Nej, de går inte! jag orkar inte mer, jag klarar inte av att ha de så här längre...jag dras emellan alla hela tiden, aldrig kan nån acceptera MITT val, utan era ska de va, jag vill hjälpa, ni säger emot, ni har stannat på en enda plats....jag försöker kämpa för nånting, jag vet inte ens om det kommer va värt de till slut, då jag hela tiden blir förvirrad....Ställ upp för mig nån gång också...jag älskar att hjälpa...men tänk om man kunde få mer hjälp tillbaka...istället för att höra nej, de går inte, nej varför ska du de och varför måste du de? JO, för det är de enda jag har att leva för, jag har tappat precis allt på bara några år, jag har knappt några vänner kvar, jag har ingenting.....Zabrina, hon vet va jag känner för henne, ni andra borde fatta de också, ni kan packa på mig att hon haft massa andra, men bevisa de istället för att kallprata...ni fattar inte hur mycket ni hugger mig i hjärtat varje gång ni gör så, eller hur mycket ni trycker ner henne på samma gång....ja vet att vi bråkat hur mycket som helst, men de har alltid ordnat sig i början....frågan är bara om de kan ordnas nu, kan de de gumman? jag känner mig bara oduglig vissa dagar och många gånger känns de inte som att du vill ha mig som du säger...sen är allt på topp igen när du är glad...jag vill resa bort, men kan inte pga skolan osv, sen då? hur ska ja klara mig utan nånstans att bo osv? de får man väl se, men jag vill försäkra mig om att du finns med mig, jag gör allt för henne, döda mig är enda sättet att stoppa mig på...eller att du säger Nej gumman, de vet du....jag har kvar allt från våra minnen...jag vill inte sluta här utan fortsätta skapa dom tills minnena blir till berättelser om våra liv...som i din dröm...de är så jag vill ha de, men då måste allt släppas och allt gammalt glömmas...antar jag....utan dig, inget mig...du är mitt allt....Jag älskar dig...<3

om nån undrar mina tankebanor ibland, läs så kan ni förstå...