March
Sunday 6 June 2010 photo 1/1
|
Niklas Lindholm
Du som alltid spred glädje, en solstråle som alltid var glad. Det har inte gått en dag utan att jag har tänkt på dig. Varför du? Det är så orättvist. Du som var så omtyckt av alla. Jag hoppas att du vet hur mycket vi saknar dig! Vi kommer aldrig kunna förstå varför du så plötsligt rycktes ifrån oss. Jag är så glad att jag fått lära känna en så fin person som du, och jag vet att vi någon gång kommer mötas igen. Jag kommer aldrig glömma dig <3.
På söndagen väcks jag av ett samtal av Elin. Svarar yrvaket i telefonen och hör hur hon snyftar. " - Har du hört vad som har hänt med Lindholm?" säger hon. " - Näe?" svarar jag undrande. " - Han körde ihjäl sig inatt".
Först förstår jag ingenting och undrar vad det är för dåligt skämt egentligen. Efter någon minut tar jag in det och förtvivelsen sköljer över mig. Tårarna kommer och det enda jag kan få ur mig är " - Vad hemskt, nej vad hemskt!". Hon berättar att det är minnesstund i Hammarstrand om ett par timmar, och frågar om jag vill följa med. Självklart vill jag det. Vi lägger på och tårarna fortsätter spruta. Det är ju så tragiskt. Jag ringer till Erika, hon hör knappt vad jag säger bakom mitt tjutande, men till slut förstår hon vad jag säger. Elin ringer igen och säger att dom börjar åka från Lit för att plocka upp mig nu. Jag klär på mig och tar med mig en blomma från min studentbukett. Det känns dumt att inte ha med någonting. Går ut, lite lugnare men fortfarande med tårarna rinnades. Folk tittar men jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte, det enda jag har i tanken är vad som har hänt.
På väg till Hammarstrand är det svårt att prata. Tankarna snurrar. Kan fortfarande inte riktigt förstå. Det är inte sant. Vid minnesstunden är det mycket folk, mest ungdomar. Så mycket sorg. Vi står utanför kyrkan och väntar på att få gå in. Det är en solig dag, men jag känner inte värmen. Endast vindens kalla bris påminner mig om verkligheten, att det inte är någon mardröm.
Vi går in i kyrkan och sitter där en stund. Prästen säger att det finns en bok att skriva i om man vill. Jag tänker att jag vill skriva så mycket, börjar tänka ut något kortfattat. Går fram för att skriva, men när jag ser alla foton på dig Niklas, så brister det igen. Mina ögon tåras för mycket för att jag ska kunna lyckas se vad jag skriver. Kladdar ner mitt namn och lämnar min blomma till dig. På vägen ut tänder jag ett ljus.
Nu när jag skriver det här har snart en vecka gått. Det är fortfarande så overkligt. Att någon bara kan försvinna så plötsligt. Jag vill att ni ska veta att Niklas var en väldigt fin människa, som aldrig skulle göra någon något ont. För er som undrar om han körde rattfull - nej. Han skulle aldrig sätta sig framför ratten med alkohol i blodet. Den natten hade han bara en fruktansvärd otur, som kostade honom livet.
http://ltz.se/nyheter/ragunda/1.2080740-man-omkom-efter-singelolycka
http://op.se/ragunda/1.2080742-19-aring-dog-i-singelolycka
Vila i frid
Niklas Lindholm
910325-100606
Du som alltid spred glädje, en solstråle som alltid var glad. Det har inte gått en dag utan att jag har tänkt på dig. Varför du? Det är så orättvist. Du som var så omtyckt av alla. Jag hoppas att du vet hur mycket vi saknar dig! Vi kommer aldrig kunna förstå varför du så plötsligt rycktes ifrån oss. Jag är så glad att jag fått lära känna en så fin person som du, och jag vet att vi någon gång kommer mötas igen. Jag kommer aldrig glömma dig <3.
På söndagen väcks jag av ett samtal av Elin. Svarar yrvaket i telefonen och hör hur hon snyftar. " - Har du hört vad som har hänt med Lindholm?" säger hon. " - Näe?" svarar jag undrande. " - Han körde ihjäl sig inatt".
Först förstår jag ingenting och undrar vad det är för dåligt skämt egentligen. Efter någon minut tar jag in det och förtvivelsen sköljer över mig. Tårarna kommer och det enda jag kan få ur mig är " - Vad hemskt, nej vad hemskt!". Hon berättar att det är minnesstund i Hammarstrand om ett par timmar, och frågar om jag vill följa med. Självklart vill jag det. Vi lägger på och tårarna fortsätter spruta. Det är ju så tragiskt. Jag ringer till Erika, hon hör knappt vad jag säger bakom mitt tjutande, men till slut förstår hon vad jag säger. Elin ringer igen och säger att dom börjar åka från Lit för att plocka upp mig nu. Jag klär på mig och tar med mig en blomma från min studentbukett. Det känns dumt att inte ha med någonting. Går ut, lite lugnare men fortfarande med tårarna rinnades. Folk tittar men jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte, det enda jag har i tanken är vad som har hänt.
På väg till Hammarstrand är det svårt att prata. Tankarna snurrar. Kan fortfarande inte riktigt förstå. Det är inte sant. Vid minnesstunden är det mycket folk, mest ungdomar. Så mycket sorg. Vi står utanför kyrkan och väntar på att få gå in. Det är en solig dag, men jag känner inte värmen. Endast vindens kalla bris påminner mig om verkligheten, att det inte är någon mardröm.
Vi går in i kyrkan och sitter där en stund. Prästen säger att det finns en bok att skriva i om man vill. Jag tänker att jag vill skriva så mycket, börjar tänka ut något kortfattat. Går fram för att skriva, men när jag ser alla foton på dig Niklas, så brister det igen. Mina ögon tåras för mycket för att jag ska kunna lyckas se vad jag skriver. Kladdar ner mitt namn och lämnar min blomma till dig. På vägen ut tänder jag ett ljus.
Nu när jag skriver det här har snart en vecka gått. Det är fortfarande så overkligt. Att någon bara kan försvinna så plötsligt. Jag vill att ni ska veta att Niklas var en väldigt fin människa, som aldrig skulle göra någon något ont. För er som undrar om han körde rattfull - nej. Han skulle aldrig sätta sig framför ratten med alkohol i blodet. Den natten hade han bara en fruktansvärd otur, som kostade honom livet.
http://ltz.se/nyheter/ragunda/1.2080740-man-omkom-efter-singelolycka
http://op.se/ragunda/1.2080742-19-aring-dog-i-singelolycka
Niklas Lindholm
910325-100606
Directlink:
http://dayviews.com/tagel/461418837/
Visa toppen
Show footer