen. Egentligen vet jag inte varför jag viskade, för att jag inte vill prata eller att jag var faktiskt nervös att vara i närheten av han. Han satt fortfarande och kollade på mig, det kändes väldigt behagligt men endå så var det en obehaglig tystnad, så jag fick avbryta den för han skulle antagligen inte gå.
- Vad ska du göra i Miami?, frågade jag sanbbt och var nästan desperat övar att få ett svar. Han log lite snett mot mig, slickade sig om läpparna och börjae prata.
- Ska hälsa på en kompis, har inte träffat han på ett tag, själv?, hans röst var lika mörk som den han hade pratat med mig, kanske för att jag skulle smälta av välbehag.
- Jag kanske inte borde undra, men vad heter han?, jag log lite mot honom och han log tillbaka.
- Christian, Christian Beadles, svarade han mycket snabbare än innan. Jag stelnade lite, skämtar han med mig? Christian, min älskling? Varför har han inte sakt något? Trodde han inte att jag skulle kunna ta det att han är kompis med en av världens störta artister? Att jag inte skulle komma överens med Justin? Det irriterade mig faktiskt att varken Christian eller Catlin inte hade sakt något.
- Sa jag något fel?, frågade han. Jag hade spänt mina läppar hårt mot varandra och hade slutit igen mina ögon.
- Nej, det är bara det att Christian är min pojkvän och han har inte ens nämt något om du är hans kompis för mig, blev bara lite irriterad över det, jag försökte le lite men lykades inte vidare bra med det. Han nickade förstående och kollade in i mina ögon. Om jag ska vara ärlig, så har han verkligen underbara ögon, det var som hasselbrunt med lite gnutta smält guld i en underbar blanding som troligen fick alla tjejer att falla när dom såg in i dom och jag förstog dom, jag smälte just nu framför han. Han log brett så hans vita tänder syntes, skulle han vissa allt som var vackert och få mig att dö snart?
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/swaggybelieve/505095811/
Visa toppen
Show footer