De va aldrig mitt val att bli krossad av dig, jag sa hejdå, för du inte berättat sanningen, du valde att dölja att du hade någon annan, du va snäll emot mig, varför vet jag inte, du sa saker jag inte förstod, plötsligt så lämna du mig helt, du blev nån annan, du tog bort mig från ditt liv, men varför? jag undrar dag och natt vad ja skulle kunna göra för att rädda dig från de mörker du befinner dig i just nu? jag vet att den person du känner dig som nu, om du skriver, kommer säga massa saker om hur hemsk jag varit och hur bra hon har de...men hur kan hon då ändra sig så på bara några dagar? det är oförståeligt...du ringde mig varje dag å prata med mig, nu har du inte ringt alls pga de där...varför förstår du inte vad som händer med dig? vet du ens vad som sker? du måste tänka till om massa saker, varje dag funderar jag på vad du gör, vad som händer, va tänker du på? när kommer du hem? jag fixar å donar med körkort så mycke så ja kan antingen åka å träffa dig eller om du kommer hem...jag vill så gärna vara nära dig, men du vill inte veta av mig tydligen? inte nu iallafall...du vet att jag alltid hjälper dig om du behöver de, men om du behöver just min hjälp är en annan fråga...du vet att jag alltid kommer att älska just DIG, bara DIG och ingen annan, oavsett vad...kalla mig besatt, men jag kallar de för kärlek...obesvarad kärlek...jag har aldrig glömt dig, aldrig lämnat dig och alltid stått vid din sida utom den gången då jag dumt nog lämnade dig....de skulle jag aldrig ha gjort...jag skulle aldrig ha valt dig som andra...då hade de inte blivit såhär...du hade inte hatat mig, kallat mig saker varje dag...skaffat nån annan....du sa att du älskade mig? varför fick du sån panik...de förstår jag ej...du sa de...men ändrade dig sen? nån dag vill ja att du hör av dig till mig och verkligen vill prata med dig, för jag finns alltid för dig, dag som natt, puss mitt hjärta, det är dig jag vill leva med, jag älskar dig <3

ja har aldrig velat lämna dig helt!