February
Thursday 25 November 2010 photo 7/9
|
Jag är trött på alla människor som tar sin vänskap som en självklarhet. Som inte bryr sig om att höra av sig, eller ens svara själva. Nu har jag en kompis som jag inte hört av på, jag vet inte, säkert en månad. Trots att jag skickat sms och hört av mig. Jag begär inte att någon ska vara kompis med mig, och jag är glad över de få kompisar jag faktiskt har. Jag är villig att slåss för mina vänner och deras vänskap. Jag förstår mycket väl om folk mår dåligt och inte orkar med världen, det gör jag. Jag är precis likadan. Men när man faktiskt skickar sms och frågar "Hur är det? Lever du?" så svarar man. När någon ringer så svarar man. Iaf lämnar ett livstecken. Man kan skicka ett sms tillbaks. "Tack. Jag lever." Det räcker.
Jag begär ingenting av mina vänner. Men snälla. Jag orkar inte slåss för varenda vän jag har. Hur svårt är det att själv lyfta på luren? Skriva några rader på MSN eller Facebook? Jag är trött på att ensam bära upp vänskapen. Jag menar, visst, de flesta av mina vänner är faktiskt värda att slåss för att ha kvar. Men inte ens jag orkar helt ut. Inte ensam. Jag måste bli mött halvvägs. Så, nu säger jag det rakt ut. Är inte min vänskap värd något är det fritt fram att ge sig av. Jag orkar inte sköta all kontakt själv. Vill du vara min vän blir jag jätteglad, men du får gärna visa lite uppskattning. Åtminstone så pass att du hör av dig.
Annons
Visa toppen
Show footer