August
Tuesday 15 September 2009 photo 3/3
|
Jag vet att jag har gått ner i mycket av skiten igen o på något sätt fastnat kvar där, jag vill upp inte vara kvar, men för det behöver jag verkligen inte erat medlidande, det gör mig bara svagare. Jag vet inte vilket av hålen jag har hamnat ner i, för det är bara min skalle som känns full o min hjärna känns så tom på tankar, som att jag bara vore luft o kunde flyga, men jag har inga vingar. Pusselbitar bilder ett liv, men när man bara har 7 pusselbitar som gör en knappt halv, när man livnär sig på sina vänner, vart står man då egentligen,jag vil bara förstå det.
Det säg att ramla är en fas alla människor går igenom, att vissa har det lättare än andra att ta sig upp. Det spelar inte något större roll för både måste ändå kämpa för att komma framåt, för att lyckas med allt, man kan inte allt när man föds, det är därför man tränar. man ska bli bättre för att en dag kunna kriga om hur livet ska sluta.
Passa in och fullfölja alla krav det är precis vad jag försöker, men när jag är klar ser jag ut som en barbie-docka men det kanske är vad som behövs för att bli accepterad, smal utan kurvor och perfekt platina blond hår coh stora bröst, då är alla runt om en sjukt nöjda, förutom jag själv i den stunden. En av er säger att personen ska ända sig efter mina behov, men det skulle aldrig hände, det vet du själv, för du känner mig för väl på den fronten.
Att inta vara som alla andra säger man, men jag är tyvärr rädd att jag är precis som alla andra, inget speciellt ingen talang eller kunskap om något svårt, ingen hobby. Bara en ensamstående osynlig blick från andra sidan. Som tyvärr råkar märka felen för tydligt, det är skarpare än dom rätta sakerna som att hela jag vore spegelvänd.
Försöker bara jag och ingen annan, men bara det är svårt.
Men ändå räcker det aldrig att försöka.
Det säg att ramla är en fas alla människor går igenom, att vissa har det lättare än andra att ta sig upp. Det spelar inte något större roll för både måste ändå kämpa för att komma framåt, för att lyckas med allt, man kan inte allt när man föds, det är därför man tränar. man ska bli bättre för att en dag kunna kriga om hur livet ska sluta.
Passa in och fullfölja alla krav det är precis vad jag försöker, men när jag är klar ser jag ut som en barbie-docka men det kanske är vad som behövs för att bli accepterad, smal utan kurvor och perfekt platina blond hår coh stora bröst, då är alla runt om en sjukt nöjda, förutom jag själv i den stunden. En av er säger att personen ska ända sig efter mina behov, men det skulle aldrig hände, det vet du själv, för du känner mig för väl på den fronten.
Att inta vara som alla andra säger man, men jag är tyvärr rädd att jag är precis som alla andra, inget speciellt ingen talang eller kunskap om något svårt, ingen hobby. Bara en ensamstående osynlig blick från andra sidan. Som tyvärr råkar märka felen för tydligt, det är skarpare än dom rätta sakerna som att hela jag vore spegelvänd.
Försöker bara jag och ingen annan, men bara det är svårt.
Men ändå räcker det aldrig att försöka.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/traaktor/409743234/
Visa toppen
Show footer