September
Saturday 24 January 2009 photo 1/3
|
ALLTSÅ.
Folk lägger upp otroligt fina texter <33 om en viss händelse, och jag vill också släppa ut lite känslor, men inte skriva lika mycket, för då skulle jag känna så som Rasmus sa att han kände sig då han skulle sjunga efter mig i kyrkan !<333
Alltså, jag verkligen älskar denhär killen (på ett syskon/kusin/näranära släktingsätt)
Och ni anar inte du mycket mitt hjärta skriker när han väljer att öppna sig för mig och säga;"Ikväll ska jag ut med polarna och dricka lite och skjuta raketer!"
Han är inte dum.
Så jag antar att han VET att jag inte tycker om att han gör sånt!
Han VET att jag vet att när han säger "dricka lite" så menar han inte lite, utan jävligt mycket.
Och JAG VET att han har langare och att han älskar starköl.
Man är en jubelidiot om man inte fattar att han ska ut och dricka "lite" starköl och sedan komma hem och däcka.
(i allafall om man käner honom så som jag gör)
Jag fattar inte vad han håller på med.
Jag fattar inte vad JAG håller på med när det kommer till honom.
Detta kanske låter fel, men jag säger detta med anledningen "Jag är hans syster".
Men det fanns en tid då jag kunde kontrollera honom.
Det fanns en tid då han kom till mig och frågade "vad ska jag ha på mig?", "Kan du hjälpa mig med detta mattetal?", "Har du någon bra låt att skicka?", "Hur tycker du att jag ska göra?" och så vidare.
Nu är allt borta.
Och jag vet att det finns en anledning.
Men inte vilken.
För en person kan inte bara gå från att vara otroligt omtänksam, snäll, generös, rolig och ja - sammanfattningsvis så blir det ju underbar -, till att vara dryg, kaxig och rolig då det passar honom.
Den killen jag känner skulle ALDRIG ha sagt;"Men sånt fattar inte blattar" för ett år sedan till mig, helt oberörd.
Han skulle aldrig sagt;"Men jag är ju en stolt blatte!" för ett år sedan.
Varför, när, hur blev min kära bror "blatte" och smått rasistisk?!
Nej, som jag berättade för Bitsy nyss.
Jag har drömt många gånger om att gå fram till bror och säga;"vem ÄR du? Och vad har du gjort med min bror?!
Är du helt dum i huvudet, du kommer inte från Turkiet eller Thailand. Du är från Vietnam!
Varför dricker du sanslöst mycket?
Varför berättar du grejer för mig som du vet sårar mig?
Varför kan du inte bara bli som du var för ett år sedan?!
Varför var du tvungen att förvandlas till en supande fjortis som är dryg och kaxig och bara så olik min bror som möjligt?!"
Och många gånger har jag drömt att han börjat gråta ut i min famn och sedan blivit normal. Att han dissar killarna för mig och oss andra.
Att han helt enkelt blivit som min bror brukade vara igen.
Men man vet ju inte hur det skulle kunna bli på riktigt?
Men så som han beter sig nu skulle han lika gärna kunna säga;"MEN HERREGUUUUD. DAMPBARN ELLER?!" och gå till killarna och återberätta det som nyss hände och sedan bete sig på ett ännnu skitigare sätt.
Tills den dagen kommer då jag vågar gå fram till honom och säga allt detdär får jag hoppas på att han slår i huvudet och sedan vaknar och tänker;"Vafan håller jag på med? Jag har ju vänner som älskar mig! Och dom dissar jag bara! Nu blir det ändring på det!"
Eller att han bara vaknar upp och inser att vi finns här. Att vi faktiskt bryr oss om honom.
Folk lägger upp otroligt fina texter <33 om en viss händelse, och jag vill också släppa ut lite känslor, men inte skriva lika mycket, för då skulle jag känna så som Rasmus sa att han kände sig då han skulle sjunga efter mig i kyrkan !<333
Alltså, jag verkligen älskar denhär killen (på ett syskon/kusin/näranära släktingsätt)
Och ni anar inte du mycket mitt hjärta skriker när han väljer att öppna sig för mig och säga;"Ikväll ska jag ut med polarna och dricka lite och skjuta raketer!"
Han är inte dum.
Så jag antar att han VET att jag inte tycker om att han gör sånt!
Han VET att jag vet att när han säger "dricka lite" så menar han inte lite, utan jävligt mycket.
Och JAG VET att han har langare och att han älskar starköl.
Man är en jubelidiot om man inte fattar att han ska ut och dricka "lite" starköl och sedan komma hem och däcka.
(i allafall om man käner honom så som jag gör)
Jag fattar inte vad han håller på med.
Jag fattar inte vad JAG håller på med när det kommer till honom.
Detta kanske låter fel, men jag säger detta med anledningen "Jag är hans syster".
Men det fanns en tid då jag kunde kontrollera honom.
Det fanns en tid då han kom till mig och frågade "vad ska jag ha på mig?", "Kan du hjälpa mig med detta mattetal?", "Har du någon bra låt att skicka?", "Hur tycker du att jag ska göra?" och så vidare.
Nu är allt borta.
Och jag vet att det finns en anledning.
Men inte vilken.
För en person kan inte bara gå från att vara otroligt omtänksam, snäll, generös, rolig och ja - sammanfattningsvis så blir det ju underbar -, till att vara dryg, kaxig och rolig då det passar honom.
Den killen jag känner skulle ALDRIG ha sagt;"Men sånt fattar inte blattar" för ett år sedan till mig, helt oberörd.
Han skulle aldrig sagt;"Men jag är ju en stolt blatte!" för ett år sedan.
Varför, när, hur blev min kära bror "blatte" och smått rasistisk?!
Nej, som jag berättade för Bitsy nyss.
Jag har drömt många gånger om att gå fram till bror och säga;"vem ÄR du? Och vad har du gjort med min bror?!
Är du helt dum i huvudet, du kommer inte från Turkiet eller Thailand. Du är från Vietnam!
Varför dricker du sanslöst mycket?
Varför berättar du grejer för mig som du vet sårar mig?
Varför kan du inte bara bli som du var för ett år sedan?!
Varför var du tvungen att förvandlas till en supande fjortis som är dryg och kaxig och bara så olik min bror som möjligt?!"
Och många gånger har jag drömt att han börjat gråta ut i min famn och sedan blivit normal. Att han dissar killarna för mig och oss andra.
Att han helt enkelt blivit som min bror brukade vara igen.
Men man vet ju inte hur det skulle kunna bli på riktigt?
Men så som han beter sig nu skulle han lika gärna kunna säga;"MEN HERREGUUUUD. DAMPBARN ELLER?!" och gå till killarna och återberätta det som nyss hände och sedan bete sig på ett ännnu skitigare sätt.
Tills den dagen kommer då jag vågar gå fram till honom och säga allt detdär får jag hoppas på att han slår i huvudet och sedan vaknar och tänker;"Vafan håller jag på med? Jag har ju vänner som älskar mig! Och dom dissar jag bara! Nu blir det ändring på det!"
Eller att han bara vaknar upp och inser att vi finns här. Att vi faktiskt bryr oss om honom.
Jag kommer nog aldrig våga gå fram till honom, men jag vet att du kommer göra det någon gång, och när du gör det; gör ditt bästa för att få honom tillbaka..
Älskar dig otroligt mycket Tove, dina ord berör mig alltid <3
Jag har en bild som togs när jag fyllde 13 år på honom, och den bilden är så jävla härlig och jag blir tårögd varje gång jag ser den!!
jag fattar vad du menar, och ajg tycker också han har förändrats jättemykcet.
förut var han alltid glad och hela tiden FRUKTKLUBBEN (gud, jag saknar fruktklubben XD) men nu typ känner vi inte varandra? ;o
okej, jag ska inte förstöra nånting nu, men vad gör det för skillnad om han kommer från turkiet, thailand eller vietnam?
Det är ingen skillnad.
Grejen är bara att förut så skämdes han inte för sitt ursprung.
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/t0vetiara/323128525/
Visa toppen
Show footer