Episode 10
''We'' Can't Be Like This Anymore

Justin avslutade kyssen och smekte mig varsamt på kinden, en ganska behaglig känsla. Jag hade inte avslutat kyssen eller varken besvarat den, jag var för stel för att ens tänka just då. Jag hade fortfarande mina ögon slutna, just nu ville jag bara försvinna här ifrån. Men jag hade inte öppnat mina ögon än för att jag ville inte se Justins ansikte, om han var sårad eller överlycklig. Han skulle vilja att jag skulle förklara hur jag kände för honom och då skulle hans vackra ögon inte glittra som dom oftast gör när han var lycklig, jag skulle bli känd i mina egna tankar som ''Justins glädjedödare''. Men jag var endå tvungen att öppna mina ögon för eller senare, jag öppnade dom sakta och mötte motvilligt Justins ansikte. Som jag hade trott att jag skulle se, sorg. Men han tänkte inte ge upp så lätt, han försökte kyssa mig igen men då stoppade jag honom, jag la min hand på hans bröstkorg och putade bort honom lite ifrån mig. Jag var tvungen att förklara, här och nu.

- Justin, jag kan inte.., viskade jag mest för mig själv och hoppades verkligen att han inte hade hört, men det hade han. Jag ville inte berätta, men jag var så illa tvungen. Justin lyfte upp min haka och tvinga mig kolla in i hans ögon, som saknade den gnistan han hade haft när jag vaknade.

- Vad är det som stoppar dig? För den jag är eller det faktum att du inte känner samma sak som jag?, hans röst förklarade precis hur han kände sig. Den var torr och hes, han kände sig krossad, hjärtkrossad. Jag skulle vara tvungen att vara försiktig hur jag ska förklara mina ord, så han inte skulle påstå något annat än vad det var. Jag ville inte komma direkt på saken att ''Jag vill inte vara ihop med dig för att du har 28 miljoner beundrare som skulle kunna döda mig mindre på en sekund om jag gör något fel enligt dem'' Det skulle vara för mycket att förklara det så, men om jag ska vara helt ärlig för mig själv, det var en del av att jag inte ville vara med Justin. Jag tog mod till mig och tog ett djupt andetag, det ska få komma ut.

- Justin, jag gillar dig verkligen men har du tänkt på det som skulle kunna skada mig? Att du skulle vara borta från mig när du är på tuner eller är i din studio i Atlanta? Jag vet inte om jag skulle klara av att vara ifrån den jag är tillsammans med så länge som du oftast är borta. Jag vill inte ha ett sånt förhållande, nu var det sakt, äntligen! Men det var fortfarande inga känslor i Justins ansikte, han var helt tom.

- Det skulle endå lösa sig, jag lovar Nathalie. Men snälla, gör inte såhär mot mig, jag ber dig, viskade han mot mitt öra. Jag rös till, även om jag gillade Justin, riktigt mycket, så kunde jag inte. Jag hade inga ord att säga, vilket fick Justin att inse hur det låg till, jag hade inte ändrat mig. Han kollade ner på kakel golvet och gick med raska steg till hallen för att ta på sina skor och jacka som han hade lakt efter att mamma hade gått till jobbet, och gick ut ur huset, han lämnade mig ensam, borta och ensam.

-

Sen den dagen hände har jag inte pratat eller sätt Justin. Det skulle nog inte förvåna mig om han till och med har åkt tillbaka till Atlanta för att slippa mig. Han behövde nog också tänka över det här, lika mycket som jag behövde. Jag hade inte berättat något för Chaz eller Ryan, inte ens Catlin som är min bästa vän och som jag berättar allt för. Chaz och Ryan skulle definitivt inte förstå, men Catlin kanske skulle. Hon hade varit ihop med Justin innan han blev känd och ett litet tag när han var det. Hon måste veta hur jag känner mig, annars vet jag inte vem jag ska prata det med.

Jag satt i en fåtölj i vardagsrummet och kollade på någon tråkig actionfilm som ska försöka få mig på andra tankar och åt ur ett packet med glass, precis som vissa tjejer brukar göra i filmer när dom har upplevt sin första hjärtkross. Men jag var inte krossad, jag var bara helt borta. Jag hade struntat i skolan nästan en vecka nu, och min mamma hade inte märkt något. Konstigt nog att inte rektorn hade ringt och frågat vart jag var, men det var bra endå, det skulle inte skapa trubbel för mig. Låset från ute dörren låstes upp och jag hörde mammas favorit klack skor skrapas lätt mot golvet i hallen. Vad gör hon hemma nu? Hon skulle ju jobba, som hon alltid gör? Hon måste ha hört ljud från filmen och gick till vardagsrummet där jag var och kollade chockat på mig. Oh nej, en massa trubbel.

- Vad gör du hemma nu? Ska du inte vara i skolan?, frågade hon strängt och la sina händer på var sin sida på sina höfter. Jag orkade inte hitta på någon lögn nu så jag fick väll säga som det var.

- Och? Skolan är meningslös, jävla tråkiga lektion hela dagen, så jävla kul, vem vill missa det?, sa jag ironiskt och vände min blick mot TVn igen.

MEEEEEER FUCKING NUUUUU!!!!!!!!