juli
söndag 11 april 2010 bild 8/10
|
Så blev det in på småvägar och åka kringelikrokar.
____________________________________________________
Vid första anblicken
Huset skrek något åt mig
Jag visste inte varför
Jag hörde inte vad
Men jag visste att det var åt mig det skrek
Att det var mig det ville berätta något för
Mina steg vägrade styras därifrån
Jag ville åt andra hållet
Men min nyfikenhet
Och samtidigt min rädsla som fövandlades till adrenalin tog överhand
Jag kom närmare
Såg hur alla fönster var igenbommade med stora skivor
Nu hörde jag det där ljudet igen
Men hörde fortfarande inte vad det försökte säga
Eller kanske visa mig
Med ännu större ovisshet än förut så kom jag närmare
För det var mot husets dörr mina steg styrde
Trots mina darrande ben
Mina andetag blev inga andetag alls
Jag var alldeles för spänd för att ens kunna tänka på att andas
Varför var det egentligen såhär
Hur kan det komma sig att detta hus är så fint men igenbommat
Vad är det för historia huset döljer innanför dess väggar
Jag kommer aldrig får veta
För mina fötter har nu börjat lyda mig och mina darrande ben
De går inte längre
De springer fortare än förut
För det jag kände sög tag i min själ
Skulle aldrig få ta tag i mig igen
Om jag försvinner ur husets åsyn
Och aldrig återvänder
Min fortsatt stora nyfikenhet får mig att vilja styra dit igen
Men denna gång är min rädsla för stor för det helt okända
Det okända jag inte vill ta reda på
Det okända jag inte vill gräva upp ur djupa otäcka sanningar
____________________________________________________
Vid första anblicken
Huset skrek något åt mig
Jag visste inte varför
Jag hörde inte vad
Men jag visste att det var åt mig det skrek
Att det var mig det ville berätta något för
Mina steg vägrade styras därifrån
Jag ville åt andra hållet
Men min nyfikenhet
Och samtidigt min rädsla som fövandlades till adrenalin tog överhand
Jag kom närmare
Såg hur alla fönster var igenbommade med stora skivor
Nu hörde jag det där ljudet igen
Men hörde fortfarande inte vad det försökte säga
Eller kanske visa mig
Med ännu större ovisshet än förut så kom jag närmare
För det var mot husets dörr mina steg styrde
Trots mina darrande ben
Mina andetag blev inga andetag alls
Jag var alldeles för spänd för att ens kunna tänka på att andas
Varför var det egentligen såhär
Hur kan det komma sig att detta hus är så fint men igenbommat
Vad är det för historia huset döljer innanför dess väggar
Jag kommer aldrig får veta
För mina fötter har nu börjat lyda mig och mina darrande ben
De går inte längre
De springer fortare än förut
För det jag kände sög tag i min själ
Skulle aldrig få ta tag i mig igen
Om jag försvinner ur husets åsyn
Och aldrig återvänder
Min fortsatt stora nyfikenhet får mig att vilja styra dit igen
Men denna gång är min rädsla för stor för det helt okända
Det okända jag inte vill ta reda på
Det okända jag inte vill gräva upp ur djupa otäcka sanningar
Visa toppen
Visa sidfoten