September
Thursday 2 September 2010 photo 1/1
|
Ja, det är fan inte klokt hur ett par ynka bilder kan trigga igång en hel lavin av självförakt och ångest. Men så är det. Bara att tugga sig igenom det och försöka intala sig själv att man i alla fall är snäll och rolig.
Man kan liksom inte ha allt. Vissa av oss kan i princip inte ha någonting heller, och det är en sak man bara får acceptera.
Jag må se ut som en hög med hundskit, vara irriterande och korkad, men jag är i alla fall halvbra på att skura avloppet.
Även om det stundtals känns som om man hellre skulle skära av all människolera från sig själv in till benen med en förskärare, än att fortsätta tvingas se sitt eget vämjeliga ruckel i speglande ytor och på bilder. (Om din kropp är ditt tempel så är jag mina alldeles egna ruiner.)
Nej, jag mår så inåthelvete kasst just nu faktiskt.
Och jag har ingen lust att sätta mig vid datorn igen nu på ett tag. Lät det vila under söndagsnatten, på måndagen, på tisdagen och hela dagen idag. Tänkte väl att det skulle ha lugnat ner sig nu, att jag inte alls lika akut vill hälla syra över skallen. Men tji, tji fick jag. (Det bevisar ju bara att jag är ett retard som hoppats.)
Jag tänker gotta mig i mitt eget skrynkliga självhat, navelskådande och vredesslitande i min egen kropp. Det där knöliga jävla berget.
Fy fan, jag blir så jävla trött på allt så att det finns inte! Jag fattar fan inte hur i helvete jag ska kunna springa förbi paranoian? Idag gjorde jag inte mindre än fem tågbyten, och på varje vagn jag klev på blev jag utstirrad. JAG VET VÄL HUR FAN JAG SER UT, ÄR DET SÅ FÖRBANNAT TVUNGET ATT BANKA DET ÄNNU LÄNGRE IN I SKALLEN PÅ MIG?! Helvetes rövhål! Är det paranoia? Eller är det precis så?
Ja, visst. Jag vet att jag är dum. Good for nothing. Skallen full med sågspån. För att förtydliga: Jag vet det. Det är inget som behöver insinueras eller hintas om, jag är helt på det klara med det. Fina fisken.
Jag behöver bara sluta mig i mig själv ett tag tror jag. Vegetera. Förpuppas. Kommer ut igen, hel och nyputsad. Som en liten Pippi Fenix med flammande flätor som står rätt ut från skallen. Eller så knakar stenen sönder under berget, och ut rullar ett jävla troll. Som vanligt. Men man kan ju hoppas!
*Retard alert*
Nej, fy fan. Fy fan - fy fan - fy fan! Skam är vad det är! Vafan, jag kämpar inte för att vara bäst, inte för att vara vackrast, inte smartast, inte mysigast. För det loppet är redan kört för längesen, och jag fanns inte ens med i startfältet. (För att vara tydlig så satt jag inte ens på läktaren och såg på, jag var fullt upptagen med att åla på mage i skitrännorna och skrubba rent.)
Jag vill bara vara okej. Om jag visste vart jag skulle vända mig så skulle jag köpslå som en utsvulten hund under ett middagsbord. "Jag går med på att sluta leva om en vecka, om jag bara får se normal ut och vara nöjd tills dess!" Hur jävla lite begärt är inte det? Och varför kan jag inte få det?
Jag är så trött. Trött, trött, trött. Hatar mig själv i flera led, med passion. Jag måste verkligen älska den känslan, varför skulle jag annars hålla på med det? Ja, det är ju faktiskt en jävla adrenalinkick när man inser att man absolut inte kan sjunka lägre. Den hjärtslitande ångesten går fan inte av för hackor! Hoppa fallskärm i det tillståndet skulle vara en gäspning. (Inget går upp mot lite good ol' fashion avsky inför allt man är och allt man tvingas leva med.) Och jag föraktar mig själv för att jag föraktar mig själv. Det är ju inte speciellt modernt att hålla på med sånt. (Vilken tur att jag varken läser veckotidningar eller självhjälpsböcker då!)
Det känns lite som att snubbla till på en mattkant, och så inte tappa balansen för en stund och sedan räta upp sig, utan... Det är som att snubbla till lite lätt, och sedan falla handlöst och inte sluta falla. Genom golvet, förbi husgrunden, förbi alla kretsar, vinka och le ansträngt åt Dante medan man faller, och vidare ut i avgrunden där man tappar fokus och till och med slutar känna att man faller.
Klart slut för den här gången. Nu ska jag eremitera och försöka laga skalet.
Vi ses i framtiden!
Man kan liksom inte ha allt. Vissa av oss kan i princip inte ha någonting heller, och det är en sak man bara får acceptera.
Jag må se ut som en hög med hundskit, vara irriterande och korkad, men jag är i alla fall halvbra på att skura avloppet.
Även om det stundtals känns som om man hellre skulle skära av all människolera från sig själv in till benen med en förskärare, än att fortsätta tvingas se sitt eget vämjeliga ruckel i speglande ytor och på bilder. (Om din kropp är ditt tempel så är jag mina alldeles egna ruiner.)
Nej, jag mår så inåthelvete kasst just nu faktiskt.
Och jag har ingen lust att sätta mig vid datorn igen nu på ett tag. Lät det vila under söndagsnatten, på måndagen, på tisdagen och hela dagen idag. Tänkte väl att det skulle ha lugnat ner sig nu, att jag inte alls lika akut vill hälla syra över skallen. Men tji, tji fick jag. (Det bevisar ju bara att jag är ett retard som hoppats.)
Jag tänker gotta mig i mitt eget skrynkliga självhat, navelskådande och vredesslitande i min egen kropp. Det där knöliga jävla berget.
Fy fan, jag blir så jävla trött på allt så att det finns inte! Jag fattar fan inte hur i helvete jag ska kunna springa förbi paranoian? Idag gjorde jag inte mindre än fem tågbyten, och på varje vagn jag klev på blev jag utstirrad. JAG VET VÄL HUR FAN JAG SER UT, ÄR DET SÅ FÖRBANNAT TVUNGET ATT BANKA DET ÄNNU LÄNGRE IN I SKALLEN PÅ MIG?! Helvetes rövhål! Är det paranoia? Eller är det precis så?
Ja, visst. Jag vet att jag är dum. Good for nothing. Skallen full med sågspån. För att förtydliga: Jag vet det. Det är inget som behöver insinueras eller hintas om, jag är helt på det klara med det. Fina fisken.
Jag behöver bara sluta mig i mig själv ett tag tror jag. Vegetera. Förpuppas. Kommer ut igen, hel och nyputsad. Som en liten Pippi Fenix med flammande flätor som står rätt ut från skallen. Eller så knakar stenen sönder under berget, och ut rullar ett jävla troll. Som vanligt. Men man kan ju hoppas!
*Retard alert*
Nej, fy fan. Fy fan - fy fan - fy fan! Skam är vad det är! Vafan, jag kämpar inte för att vara bäst, inte för att vara vackrast, inte smartast, inte mysigast. För det loppet är redan kört för längesen, och jag fanns inte ens med i startfältet. (För att vara tydlig så satt jag inte ens på läktaren och såg på, jag var fullt upptagen med att åla på mage i skitrännorna och skrubba rent.)
Jag vill bara vara okej. Om jag visste vart jag skulle vända mig så skulle jag köpslå som en utsvulten hund under ett middagsbord. "Jag går med på att sluta leva om en vecka, om jag bara får se normal ut och vara nöjd tills dess!" Hur jävla lite begärt är inte det? Och varför kan jag inte få det?
Jag är så trött. Trött, trött, trött. Hatar mig själv i flera led, med passion. Jag måste verkligen älska den känslan, varför skulle jag annars hålla på med det? Ja, det är ju faktiskt en jävla adrenalinkick när man inser att man absolut inte kan sjunka lägre. Den hjärtslitande ångesten går fan inte av för hackor! Hoppa fallskärm i det tillståndet skulle vara en gäspning. (Inget går upp mot lite good ol' fashion avsky inför allt man är och allt man tvingas leva med.) Och jag föraktar mig själv för att jag föraktar mig själv. Det är ju inte speciellt modernt att hålla på med sånt. (Vilken tur att jag varken läser veckotidningar eller självhjälpsböcker då!)
Det känns lite som att snubbla till på en mattkant, och så inte tappa balansen för en stund och sedan räta upp sig, utan... Det är som att snubbla till lite lätt, och sedan falla handlöst och inte sluta falla. Genom golvet, förbi husgrunden, förbi alla kretsar, vinka och le ansträngt åt Dante medan man faller, och vidare ut i avgrunden där man tappar fokus och till och med slutar känna att man faller.
Klart slut för den här gången. Nu ska jag eremitera och försöka laga skalet.
Vi ses i framtiden!
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sun 12 Sep 2010 19:27
Jag vet hur det känns, really! Men helt seriöst, när jag ser bilder på dig så vill jag gråta för du är så vacker och alvisk i utséendet, och det är så otroligt synd att du inte ser det själv. Och att jag kallar någon alvisk är en gigantisk komplimang för alver är det bästa jag vet!
magmunnen
Sun 5 Sep 2010 23:03
Det är sjukt konstigt det där med självbild. Finns ingen som helst logik. Snarare kolik, eller katolik... eller frigolit. Det spelar då fan ingen roll hur man ser ut eller vem man är.
EvilAndProud
Thu 2 Sep 2010 19:03
Hey, det där är inte sant. Du är förbannat jävla läcker, rolig som få och kan få vem som helst att le. Du är en bra människa.
Solskimmer
Thu 2 Sep 2010 16:01
Du är vacker, både på insidan och utsidan. Jag hoppas att du snart mår bättre. Stor kram.
KaptenLuring
Thu 2 Sep 2010 11:00
Woman! *bankar in lite vett i dig*
Nej men jag vet hur det är. Vissa dagar, vissa perioder (alldeles för ofta?)
Det kan räcka med att jag tar en bild på mig själv, sen vill jag skära ansiktet av mig med en potatisskalare.
Om folk glor, ja...då är det antagligen för att ingen skådat ett sådant vackert, gudomligt långt hårsvall (samt ashäftig färg på det) som du bär på! Jag hade glott! Men bara av fascination, avund och förundran (hur fan man orkar spara ut så mkt, och hur man orkar ha det så långt)
Mjäh, jag har svårt att uttrycka mig. Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger att du är vacker, fruktansvärt rolig, ashäftig, beundransvärd osv. När demonerna är framme så är dom. Men kom ihåg att det är just det, demoner. De ljuger så in åt helvete! <3
Nej men jag vet hur det är. Vissa dagar, vissa perioder (alldeles för ofta?)
Det kan räcka med att jag tar en bild på mig själv, sen vill jag skära ansiktet av mig med en potatisskalare.
Om folk glor, ja...då är det antagligen för att ingen skådat ett sådant vackert, gudomligt långt hårsvall (samt ashäftig färg på det) som du bär på! Jag hade glott! Men bara av fascination, avund och förundran (hur fan man orkar spara ut så mkt, och hur man orkar ha det så långt)
Mjäh, jag har svårt att uttrycka mig. Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger att du är vacker, fruktansvärt rolig, ashäftig, beundransvärd osv. När demonerna är framme så är dom. Men kom ihåg att det är just det, demoner. De ljuger så in åt helvete! <3
Viy
Thu 2 Sep 2010 07:05
Sötaste <3 Du är så jävla bäst! Snygg som fan, smart, rolig och klok som få.
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/systerister/470886391/
Visa toppen
Show footer