November
Tuesday 3 March 2009 photo 11/13
|
Episode 11
I Miss You So Much
Jag vet inte vad som håller på att hända med mig. Det är så annorlunda från hur jag brukar vara, en sida av mig som jag aldrig hade trott existerade i mig. Om man säger så, efter att min mamma hade kommit på att jag hade skolkat så kallade jag henne en massa ord som man inte borde för huvud taget säga till sin mamma. Mitt gamla jag var borta, den Nathalie som var snäll mot alla var borta och ingen visste vart hon hade tagit vägen.
Jag stängde igen skåp dörren och suckade högt. Min mamma hade kört hit mig så jag inte skulle kunna skolka idag igen, men hon var tvungen att jobba idag så hon ringde Catlins mamma och bad Catlin att hålla ögonen på mig. Det fick mig känna som en fånge på ett fängelse, jag var fången, skolan var fängelset, Catlin var vakten och min mamma var den elaka chefen. Catlin stog bredvid mig och babblade om vad dom hade pratat om på alla lektioner jag hade ignorerat att gå till den senaste veckan, jag försökte lyssna men det misslyckades jag med. Det enda jag tänkte på just nu var vad Justin gjorde just nu. Var han i sin studio och jobbade med sin julskiva? Var han hemma och bara tog det lugnt? Var han och festade med en massa kändisar? Det skulle jag aldrig få svar på, jag hade försökt ringa han en gång och han svarade inte, såklart.
- Nathalie? Lyssnar du ens på vad jag säger?, frågade Catlin och avbröt mina tankar. Hon lät inte direkt arg, hon skrattade faktiskt åt mig. Det var de underbara med Catlin, hon blir inte riktigt arg på mig, om hon inte måste bli det för att jag ska förstå att det är allvarligt.
- Jag är ledsen Catlin, jag hade annat i mitt huvud, jag kan inte få ut på något sätt, viskade jag så ingen annan skulle kunna höra mig.
- Vad är det som besvärar dig som du tänker på?, frågade hon igen. Skulle jag kunna berätta det för henne? Skulle hon kunna förstå hur jag känner? Hon måste göra det, annars vet jag ingen annan som jag kan tänka på som kan veta. Jag tog Catlins hand och släpade med henne till en mer avlägsen plats.
Jag kollade försäkerhetens skull att det inte var någon här och tog ett djupt andetag. Orden lämnade min mun snabbt men Catlin verkade fatta endå med takten. Jag satte mig ner på en bänk och kollade tomt framför mig. Vad skulle jag göra om jag och Justin aldrig blir vänner igen? Skulle jag vara djupt försjunken i sorg? Eller bara ignorera det?
- Justin behöver bara tid att tänka, han är såklart sårad efter detta. Det blir alla någon gång, sa Catlin hjälpsamt och klappade mig lättsamt på axeln. Klockan ringde, dags för SO. Jippi, or not.
-
Jag hoppade ut ur Catlins bil och stängde dörren när vi var framme vid mitt hus. Catlin vevade ner fönstret och ropade på mig när jag var påväg att låsa upp dörren.
- Jag glömde att fråga, ska du följa med till Chaz fest ikväll? Han fyllde år igår och han ville ha en fest med sina vänner idag.
Det skulle vara trevligt, jag hade inte träffat Chaz på länge, eller Ryan så det skulle vara bra om jag fick träffa dem igen, kanske dem skulle kunna få bort mina tankar om Justin, en gång för alla.
- Ja, det verkar trevligt, kan du hämta upp mig då?, frågade jag och log, första gånger för idag.
- Ja, såklart jag kan, jag hämtar dig vid halv 7 tiden, sa hon och log tillbaka.
Jag öppnade dörren och slet direkt av mina högklackade skor och min jacka. Jag gick upp på mitt rum och kollade min mobil om någon hade ringt eller skickat ett sms till mig. Jag hade glömt min mobil hemma och mamma vägrade åka hem och låta mig hämta den så jag fick då stå ut. 1 oläst sms och ett missat samtal. Det missade samtalet var från Chaz, jag fick väll ringa honom senare. Jag kollade vem som hade skickat smset, okänt nummer. Hur kunde den personen fått tag på mitt nummer? Skulle jag läsa det? Men herregud, vad skulle kunna hända om jag läser ett ynka litet sms? Jag tryckte upp det och började läsa, dom 5 orden som fanns där.
''I miss you so much''
Vem kan ha skickat detta? Det skulle inte kunna vara Justin, han ignorerar ju mig totalt, så varför skulle han då skicka ett sms till mig, och då som anonym, det är inte likt honom. Jag skakade av mig tanken och försökte tänka på annat. Jag gick till min garderob och kollade bland mina kläder för vad jag ska ha på mig ikväll. Jag tog fram en vit klänning och granskade den. Det fick bli den, jag orkar inte engagera mig att ta ner alla mina klänningar och ha en privat mode visning.
-
Jag plattade den sista hårslingan och lät den falla ner för min axel. Jag hade inte tagit detta på så stort allvar denna gången att fixa iordning mig som jag brukar göra till fester, jag hade tagit det enkelt. Det skulle nog endå inte vara mer än 15 styckna där så varför ta det så allvarligt? Jag satte mig framför min anteckningsbok i min säng, jag hade inte skrivit något i den än men det kan väll lika gärna vara bra att jag börjar nu. Jag slog upp första sidan och tog fram min penna och skrivandet var på gång. I början var det inte direkt jätte bra men efter ett tag blev det något bra, faktiskt.
''I'm sorry
If I pushed you away
I just want you to know I miss you
And I want you to stay
And I don't care, if I don't get anything
All I need is you here right now
And i'm sorry if I hurt you
But I know that all I want is you''
Jag läste det för mig själv och kom på. Detta var precis det jag skulle kunna säga till Justin, att jag är ledsen att jag sårade honom och vill att han ska stanna hos mig. Det hördes några hårda knackningar från neder våningen, det måste vara Catlin. Jag tog på mig mina vita klackskor, min svarta väska med mina grejer och gick ner till dörren. När jag hade öppnat dörren så var det inte den personen jag hade trott att det skulle va som var där. Jag viskade fram personens namn:
- Justin..
I just want you to know I miss you
And I want you to stay
And i'm sorry if I hurt you
But I know that all I want is you''
Annons
Anonymous
Mon 24 Sep 2012 06:36
MEEEEEEEER!!!!!!! <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/swaggybelieve/509800384/
Visa toppen
Show footer