July
Sunday 7 September 2008 photo 26/28
|
Väl i Yoyogi parken kom vi fram till templet, där köpte jag lyckoamuletter till några vänner som tack presenter :D Hoppas de för den tur med sej som de säga att de skar (isåfall borde det vara säkert att åka ut i trafiken igen, eller vad säger du Eve? XD)
Efter det begav vi oss av till Yoyogi station för att ta tåget tillbaka, jag och Joppe hade fått skavsår och att gå omkring i jeans i den värmen var ingen höjdare... Vi hade ingen aning om vilket tåg vi skulle ta så jag bestämde mej för att fråga en förbipasserande tjej var vi var (för vi visste inte namnet på stationen) och hur vi enklast kom tillbaka till Ikebukuro. Det var efter att jag hade fått hjälp och pappa å Joppe gick till maskinerna för att köpa biljetter som det hände, jag var så Jävla overkligen och jag är förtfarande inte säker på om det verkligen VAR sant. Men det stämmer så bra egentligen, tror det var rött hårfärg, rätt längd, rätt kroppsbyggnad och samma ansikte. Den person som bara stog 10-20m ifrån mig och såg rakt på mej bara Måste ha varit Kame! O.O
Seriöst, jag bara frös fast och såg på honom, jag visste inte vad jag skulle göra. Jag vet inte hur många sekunder vi bara stog där på stationen och såg på varnadra, sedan ropade pappa på mej för de hade inte alla mynt för att betala biljettpriset så han bad mej komma å se om jag hade fler mynt. Jag typ.. vaknade upp ur min chock och sprang tillbaka och var lixom som i en helt annan värld, vi betalade biljetterna och innan vi gick in genom de grejjerna man stoppade biljtten i för att komma viadre så såg jag mej om men kunna inte se Kamenashi (om det nu Var han men det känns verkligen som det!) någon stans, ibland är jag en jävla idiot!! T______T
Efter det begav vi oss av till Yoyogi station för att ta tåget tillbaka, jag och Joppe hade fått skavsår och att gå omkring i jeans i den värmen var ingen höjdare... Vi hade ingen aning om vilket tåg vi skulle ta så jag bestämde mej för att fråga en förbipasserande tjej var vi var (för vi visste inte namnet på stationen) och hur vi enklast kom tillbaka till Ikebukuro. Det var efter att jag hade fått hjälp och pappa å Joppe gick till maskinerna för att köpa biljetter som det hände, jag var så Jävla overkligen och jag är förtfarande inte säker på om det verkligen VAR sant. Men det stämmer så bra egentligen, tror det var rött hårfärg, rätt längd, rätt kroppsbyggnad och samma ansikte. Den person som bara stog 10-20m ifrån mig och såg rakt på mej bara Måste ha varit Kame! O.O
Seriöst, jag bara frös fast och såg på honom, jag visste inte vad jag skulle göra. Jag vet inte hur många sekunder vi bara stog där på stationen och såg på varnadra, sedan ropade pappa på mej för de hade inte alla mynt för att betala biljettpriset så han bad mej komma å se om jag hade fler mynt. Jag typ.. vaknade upp ur min chock och sprang tillbaka och var lixom som i en helt annan värld, vi betalade biljetterna och innan vi gick in genom de grejjerna man stoppade biljtten i för att komma viadre så såg jag mej om men kunna inte se Kamenashi (om det nu Var han men det känns verkligen som det!) någon stans, ibland är jag en jävla idiot!! T______T
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tadabambi/268164441/
Visa toppen
Show footer