Fr V. farmor, farfar, farfars syster + man, Simo - pappas kusin och pappa.

Jag är alldeles själv i det stora huset som har fyra våningar och ett otal rum. Jag är så jävla besviken på allt. Jävla skit. Sicken dag. Man mådde som förtjänat. Tack Vickan för festen igår, det var riktigt skoj förutom att jag sov bort två timmar (a). Jag hoppas rösten är bättre :)

När en dag går ut på att vara själv och ha tid att ägna tankar åt det man egentligen inte vill, blir man helt slut. Den svåraste och sista frågan man ställer sig efter en tids grubblande är "varför kämpa när man ändå står kvar på samma plats och trampar?".
Jag hatar att vara hemma, då minns man tillbaka till varför man flyttade och hur dåligt man mådde. Samma känslor svallar över då man sitter ensam i det där huset man desperat försökte lämna. Livet som man försökte ändra, lika fort som man vänder ett mynt. Men det funkar visst inte så.
Att hålla kontaken med de personer som står en närmast är inte lätt och att skaffa nya är inte det lättaste heller. Så medan man mister vänner och bekanta och försöker skaffa nya sådana så blir man helt själv till slut. Om jag inte hade träffat dig så hade jag varit tillbaka i mitt gamla flickrum för länge sedan och gett upp alla mina drömmar för att ligga i sängen hela dagarna. Jag hade helt enkelt gett upp. Jag hade slutat kämpa, saker hade blivit lönlöst.
När man inser saker som man försökt dölja för sig själv, som man har låtit bli att tänka på plötsligt dyker upp och bekräftas, blir det den där jobbiga tystnaden som man inte vill ha. Då till och med tankarna tysnas av den bekräftelsen som man inte bad om. Jävla skit, dra åt helvete med den. Dra åt helvete med allt. Jävla skit. Fitta.
Jag älskar att leva, det är det bästa som finns. Livet är ingen dans på rosor. När motvinden kommer och man står där och trampar på samma ställe och vinden är så hårt att man tar det där seget tillbaka som man inte vill. Till slut ramlar man ner på marken och dras med vinden bakåt.
Har man gett upp då?
Ingen aning, nu när jag spekulerat i den förra frågan dyker en annan upp: "är det så jävla kul att leva när man inte kommer någon vart? När till slut trampandet blir ett steg tillbaka?"
Jävla skit asså. Jag pallar inte mer. Inte just nu. Så jag ska sova. Morgondagen blir bättre, det är den alltid efter en skitdag.

02.00 |God natt hoppas alla hade en bra midsommar... det hade inte jag.

Detta är tacken man får, tack, jag bugar och bockar syster. Du kommer att ångra att du förstörde det vi hade. Du är inte värd mig.

Nej det var inte meningen att du skulle förstå. Ingen förstår. Nej inte ens du. Behövde bara skriva av mig, så är det när man inte har någon att prata med klockan två på natten när alla är fulla. Om jag ens skulle ringt till någon om det varit mer passande tid vet jag inte.

Vad kul, du får lägga upp bilder om du tog några!