''Återigen det värsta tänkbara..''

''Dom var döda.
Både hon och han.
Men deras ögon lyste fortfarande blåa.
Köldknäppen hade tagit hårt på dom.
Bortsläpade över marken.
Långa spår var allt som lämnades kvar.
Hur sulle vi någonsin kunna förlåta oss själva.
Hur skulle vi kunna glömma detta ögonblick.
Den döda pojken och den döda flickan.
Tillsammans hade de levt fem ynka år.
Det är inget liv, det är bara ett förspel.

För att tänka på annat bar våra fötter iväg åt annat håll än släpspåren i marken.
Plötsligt var vi bland massa människor och man kunde känna spänningarna släppa.
Han, han var där. Lika glad som vanligt med ett leende på sina läppar.
Varnande rörelser om att någonting skulle hända men ingen förstod vad.
Sen detdär söta pojkaktiga ansiktuttrycket när spelkonsollen kom i hans händer.
Dendär lyckan som sken i ögonen på honom.
Min mjuka röst som fråga ''Having fun?'' och han svarade genom att ge mig en kyss.
En djup, lång, mysig oförglömlig kyss.
Tankarna försvann på annat håll och där stod jag, såg säkerligen ut som ett fån, men jag var lycklig.

Plötsligt förändrades allting igen.
Jag satt i någonting som skulle kunna kallas ett hus på fötter.
Med en spak där du styrde.
Bo vart du vill, bara få huset att gå dit.
Jag kommer ihåg frihetskänslan i mina tankar.
Lyckan i min själ att kunna styra livet dit jag ville.
Dit jag kände.
Säkerhetsbältet var fastspänt och ut på äventyr gick vi.
Ge mig tillbaka dendär frihteskänslan..''

Såhär löd mina drömmar inatt.
Återigen var det något av det värsta jag drömt tillsammans med något sött och härligt.
Hatar när det skär ihop sådär för jag vet inte vart jag ska bryta.
Vad som är vad, om jag ens vill fortsätta drömma.

Men drömde gjorde jag och är nu vaken.
Dock funderar jag över hur jag lyckades få till drömmarna.
Fast, det är nog inte meningen att man ska veta..

Mornin' everyone! // SweetAndCrazy

There are more blog posts on this day (7)