Aja.. Mamma ringde mig när jag var i skolan och sa att jag hade fått tid hos läkarn redan idag! Hon ringde runt 10 tiden och hon skulle då hämta mig i skolan vid 13:16 för att sen köra till akademiska, för att vara där vid 14:00.. Wow tänkte jag att det äntligen ska börja gå framåt..! Såg fram emot läkarbesöket hela dan, tro det eller ej.. För när mamma sa att jag skulle till läkarn då tänkte jag att dom skulle säga vad dom kommit fram till, kanske göra några fler tester och lite sånt.. Så att man känner att det händer något! Så klockan blev strax efter ett och jag gick ut till mamma där hon satt och väntade i bilen.. Jag satte mig och hon började prata med mig, men dock inte jag med henne för att jag tänkte för mkt på vad läkarna skulle säga.. Sen när jag frågade vilken läkare jag skulle få träffa så kläcker hon ur sig att vi ska åka till Barn-och ungdomspsykiatriskaför att jag ska prata med nån jävla psykolog på ätstörningsgrejen.. Jag bara stirrade på henne och tappade ord för allting! Sen blev jag förbannad på henne för att hon inte berättade det innan när hon ringde och berättade att jag skulle få åka till ''läkarn''.. Då hade jag iaf kunnat ställa in mig på det.. Men nej då! Vi kom iaf dit och jag och mamma pratade med dom där sakerna och dom anser att alla problem till att jag inte kan äta, och varför det känns som det känns när jag äter sitter i huvudet.. Allt är alltså psykiskt enligt dom! Men det har jag jävligt svårt att tro på! Jag hade tänkt hela dan att jag skulle dansa när jag kom hem! Bara för att testa och se hur det skulle gå :) Men mitt humör förändrades när mamma hade berättat att vi skulle till BUP.. Så på hela vägen hem från stan (ungefär en timme) så sa inte jag ett knyst till mamma.. Hon försökte starta sina jävla helvetes kommentarer men dom blev ganska ignorerade kan jag ju säga! Iaf, väl hemma så kände jag inte alls för att dansa längre! Och vet inte riktigt vad som flög i mig... Men jag började plocka ner hela min fotostudio! :O Tro det eller ej, men det gjorde jag.. För jag var så jävla förbannad, och mamma tycker tydligen att jag är utseende fixerad, jag får ingen som helst respons för mina bilder av varken henne eller någon annan i familjen så tänkte att skit samma.. Det spelar visst ingen roll om jag ens försöker.. Så jag plockade alltså undan allting, städade iordning, dammsög, dammade och möblderade så att det blev mysigt... Så nu ser rummet ut som ett helt vanligt rum igen!

Annons

The photo has no tags

October 2013