Tuesday 25 November 2008 photo 2/2
|
Jag har inte släppt den här tanken på hela dagen . Den har varit där precis hela dagen. Hela tiden . Jag fattar inte varför. Borde inte vara så . Men det känns bara konstigt. För jag menar . När någon dör så kan man aldirg prata med personen mer , alltså verkligen aldrig ALDRIG . Det finns inte en chans i världen, de kommer inte tillbaka. Det är konstigt , det känns konstigt det här.
Jag vill inte verka som en liten fjortistönt nu, men jag får det inte ut ur skallen, jag får det verkligen inte . 20 är ingen ålder ! Man har hela livet framför sig ! Alltså det är sjukt . 20 ! De minnen man delat , de bara bubblar upp hela tiden . Vet inte ens vad jag ska säga , så jag säger väl inget , ville bara få det ur mig lite grann. Om jag reagerar så här nu , hur skulle det varit med någon som står mig närmare ?. jag vill inte ens tänka tanken
jag kommer i alla fall sakna ditt skratt, jag älskade det verkligen, fast varje gång jag sa det slutade du alltid . haha .
Jag vill inte verka som en liten fjortistönt nu, men jag får det inte ut ur skallen, jag får det verkligen inte . 20 är ingen ålder ! Man har hela livet framför sig ! Alltså det är sjukt . 20 ! De minnen man delat , de bara bubblar upp hela tiden . Vet inte ens vad jag ska säga , så jag säger väl inget , ville bara få det ur mig lite grann. Om jag reagerar så här nu , hur skulle det varit med någon som står mig närmare ?. jag vill inte ens tänka tanken
jag kommer i alla fall sakna ditt skratt, jag älskade det verkligen, fast varje gång jag sa det slutade du alltid . haha .